I Sveriges väntrum - om flyktingpolitiken

I Sveriges väntrum - om pressade politiker, flyktingar och ett land i förvandling

Låt det bli sagt, först som sist, att en rutinerade journalisten Lasse Granestrand har skrivit en viktig bok om ett Sverige som håller på att glida isär allt mer. Om förenklande och onyanserad journalistisk rapportering, om demonisering av beslutsfattare och politiker och om ett främlingsfientligt parti - Sverigedemokraterna - som fiskar under ytan i grumligt vatten och kommer allt närmare en representation i Sveriges riksdag. Kanske sker det redan i nästa svenska riksdagsval hösten 2010 - om inte de andra, etablerade och ansvarskännade politiska partierna ser upp och i tid motar "olle vid grind".

Granestrands bok om Sveriges flyktingpolitik och dess beslutsfattare och granskare är en 400 sidor fyllig och i långa stycken också tämligen polemisk bok värd att läsa av många. Inte minst av våra blivande och yrkesverksamma journalister men också av våra politiker och en samhällsintresserad allmänhet.

Hans slutsats - efter att ha granskat enskilda fall (utvisningshotade familjen Sincari, den ögonsjuka Bosnienflickan Nadina och apatiska flyktingbarn - är att mycket som skrivits och rapporterats har varit ensidigt och onyanserat. Och alltför lite utrymme har ägnats åt att begripliggöra och skapa sammanhang, och alldeles för mycket åt enbart avslöja och agera "vit riddare" (journalisten) mot demoniserade beslutsfattare och "vrånga" politiker.

Lasse Granestrand gillar inte att rapporteringen bortser från helhet och nyansering och att många flyktingpolitiska handläggare på Migrationsverket faktiskt har stor kunskap och oftast vet vad de gör.

Ett helt kapitel i boken ägnas åt mediekritik. Kritik av en journalistik som i praktiken får som konsekvens att det banar väg för Sverigedemokraternas växande men ännu hanterligt stora opinions- och väljarstöd. Ensidiga reportage i program som SVT:s Uppdrag Granskning och andra som exempelvis demoniserat Migrationsverkets "apatiska flyktingbarn"-utredare Marie Hessle slår han ner på. Ensidiga vinklingar har tagit överhanden på helhetens och nyanseringens bekostnad.

Det handlar kort sagt här om journalistik som glömt bort begreppet konsekvensneutralitet och relevans, blir en viktig och central slutsats av Granestrands mediekritik i hans bok om svensk flyktingpolitik.

En annan central slutsats av hans bok är att det är viktigare att göra ett så svårt och laddat ämne som svensk flyktingpolitik och asylprocessen begriplig och hyfsat nyanserad än att avslöja och i varje läge driva in just sin poäng.

Journalister är ingalunda alltid några ljusets riddare och ska heller inte vara det. Det ger bara sällan god journalistik. En strävan att försöka spegla helheten och även låta politiker och olika makthavare få komma till tals på ett rimligt sätt.

Lasse Granestrands reportagebok om svensk flyktingpolitik och medias sätt att rapportera om den borde bli obligatorisk läsning och kurslitteratur i varje svensk journalistutbildning.

Men även politiker, olika myndighetspersoner och en samhällsintresserad allmänhet har stor behållning av boken. Det är bara att hoppas att den hittar många läsare. För det är den värd.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com