Marknadsekonomin, Reinfeldt-regeringen och oppositionen
Analyserat och värderat:
Den kapitalistiska marknadsekonomin, högerregeringen och oppositionen - några iakttagelser
I ett kapitalistiskt marknadsekonomiskt system är det den som äger kapitalet som också äger arbetsplatserna och som därmed också har rätten att bestämma över arbetet och arbetstagarna. Bestämma vem som ska anställas, avskedas, vilken lön som ska betalas, arbetstidens längd och hur arbetet ska utföras.
Därför bildade löntagarna fackföreningar och a-kassor. Därför har löntagarna med fackliga stridsåtgärder tillkämpat sig kollektivavtal om löner och anställningsvillkor. Därför har löntagarna skaffat sig politiskt inflytande för att få skyddslagstiftning om arbetsmiljö, arbetstider och anställningstrygghet.
Den politiska makten har varit nödvändig för att begränsa arbetsgivarnas ekonomiska makt. Detta är ett av socialdemokratins viktigaste uppdrag.
Den borgerliga alliansen - med översmarta Reinfeldt i spetsen - aktade sig noga för att utmana löntagarna i valrörelsen väl medvetna om att man inte vinner val med systemskifte på arbetsmarknaden på programmet.
Nu när den politiska makten är vunnen är det den ekonomiska makten som ska tillgodoses. Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv med den gamle moderaten Urban Bäckström i spetsen är regeringens viktigaste politiska beställare.
Nu rullas löntagarmakten baklänges. A-kassan försämras dramatiskt och obligatorisk a-kassa planeras. Resultatet blir sjunkande organisationsgrad och svagare facklig styrka. Nu planeras inskränkningar i rätten att vidta stridsåtgärder.
Resultatet blir färre arbetsplatser med kollektivavtal och därmed mer ensidig arbetsgivarmakt. Lagen om anställningstrygghet försämras. Resultatet blir godtyckliga uppsägningar. Den ekonomiska makten stärks och löntagarmakten försvagas.
Det var en olycka att S som var i ansvarig ställning inte förmådde vinna valet förra året.
Det är en ännu större olycka om S och fackföreningsrörelsen - som nu i oppositionsrollen - inte förmår att kraftfullt opponera mot det maktskifte på arbetsmarknaden som pågår. Så här långt har man tyvärr inte klarat av det som man borde - och har rätt att kräva.
Varför är så många så passiva? Syns och hörs så lite i ett läge som detta?
Robert Björkenwall
Den kapitalistiska marknadsekonomin, högerregeringen och oppositionen - några iakttagelser
I ett kapitalistiskt marknadsekonomiskt system är det den som äger kapitalet som också äger arbetsplatserna och som därmed också har rätten att bestämma över arbetet och arbetstagarna. Bestämma vem som ska anställas, avskedas, vilken lön som ska betalas, arbetstidens längd och hur arbetet ska utföras.
Därför bildade löntagarna fackföreningar och a-kassor. Därför har löntagarna med fackliga stridsåtgärder tillkämpat sig kollektivavtal om löner och anställningsvillkor. Därför har löntagarna skaffat sig politiskt inflytande för att få skyddslagstiftning om arbetsmiljö, arbetstider och anställningstrygghet.
Den politiska makten har varit nödvändig för att begränsa arbetsgivarnas ekonomiska makt. Detta är ett av socialdemokratins viktigaste uppdrag.
Den borgerliga alliansen - med översmarta Reinfeldt i spetsen - aktade sig noga för att utmana löntagarna i valrörelsen väl medvetna om att man inte vinner val med systemskifte på arbetsmarknaden på programmet.
Nu när den politiska makten är vunnen är det den ekonomiska makten som ska tillgodoses. Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv med den gamle moderaten Urban Bäckström i spetsen är regeringens viktigaste politiska beställare.
Nu rullas löntagarmakten baklänges. A-kassan försämras dramatiskt och obligatorisk a-kassa planeras. Resultatet blir sjunkande organisationsgrad och svagare facklig styrka. Nu planeras inskränkningar i rätten att vidta stridsåtgärder.
Resultatet blir färre arbetsplatser med kollektivavtal och därmed mer ensidig arbetsgivarmakt. Lagen om anställningstrygghet försämras. Resultatet blir godtyckliga uppsägningar. Den ekonomiska makten stärks och löntagarmakten försvagas.
Det var en olycka att S som var i ansvarig ställning inte förmådde vinna valet förra året.
Det är en ännu större olycka om S och fackföreningsrörelsen - som nu i oppositionsrollen - inte förmår att kraftfullt opponera mot det maktskifte på arbetsmarknaden som pågår. Så här långt har man tyvärr inte klarat av det som man borde - och har rätt att kräva.
Varför är så många så passiva? Syns och hörs så lite i ett läge som detta?
Robert Björkenwall
posted by rbjorkenwall at 1:11 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home