Från ett givande Helsingforsbesök

Helsingfors är en fin vinterstad med bättre fungernade snöröjning och halkbekämpning än i Stockholm. Fina konstmuseer med just nu en synnerligen bra utställning om symbolismen på maffiga Atheneum och en kanonfin version av Kristina från Duvemåla med läcker och smart scenografi och utmärkt rollbesatt på Svenska teatern, nära Stockmann. När jag var i Helsingfors strax före tredje advent så blev det – för utom en massa prat om politik, bostadsbyggande och facket samt folkbildning - också en del “socialt turande” gjort där. Var runt med journalisten Henrik via spårvagn (utmärkt så här års) till Berghäll, Rödberget, övre och nedre Tölö och andra kända, gamla kvarter med en journalist som känner områdena väl. Lunchen intogs på folkliga Juttutupa i Folkets hus granitborg nära Hagnäs torg. Även ex-presidenten och f d jägarsoldaten Maunu Koivisto brukar ses där på Juttutupa någon gång, trots hög ålder! Helsingfors är verkligen en besöksvärd vinterstad.Gick förresten under mitt "turande" även förbi gamle frisörsarbetaren och senare både statsministern och humoristiske talmannen K A Fagerholms hem under många år. Hans dotter Judit såg jag förresten sittande ihop med en känd Kekkonen-dam på fiket i Akademen (= Nordens bästa bokhandel!). Enligt en Helsingfors-kompis (som pensionerades rätt nyligen från en chefspost på finska TSL/ABF) så brukar de ses där rätt ofta. Fiket är förresten en fin oas i detta vackra böckernas tempel! Själv inhandlade jag bl a senaste Finlandia-pristagarens prisbelönta bok Is och lite annat. Gamla kulturarbetarkrogen Kosmos – dit ju Pentti Saarikoski på sin tid gärna gick, liksom Arvo Salo m fl – har numera blivit ett dyrt inneställe för börsfolket. Bättre hade jag det då med att ute på Skatudden få inmundiga ett pensionerat kansliråds hemmagjorda älgfärsbiffar med svampsås samt som förrätt några saltgurksträngar med en sträng honung och rysk smetana ovanpå. Mycket gott! Mellan tuggorna och till kaffet avhandlade vi nordiskt samarbete, EU, relationerna Sverige-Finland och mycket annat. Tyvärr klarar vi lite för ofta inte ens av att samordna oss på ett nordiskt plan och ha en gemensam plattform när det ska brytas arm i Bryssel om olika EU-förslag och standards. Nordiskt samarbete blir nog aldrig så framgångsrikt som det var på 50- och 60-talet. Möjligen kan man ibland i vissa sakfrågor - noga utvalda - finna det klokt nog att agera samnordiskt. Så ser verkligheten ut på 2010-talet. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com