Da capo på politiskt familjemöte - men ingen framgång

Om ett försök till da capo på familjärt svenskt politikermöte med de fyras gäng – men utan större framgång: Den just nu i opinionen och internt svårt trängda centerpartiledaren och näringsministern Annie Lööf kan andas ut. Efter åtskilliga borgerliga suckar och stön, himlande alliansögon och demonstrativa gäspningar, kom så beskedet att hennes sommar-inbjudan från 2012 till alliansens övriga partiledare (Reinfeldt, Björklund och Hägglund) om ett toppmöte mellan de fyra i Lööfs hemby äntligen har besvarats positivt. De andra partiledarna i alliansregeringen kommer och mötet kan bli av. Den 25-26 februari samlades regeringens fyra partiledare i 28 år unga Annie Lööfs barndomshem i småländska Maramö utanför Värmamo. Ska ändå ses som en liten fjäder i hatten för den utsatta Centerpartiledaren att det föreslagna mötet, trots allt och efter långt funderande av hennes regeringskollegor, ändå blir av. Fredrik Reinfeldt,m, Jan Björklund, fp och Göran Hägglund, kd (också lika illa trängd av opinionen som Lööf) ser förmodligen hela aktiviteten som en ren barmhärtighets­gärning. Centerledaren Annie Lööfs föräldrar var inte hemma så det blev “föräldrafritt” när de fyras gäng samlas för samtal och samkväm vid brasan. För Annie Lööfs del handlade självklart initiativet om att försöka sätta sitt parti i strålkastarljuset på ett positivt sätt – efter alla motgångar med ett hårt kritiserat förslag till nytt c-partiprogram och lite annat. Hon hoppas dock sannolikt förgäves på en repris av hennes företrädare Maud Olofssons grepp från hösten år 2004 i västerbottniska Högfors. Det var då alliansen bildades på Olofssons gård i Högfors i Robertsfors kommun framför alla fotoblixtar (bland skogsplantor) och flitigt antecknande politiska reportrars pennor. Och den badtunna som partiledarna aldrig kom att bada i trots förhandslöfte om just detta. Även om inte mötet i Maramö i Värnamo inte direkt blev samma framgång som samkvämet med de fyra ledarna i Högfors, så lär nog några symboliska, nytillsatta arbetsgrupper presenteras där. Möjligen också något förhandsbesked i någon sakfråga om innehållet i kommande vårbudget i april. Men viktigast för de fyra som möttes i småländska Maramö blev nog fotobilderna på de fyras gäng. Tillsammans igen, leende och med löfte om en nystart av den just nu rätt tröttkörda och sedan en tid tillbaka rätt idéfattiga regeringen Reinfeldt. Men givetvis kom statsministern Fredrik Reinfeldt själv också denna gång återupprepa att han och hans tre partiledarkollegor är det enda regeringsalternativet. Trots att både Centerpartiet och Kristdemokraterna hänger på gärdsgården och riskerar att inte komma över den fyraprocentiga spärren för riksdagsrepresentation vid valet hösten 2014. Och mest klyschigt av de fyra kommer sannolikt också denna gånga unga Annie Lööf att uttrycka sig, som de politiska reportrarna och kommentatorerna allt oftare brukar notera. Dock var läget nu ett helt annat. Det är liksom inte samma sak att bilda en allians i ett läge där man varit borta från regeringsmakten i tio år, och något helt annat och mycket svårare att försöka ingjuta lite ny energi i ett samarbete som går på tomgång och som sedan länge tycks ha tappat både idéer och energi. Efter dryga sex år vid makten står det klart att syftet med alliansbygget egentligen bara har lyckats fullt ut på en punkt, nämligen att byta regering. Övriga förutsättningar, att det skulle bli en majoritets­regering och att alla i alliansen deltagande fyra partier skulle gynnas, har däremot grusats. Regeringens tre småpartier har hamnat i skuggan av det helt dominerande Mode­raterna. Centerpartiet och Kristdemokraterna är, rent av, på väg ut ur riksdagen. Fredrik Reinfeldt regerar under sin andra mandatperiod på nåder av det främlingsfientliga Sverige­demokraterna. Röster de aktivt emot – vilket de dock bara gör ungefär en av tio gånger – så faller regeringens lagförslag i Sveriges riksdag. Men just risken att så kan ske har gjort att regeringen allt oftare inte vågar lägga fram några skarpa förslag alls för votering i riksdagen. Därför karakteriseras nu löpande riksdagsår att växande låg aktivitet i riksdagens utskott eftersom regeringsförslagen är färre än på mycket länge. Visst, de fyras gäng har ännu regeringsmakten – men vad mera vill de åstadkomma nu? Detta när fyra jobbskatteavdrag (=skattesänkningar på närmare 120 miljarder kr) har genomförts, a-kassan sänkts kraftigt, sjukförsäkringen försämrats rejält och särskilt så för de långtidssjuka och arbetsskadade och den offentliga sektorns resurser som andel av BNP krympts kraftigt för att man skulle ha råd att finansiera de genomförda inkomstskattesänkningarna. Och när arbetslösheten ökar och hotar att ligga på uppåt 8,5 procent av arbetskraften lagom till valåret 2014. Inte minst på denna sista punkt – massarbetslöshetens bekämpande – råder en allt större osäkerhet om vad regering vill och önskar göra åt saken. När varken sänkt bolagsskatt på 16 miljarder kr, halverad restaurangmoms med 5,4 miljarder kr och annat inte heller olika oberoende utvärderare och ekonomiska bedömare anser ge just någon som helst påvisbar, positiv sysselsättningseffekt. Kanske inte så förvånande då att Fp-ledaren och utbildningsministern Jan Björklund och Moderaterna bråkar allt mera högljutt bråkar om försvarsanslagen (42 miljarder kr stort). Kristdemokraterna och Folkpartiet bråkar om EU och euron. Småpartierna bråkar med Moderaterna om arbetsrätt och värnskatt (marginalskatten på de högsta inkomsttagarna) samt att de i största allmänhet får för lite uppmärksamhet. Centerpartiets hårt kritiserade partiprogram med nya idéer om månggifte, platt skatt och avskaffad arvsrätt har fått politiker inom hela det borgerliga blocket att markera distans till Centern och Annie Lööf. Av alla uppskruvade förväntningar på en nystart för den avstannade alliansmaskinen blev det bara en några hostningar, lite flagghissning och korvgrillning tillsammans. De fyra partiledarna lät meddela att det blir ett allianskonvent i juni år 2014. Detta som en alliansmarkering inför valet i september 2014. Fem nya arbetsgrupper tillsätts för att förbereda det gemensamma valmanifestet inför 2014 års val. Borgerliga företrädare ska ut och resa i landet och några allianskaféer ska öppnas. Det var egentligen allt av betydelse. Så det återstår verkligen att se vad en på många punkter rätt vilsen och inbördes kivande regeringsallians förmår att reda ut när stomatolleendena ska sitta som en enda stor sol när fotoblixtarna och tv-kamerorna nu har släkts i småländska Maramö. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com