Misslyckad kamp mot utanförskapet och en jobblinje som kört i diket
Observerat om en omskruten arbetslinje och kamp mot utanförskapet som kört i diket:
När Fredrik Reinfeldt för sex år sedan kritiserade den dåvarande socialdemokratiska Göran Persson-regeringen fanns ett begrepp han ständigt upprepade, utanförskapet. Många kände igen sig, och till en del handlade det om ungdomar som pensioneras innan de ens kommit in på arbetsmarknaden.
Häromdagen kom en utvärdering av hur Reinfeldts regering själv (miss)lyckats med den uppgiften. På åtta år – varav de sex senaste varit Reinfeldt-styre - har antalet unga svenska förtidspensionärer – mellan 20 och 24 år – ökat med 79 procent. 2008 fick nästan var tionde svensk mellan 20 och 29 år som inte gått igenom gymnasiet “förtidspension” – eller som det egentligen heter, aktivitetsersättning. Allt som allt handlade det i februari 2011 om 28 683 unga vuxna.
Det här innebär att den m-ledda regeringens omskrutna arbetslinje nu åkt på ett nytt grundskott när nu Socialförsäkringsutredningen i en underrapport meddelat att nästan dubbelt så många unga mellan 20 och 24 år idag lever på aktivitetsersättning, före detta förtidspension, än för åtta år sedan.
Så var det med den valrörelseretoriska kampen mot utanförskapet. Lägg till detta att det är inte någon ökad ohälsa som ligger bakom den här stora ökningen, utan arbetslöshet och dålig utbildning, ofta kombinerat med dåliga, “sociala arvet”-stigmatiserande uppväxtvillkor.
Då hjälper det knappast med att locka med sänkta arbetsgivaravgifter för att öka sysselsättningen som finansminister Anders Borg lockade med när han bad arbetsgivare-och löntagarorganisationerna om hjälp mot arbetslösheten.
Regeringen själv har uppenbarligen insett att man inte på egen hand klarar att återkomma till full sysselsättning. Snarare då riskerar att nuvarande massarbetslöshet på 7-8 procent av arbetskraften mycket väl kan komma att stiga ytterligare.
Men det är svårt att se vad arbetsmarknadens parter ska kunna bidra med som kan förbättra läget när vi nu tydligt närmar oss lågkonjunkturen i allt raskare takt.
Orderböckerna i företagen blir tunnare och i de stora exportföretagen – tunga fordonsindustrin och andra - har man redan börjat se om sina hus och förlänger inte kontrakten med dem som jobbar på tillfälliga anställningar (“snuttjobb”). I stålföretaget Sandvik har man redan varslat 375 anställda om uppsägning.
Ett annat tecken på stundande sämre tider är att sågverken också taktar ner och att varslen om uppsägning mer än fördubblats i september jämfört med augusti månad.
Så orosmolnen hopar sig i takt med att osäkerheten för den europeiska krisens vidare spridningsförlopp när nu också Italien (EUs tredje största ekonomi) – och inte bara Grekland – är allt mera illa ute. Ett land som Sverige som exporterar häften av vad som produceras är extra sårbart när konjunkturen faller och alla skjuter på sina investeringar. Och den svenska regeringen därtill satsar för lite på inhemska investeringar i upprustad infrastruktur (järnväg, väg, bredband, elstamnätets underhåll och kapacitetsutbyggnad) och i kvalificerad arbetsmarknads- och bristyrkesutbildningar för att rusta för framtida behov.
Sverige har all anledning att förbereda sig för de bistra tider som väntar. Frågan som allt fler ställer sig: kommer den öppna arbetslösheten att stiga till kanske 11-12 procent av arbetskraften? Och hur ska då dessa klara sin försörjning när vi i Sverige – efter alla förändringar i a-kassan – numera har en av Europas allra sämsta arbetslöshetskassor. Köerna till och kostnaderna för kommunernas synnerligen magra “försörjningsstöd” hos socialkontoren kommer att växa i spåren av en gradvis ökande ungdoms-, vuxen- och långtidsarbetslöshet.
Visar det så då också att regeringen gör för lite för att upprätthålla den inhemska efterfrågan och har för få bra idéer om ny sysselsättning ska skapas så kan de närmaste åren fram till nästa val bli synnerligen tuffa för allt fler i vårt land.
Här borde finnas utrymme för en kraftfull och gärna lite djärvt frimodig socialdemokratisk oppositionspolitik. Kan vi hoppas på det?
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com
När Fredrik Reinfeldt för sex år sedan kritiserade den dåvarande socialdemokratiska Göran Persson-regeringen fanns ett begrepp han ständigt upprepade, utanförskapet. Många kände igen sig, och till en del handlade det om ungdomar som pensioneras innan de ens kommit in på arbetsmarknaden.
Häromdagen kom en utvärdering av hur Reinfeldts regering själv (miss)lyckats med den uppgiften. På åtta år – varav de sex senaste varit Reinfeldt-styre - har antalet unga svenska förtidspensionärer – mellan 20 och 24 år – ökat med 79 procent. 2008 fick nästan var tionde svensk mellan 20 och 29 år som inte gått igenom gymnasiet “förtidspension” – eller som det egentligen heter, aktivitetsersättning. Allt som allt handlade det i februari 2011 om 28 683 unga vuxna.
Det här innebär att den m-ledda regeringens omskrutna arbetslinje nu åkt på ett nytt grundskott när nu Socialförsäkringsutredningen i en underrapport meddelat att nästan dubbelt så många unga mellan 20 och 24 år idag lever på aktivitetsersättning, före detta förtidspension, än för åtta år sedan.
Så var det med den valrörelseretoriska kampen mot utanförskapet. Lägg till detta att det är inte någon ökad ohälsa som ligger bakom den här stora ökningen, utan arbetslöshet och dålig utbildning, ofta kombinerat med dåliga, “sociala arvet”-stigmatiserande uppväxtvillkor.
Då hjälper det knappast med att locka med sänkta arbetsgivaravgifter för att öka sysselsättningen som finansminister Anders Borg lockade med när han bad arbetsgivare-och löntagarorganisationerna om hjälp mot arbetslösheten.
Regeringen själv har uppenbarligen insett att man inte på egen hand klarar att återkomma till full sysselsättning. Snarare då riskerar att nuvarande massarbetslöshet på 7-8 procent av arbetskraften mycket väl kan komma att stiga ytterligare.
Men det är svårt att se vad arbetsmarknadens parter ska kunna bidra med som kan förbättra läget när vi nu tydligt närmar oss lågkonjunkturen i allt raskare takt.
Orderböckerna i företagen blir tunnare och i de stora exportföretagen – tunga fordonsindustrin och andra - har man redan börjat se om sina hus och förlänger inte kontrakten med dem som jobbar på tillfälliga anställningar (“snuttjobb”). I stålföretaget Sandvik har man redan varslat 375 anställda om uppsägning.
Ett annat tecken på stundande sämre tider är att sågverken också taktar ner och att varslen om uppsägning mer än fördubblats i september jämfört med augusti månad.
Så orosmolnen hopar sig i takt med att osäkerheten för den europeiska krisens vidare spridningsförlopp när nu också Italien (EUs tredje största ekonomi) – och inte bara Grekland – är allt mera illa ute. Ett land som Sverige som exporterar häften av vad som produceras är extra sårbart när konjunkturen faller och alla skjuter på sina investeringar. Och den svenska regeringen därtill satsar för lite på inhemska investeringar i upprustad infrastruktur (järnväg, väg, bredband, elstamnätets underhåll och kapacitetsutbyggnad) och i kvalificerad arbetsmarknads- och bristyrkesutbildningar för att rusta för framtida behov.
Sverige har all anledning att förbereda sig för de bistra tider som väntar. Frågan som allt fler ställer sig: kommer den öppna arbetslösheten att stiga till kanske 11-12 procent av arbetskraften? Och hur ska då dessa klara sin försörjning när vi i Sverige – efter alla förändringar i a-kassan – numera har en av Europas allra sämsta arbetslöshetskassor. Köerna till och kostnaderna för kommunernas synnerligen magra “försörjningsstöd” hos socialkontoren kommer att växa i spåren av en gradvis ökande ungdoms-, vuxen- och långtidsarbetslöshet.
Visar det så då också att regeringen gör för lite för att upprätthålla den inhemska efterfrågan och har för få bra idéer om ny sysselsättning ska skapas så kan de närmaste åren fram till nästa val bli synnerligen tuffa för allt fler i vårt land.
Här borde finnas utrymme för en kraftfull och gärna lite djärvt frimodig socialdemokratisk oppositionspolitik. Kan vi hoppas på det?
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 3:36 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home