Dyrt med "billiga", skattedopade jobb

Häromdagen kom färsk statistik från Skatteverket om att staten under årets sex första månader betalade ut 1,2 miljarder kronor genom det så kallade Rut-avdraget, fick förmodligen många borgerliga företrädare att sträcka sig lite extra i sin sommarsolsslummer. Detta eftersom det är en ökning med 20 procent jämfört med samma period förra året. Säkert drar de slutsatsen att avdraget är en formidabel succé. Men är det så säkert, det? Och ska vi verkligen bygga upp skattedopade branscher och tära av begränsade skattemedel som behövs bättre på andra områden i vår på flera områden bristfälliga, gemensamma välfärd!? Visst, fakta är att svenska folket köper allt mer privata, till halva arbetskostnaden subventionerade hushållstjänster under de senaste åren. Med tanke på att skattebetalarna och kunden delar på arbetskostnaden kan man nog utgå ifrån att Rut-avdraget har haft någon effekt på denna köpvilja. Hur stor kan man emellertid bara spekulera i. Vi vet nämligen inte hur många hushåll som verkligen hade köpt dessa tjänster även om de själva hade fått betala hela arbetskostnaden ur egen ficka. Men sannolikt långt färre. Alltså har vi ingen aning om hur mycket pengar som skattebetalarna helt i onödan subventionerar dessa hushållstjänster med. I sin tur betyder det att det är omöjligt att veta hur många jobb som avdraget stimulerat fram. Men vad som framgår av statstiken nu är att antalet hushåll som använder sig av avdraget inte har ökat lika mycket i procent som subventionens kostnad för staten. Det betyder att hushåll som använder sig av avdraget gör det i större utsträckning än tidigare. Man kan förmoda att det främst är hushåll med goda eller mycket goda inkomster. Effekterna av första halvårets 1,2 miljarderssubvention år 2013 vet vi dock ännu mycket lite om. Det vi däremot vet är att denna summa på årsbasis motsvarar lönekostnaden för cirka 5 000 offentligt anställda. Omsatt i sysselsatta hade det kunnat innebära både mindre klasser i skolan, en effektivare sjukvård eller ett bättre omhändertagande av gamla – vid en alternativ användning av dessa skattemedel. Men som alltid handlar politik om prioriteringar. Det är en händelse som ser ut som en tanke att kunskapsresultaten i den svenska skolan sjunker och det talas om brist på sjuksköterskor i vården – samtidigt som staten för över två miljarder årligen subventionerar städning hos inte ens vart tionde svenskt hushåll. Det får gärna vara rent i svenska hem. Detta av egen kraft eller – som nu sker i företrädelsevis ekonomiskt mera välmående hem – med anlitande av utomstående arbetskraft. Men i det senare fallet bör man betala vad det kostar på egen hand. Inte ha en skattesubvention på halva den arbetskostnaden av alla skattebetalare gemensamt. De skattepengarna – nästan 2,5 miljarder kr årligen – har en bättre och klokare användning på annat håll där behoven av samhälleliga insatser är pockande stora. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com PS. Skriver om Almedalen, politikerna och PR-nissarna på min andra blogg: http://wwwrbjorken.blogspot.se/2013/07/ater-i-vardagen-efter-almedalen-och-faro.html