EU:s rättighetsstadga, facket och "opt-out-länderna" Storbritannien och Polen

Observerat och analyserat
Storbritannien och Polen vill stå utanför EU:s rättighetsstadga

Polen tänker, föga förvånande med den regimen, göra som Storbritannien och kräva undantag från EU:s stadga om medborgerliga och fackliga rättigheter. Facken i de båda länderna protesterar. Europafackets, EFS/ETUC:s ordförande, LO-basen Wanja Lundby-Wedin, uppmanade Storbritannien att tänka om.

Detta med anledning av att det i nya förslaget till EU-fördrag från i somras slås fast att EU:s stadga om medborgerliga och fackliga rättigheter ska vara rättsligt bindande för medlemsländerna. Ett krav som inte inte Europafacket EFS/ETUC stridigt hårt för.

Men tyvärr krävde Storbritannien redan vid EU-toppmötet i juni i år att få stå utanför denna del. Möjligheten till så kallad "opt-out" kan även utnyttjas av andra länder. Just dett har nu också Polens konservativa Kaschynski-regering (på utgående inför förestående parlamentsval ) nu deklarerat att den tänkte följa britternas exempel. Detta med motiveringen att stadgan är för "liberal i moraliska frågor" (läs bl a abortfrågan m m).

De polska facken trycker dock på för att landet ska ansluta sig till stadgan, uppger EUobserver.

I Storbritannien har frågan fått facket att kräva en folkomröstning, något som annars framför allt det EU-skeptiska konservativa tories också vill ha. Det fackliga kravet från TUC:s sida ska framför allt ses som ett sätt att sätta press på den nye premärministern Gordon Brown för att han inte ska utnytja möjligheten att stå utanför rättighetsstadgan i nya förslaget till EU-fördrag.

Europafackets ordförande Wanja Lundby-Wedin kritiserade den brittiska regeringens stälningstagande vid ett tal inför brittiska TUC (LO/TCO) häromdagen.
- Om fördraget accepteras, vilket jag hoppas, kommer vi alla att behöva arbeta för att avskaffa Storbritanniens undantag från rättighetsstadgan.

Flexicurity - en annan stridsfråga inom EU
Också i en annan brännande EU-fråga som rör arbetsmarknaden är debatten just nu intensiv inom EU. Det handlar om flexicurity, dvs om avvägningen mellan flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden. I juni offentliggjorde EU-kommissionen ett meddelande om principerna för ”flexicurity”. Det kritiserades av bland andra Europafacket EFS/ETUC som befarar att udden framför allt är riktad mot löntagarnas trygghet.

En kritik som fick stöd av rapportören till ett betänkande i Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor. Visserligen sägs att EU-kommssionens meddelande är ett steg mot en mer nyanserad debatt, men betänkandet i Europaparlamentets jobbutskott innehåller en rad skarpa invändningar.

Man slår där bl a ner på kommissionens grundläggande antagande att riskerna och fördelarna måste spridas bland arbetstagare med trygg anställning och dem som saknar detta. Rapportören anser att EU-kommissionen tolkar flexicurity alltför snävt och efterlyser i stället en tydlig definition av begreppet. Denna måste bygga på gemensamma principer om solidaritet, jämlikhet, rättigheter och ansvar.

Dessutom betonas det för svenskar tämligen självklara att arbetsmarknadens parter måste vara med i processen.

”Varje försök att öka flexibiliteten utan att ha förhandlat fram en kompromiss med arbetsmarknadens parter eller att ha föreslagit någon form av tydlig kompensation för den ökade flexibiliteten kan däremot enbart leda till större otrygghet”, slår man fast i betänkandet i Europaparlamentets sysselsättningsutskott.

Vid EU-toppmötet under det portugisiska EU-ordförandeskapet i december i år ska stats- och regeringscheferna inom EU anta principer för flexicurity.
Innan dess ska frågan också behandlas i Europaparlamentets plenum.

Hur det till slut går med denna stridsfråga återstår att se. Men helt bra ser det inte ut att bli - sett utifrån ett löntagarperspektiv.

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com