Liberala San Francisco - en av mina favoritstäder i världen

Alla har vi några favoritstäder, som har en speciell plats i våra hjärtan. För min del är San Francisco i Kalifornien en av en knapp handfull favoritstäder i världen. Ingen vet riktigt vad ständigt jordbävningshotade San Francisco egentligen är bra för, men alla vill hit. En stad där varje gathörn är ett drama i sig, nästan tar andan ur en. Man rundar ett kvarter eller två och, plötsligt, befinner man sig på en av dessa gator som ser ut att störta bråddjupt ner i Stilla havet. Det är hisnande vackert. Och dramatiskt. Plötsligt försvinner den "berömda röda bron", Golden Gate, bara in i dimman i det ständigt växlande San Francisco-klimatet. En dimma som aldrig är långt borta och lika snabbt kan försvinna. Bara mistlurarnas bröl vägleder då den sjögående trafiken från Japan, Sydostasien och Alaska och in mot någon av hamnarna i bukten mellan San Francisco och tvillingstaden Oakland. Nästan mitt i farleden - mellan den maffiga "röda bron" och container-hamnen kan man ofta se men ibland bara ana fängelseön Alcatraz, numera ett fint museum och fågelberg. Här har berömda gangsters som Al Capone suttit av delar av mångåriga fängelsestraff. Golden Gate-bron var en gång världens längsta hängbro (klar 1933, 227 meter hög och med en total längd på 2 737 meter). Numera bara sjätte eller sjunde längst i världen; tätt följd av den svenska Höga kusten-bron (invigd 1997; 1 867 meter) över Ångermanälven. (Öresundsförbindelsen som invigdes år 2000 är totalt sett längre men dess motsvarande höga snedkabelbro är kortare, 1 092 meter). Men den "den röda bron" över Golden Gate har behållit sin dragningskraft på den tillfällige besökaren i San Francisco. En stad som visserligen "bara" har runt 700 000 innevånare men samtidigt en "täthet" och storstads-atmosfär som få andra i världen. I toleranta San Francisco föddes den första beatniken. Här i västkustens pärla såg världen också den första hippien blomma. Och här och omgivande Bay Area gick också startskottet för de första demonstrationerna mot det orättfärdiga Vietnam-kriget på 60- och 70-talen. I tvilling-staden Oakland (ca 450 000 inv.) - tvärs över bukten – knöt en gång för nu rätt många år sedan de svarta pantrarna sina nävar mot himlen i protest mot orättvisor och diskriminering av de svarta i det amerikanska samhället. I San Francisco fick också de homosexuella - bögar och flator – tidigt sin fristad. Här kan också de aidssjuka och hiv-smittade leva med större värdighet än på andra håll i USA. En och annan ton av "frisco-jazzen" hörs också ännu ibland mellan skyskraporna, där kabelvagnarna har sin startpunkt. Allt detta gör San Francisco till en av USA:s mest besöksvärda städer. Den som sett biofilmer som Bullit (Steve McQueen i hisnande bilfärder) eller Chinatown (med Jack Nicholson) kan ana vilka miljöer och dramatik som ryms i en stad som San Francisco. Över Frisco svävar en alldeles särskild magnetism och en känsla av kreativitet och känsla av gemenskap och att höra till som man inte lika lätt känner på andra håll i USA. Kanske också därför att San Fransciso är den bar- och restaurangtätaste staden i USA per invånare, liksom världens kanske mest kända bokhandel City Lights Bookstore, intill den Vesuvio som utsetts till en av världens tio bästa barer. Vesuvio vid Jack Kerouac Alley blev beatniksens stamställe när Neal Cassidy den 17 oktober 1955 gick in där och läste poesi för gästerna. Numera är det dock inte lika lätt att starta något "garageföretag" (i IT-branschen etc) i den här stan, där ett garage kostar som en villa i Ohio. Ändå vill man hit till denna jordbävningshotade stad. En hot som man dock dagligdags sällan talar om. Vare sig där eller i "oasen", det berömda Berkeley universitetet - med sina 40 000 studenter - bara ett litet antal stationer bort under vattnet med det fina och snabba Bart-tåget (Bay Area Rapid Train). Den tidigare så berömda samhällsprotesten är inte lika framträdande som förr. Men finns dock kvar – styckvis och delt. Trots att studenterna nu arbetar med stor flit för att så snabbt som möjligt komma igång med sina karriärer. Ty det krävs välbärgade föräldrar alternativt förmånen att få ett frikostigt stipendium för att ha råd att plugga på Berkeley, som räknas till de 5-6 bästa universiteten i världen. Ett universitet som därtill fostrat rätt många nobelpristagare genom åren och där nu t ex Bill Clintons gamle arbetsmarknadsminister Robert Reich är tillbaka där som professor och flitig debattör om tillståndet i USA och av den handlingsförlamade kongressen som varken klarar att komma till beslut om USAs federala ekonomi eller att skärpa landets orimligt liberala vapenlagstiftning.. Så bara att gå runt här på campus i Berkeley och att sedan också strosa runt i San Francisco, kolla konsten på t ex museet för modern konst, slinka in på nån bar, ta det goda lokala Anchor-ölet och njuta av atmosfären i denna liberala och frihetliga miljö där den moraliska högerns teapartyister i republikanska partiet ingenting har att hämta i president-, kongress- och delstatsval är en lisa för själen. Just hit återvänder man gärna flera gånger i livet. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Gotlands tidningar 21 juni 2013 m fl)