Finska presidentval - andra valomgången kan nog bli rätt jämnt
Det blev som väntat samlingspartisten och f d finansministern Sauli Niinistö som vann tämligen klart i första valomgången av finska presidentvalet. Han kommer i den andra och avgörande valomgången den 5 februari att få möte den för många överraskande starkt kampanjande Pekka Haavisto från de gröna, ett mera EU-vänligt systerparti till svenska miljöpartiet. Trea i racet kom centerpartinestorn Paavo Väyrynen medan socialdemokraternas kandidat, f d statsministern och SDP-ledaren Paavo Lipponen förde en rätt misslyckad, trött valkampanj och hade inte skuggan av en chans att göra dessa nämnda rangen stridig.
Kommentarerna i finska pressen flödar nu över inför presidentvalets andra och avgörande omgång den 5 februari. Det kan sannolikt bli ett långt jämnare val mellan de två kandidaterna, högerns Sauli Niinistö och de grönas Pekka Haavisto.
Haavisto har allt att vinna med den kampanj som han lyckades så bra med i sin första runda av presidentracet. Haavisto är en vänlig, saklig och kunnig politiker som inte angriper sina motståndare. Niinistös popularitet –länge lika självklar som svårfångad populäritet - som i inledningsfasen låg över 50 procent har den senaste tiden befunnit sig i fritt fall. Han har två veckor på sig att bromsa upp det fortsätta fallet och nu försöka vända trenden. Det är kanske inte en omöjlig men ändå inte en helt enkel uppgift.
Mediebevakningen kommer att vara intensiv. De två kandidaternas personlighet och bakgrund kommer mer än tidigare att vara i rampljuset. Dessutom gäller det att hitta de underströmningar i väljarkåren och nu “hemlösa” väljare som är beredda att nu ta det näst bästa alternativet den 5 februari. Vart går de väljare vilka till en del blev hemlösa efter första omgången? En rimlig gissning är att en del stannar på soffan och i övrigt fördelas rätt jämnt mellan Niinistö och Haavisto. I så fall blir det ett tämligen jämnt race – med viss övervikt för högerns Niinistö – om vem som till slut tar över efter socialdemokraten Tarja Halonen som suttit sina två perioder och inte får ställa upp igen.
Ett allmänt antagande är att vänstersidans väljare har lättare att gilla sympatiska Pekka Haavisto än Sauli Niinistö, f d farbror till ex-mp-språkröret Maria Wetterstrands man Ville Niinistö från de gröna och nu miljöminister i finska koalitionsregeringen. Men vart går det stora flertalet av centerpartiets och högerpopulistiska sannfinländarnas väljare, kort sagt Paavo Väyrynens 17,5 % av valmanskåren och de 9,2 % som stödde Soini i sannfi.? Just effektivt kampanjande trean Väyrynen tog en del av populisten Timo Soini, som bara fick knapp hälften av sannfinländarnas väljarstöd på 19 % i riksdagsvalet i fjol. För många var det en stor behållning av finska presidentvalet att sannfinländarnas frammarsch nu har stannat upp. I valkampanjen slutade Soini rätt tidigt också med att tala om att han hade en halv miljon väljare bakom sig.
Populisten Soinis då i inledningsfasen förväntade möjlighet att bli tvåa i den första omgången i presidentvalet bidrog troligen till att Paavo Lipponen slutligen ställde upp för sitt parti, socialdemokraterna. Men lanseringen kom för sent. Hans valkampanj blev ett misslyckande och partiet (SDP) fick aldrig heller någon riktig fart under vingarna i presidentvalet. Följaktligen hade Lipponen heller inte skuggan av en chans (fick 6,7 % av rösterna) att ens bli två i första valomgången som väl finska S-partiet nog ett tag hade vissa förhoppningar om. Det var enbart i svenskbygderna i Österbotten och på Åland som Lipponen lyckades vinna ett bredare väljarstöd.
Men ska jag tippa, så tror jag racet – trots en sympatisk och väl kampanjande Haavisto från de gröna – ändå slutar med att nästa president i Finland kommer att heta Sauli Niinistö.
Ett vet vi dock säkert redan nu: en 30-årig period med socialdemokratiska presidenter – Koivisto, Ahtisaari och Halonen; 1982-2012 – i Finland är nu till ända
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
(Publicerad i bl a Piteå-tidningen 4/2 m fl)
Kommentarerna i finska pressen flödar nu över inför presidentvalets andra och avgörande omgång den 5 februari. Det kan sannolikt bli ett långt jämnare val mellan de två kandidaterna, högerns Sauli Niinistö och de grönas Pekka Haavisto.
Haavisto har allt att vinna med den kampanj som han lyckades så bra med i sin första runda av presidentracet. Haavisto är en vänlig, saklig och kunnig politiker som inte angriper sina motståndare. Niinistös popularitet –länge lika självklar som svårfångad populäritet - som i inledningsfasen låg över 50 procent har den senaste tiden befunnit sig i fritt fall. Han har två veckor på sig att bromsa upp det fortsätta fallet och nu försöka vända trenden. Det är kanske inte en omöjlig men ändå inte en helt enkel uppgift.
Mediebevakningen kommer att vara intensiv. De två kandidaternas personlighet och bakgrund kommer mer än tidigare att vara i rampljuset. Dessutom gäller det att hitta de underströmningar i väljarkåren och nu “hemlösa” väljare som är beredda att nu ta det näst bästa alternativet den 5 februari. Vart går de väljare vilka till en del blev hemlösa efter första omgången? En rimlig gissning är att en del stannar på soffan och i övrigt fördelas rätt jämnt mellan Niinistö och Haavisto. I så fall blir det ett tämligen jämnt race – med viss övervikt för högerns Niinistö – om vem som till slut tar över efter socialdemokraten Tarja Halonen som suttit sina två perioder och inte får ställa upp igen.
Ett allmänt antagande är att vänstersidans väljare har lättare att gilla sympatiska Pekka Haavisto än Sauli Niinistö, f d farbror till ex-mp-språkröret Maria Wetterstrands man Ville Niinistö från de gröna och nu miljöminister i finska koalitionsregeringen. Men vart går det stora flertalet av centerpartiets och högerpopulistiska sannfinländarnas väljare, kort sagt Paavo Väyrynens 17,5 % av valmanskåren och de 9,2 % som stödde Soini i sannfi.? Just effektivt kampanjande trean Väyrynen tog en del av populisten Timo Soini, som bara fick knapp hälften av sannfinländarnas väljarstöd på 19 % i riksdagsvalet i fjol. För många var det en stor behållning av finska presidentvalet att sannfinländarnas frammarsch nu har stannat upp. I valkampanjen slutade Soini rätt tidigt också med att tala om att han hade en halv miljon väljare bakom sig.
Populisten Soinis då i inledningsfasen förväntade möjlighet att bli tvåa i den första omgången i presidentvalet bidrog troligen till att Paavo Lipponen slutligen ställde upp för sitt parti, socialdemokraterna. Men lanseringen kom för sent. Hans valkampanj blev ett misslyckande och partiet (SDP) fick aldrig heller någon riktig fart under vingarna i presidentvalet. Följaktligen hade Lipponen heller inte skuggan av en chans (fick 6,7 % av rösterna) att ens bli två i första valomgången som väl finska S-partiet nog ett tag hade vissa förhoppningar om. Det var enbart i svenskbygderna i Österbotten och på Åland som Lipponen lyckades vinna ett bredare väljarstöd.
Men ska jag tippa, så tror jag racet – trots en sympatisk och väl kampanjande Haavisto från de gröna – ändå slutar med att nästa president i Finland kommer att heta Sauli Niinistö.
Ett vet vi dock säkert redan nu: en 30-årig period med socialdemokratiska presidenter – Koivisto, Ahtisaari och Halonen; 1982-2012 – i Finland är nu till ända
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
(Publicerad i bl a Piteå-tidningen 4/2 m fl)
posted by rbjorkenwall at 4:42 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home