Några korta reflektioner apropå Thatchers eftermäle

Margret Thatchers grosshandlarpappa i Grantham sa – typiskt nog för hur hon sedan blev – när hon ville gå ut med sina kompisar på kvällarna följande: “don´t follow the crowd, lead the crowd!'. Thatcher, tja mycket omotiverat, devot lovsång i media. Men där det oftast glöms bort att när hon avgick så var inflationen över 10 proc. och arbetslösheten högre också den när hon avgick än när hon tillträdde. Så inte var det några mirakel precis hon utförde med sin monetaristiska politik. Hon vann aldrig någon väljarmajoritet men men hade Falklandskriget att tacka för att hon ändå överlevde i kombination med sin EU-kritik i EU-skeptiska Storbritannien. Typiskt nog föll Thatcher år 1990 på hennes lika okänsliga som klåfingriga uppifrån styrda försök att ge sig på den kommunala beskattningen i landets kommuner. Noteras ska också att hennes eget universitet Oxford vägrade att utse henne till hedersdoktor men däremot gjorde drottningen henne till baronessa. Men baronessan Thatcher hade en råbrutal talekonst som inte var utan humor – och synnerligen rubrikvänlig emellanåt. Ekonomiprofessor Paul Krugman - skriver ofta lysande krönikor i NYTimes - konstaterar om brittiska ekonomin att den inte alls kom på fötter under Thatchers regeringsår utan kom på någorlunda fötter först många år efter hennes maktår (1979-90). Märkligt att tillskriva henne förtjänster för nåt som kom att ske så långt efter hennes avgång. Läs, apropå Thatcher, ekonomiprof. Paul Krugmans krönika om hennes politik. http://krugman.blogs.nytimes.com/2013/04/08/did-thatcher-turn-britain-around/?emc=eta1 Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com