Vårt orättvisa skattesystems effekter och konsekvenser

(Publicerad i bl a Gotlands tidningar 30 sept. 2011 m fl)

Observerat om vårt orättfärdiga, svenska skattesystem:
Så här ser det numera ut i skatteorättvisornas Sverige, styrd av Borg och Reinfeldt:

Ink. av lön Skatt
12.001 kr/mån 1.965
Ink.av pension skatt
12.001 kr 2.245 kr
Ink av a-kassa,
sjukförs.förtidspen. Skatt
12.001 kr/mån 2.740kr

Ink. av lön Skatt
19.001 3.818
Ink. av pension skatt
19.001 4.277
Ink. av a-kassa Skatt
sjukförs., förtidspen.
19.001 kr 4.973 kr

Källa: Skattetabell 29:37

Fram till och med år 2006 fanns det en kolumn i skattetabellen. Nu finns det sex olika för samma basinkomst.

I sifferraderna ovan visar skattesatsen på de två inkomstlägen 12.001 kr/mån resp. 19.001 kr/mån.

Den som har en löneinkomst på 12.001 per månad betalar på ett år 23.580 kr i skatt. Om man har arbetat och nu har ålderspension är skatten på samma inkomst 26.940 kr, alltså 3.360 kronor mer än samma inkomst som löneinkomst. Den som har arbetat och har samma inkomst från försäkringskassan, arbetslöshetsförsäkringen eller har förtidspension betalar i skatt 32.880 kr, alltså 9.300 kr - mer än den som har löneinkomst på samma belopp.

Om inkomsten som på rad 2 ovan är 19.001 kr per månad betalar ålderspensionären 5.508 kr mer per år och den som har haft oturen att bli arbetslös, sjuk eller arbetsskadad förtidspensionär 13.860 kr mer på ett år än den som är lycklig nog att ha ett arbete, inte är sjuk och inte skadat sig och därför har förtidspension.

Detta är djupt orättvist, orättfärdigt och är allt annat än skatt efter bärkraft.

Jobbskatteavdraget och prio nummer ett på arbetslinjen, säger regeringen som motiv. Men håller det? Och vad motiverar det, när faktiska sysselsättningsgraden (= andelen vuxna i arbete av befolkningen) i aug. 2006 och i aug. 2011 var exakt densanmma, alltså 67 proc.? Betänk också att antalet ungdomsarbetslösa (var femte ung utan jobb), långtidsarbetslösa (+ 27 400 fler) också i aug. 2011 var klart fler än motsvarande i aug. 2006. Samma sak med den öppna arbetslösheten (ökat med 27 500 till 336 000). Knappast någon lysande framgång för det motivet att öka skatteskillnaderna så här mycket mellan olika inkomstslag för i kronor exakt samma inkomst. Särskilt som pension ju i grunden är uppskjuten lön! Och generellt gäller ju: kvinnorna kommer sämre ut av den här politiken än män!

Inte ens om man tar regeringens egna ord på allvar håller motivet för denna politikskapade orättvisa! I grunden är den styrd av Matteus-evangelistens devis att “till dem som redan har skall varda givet” ännu mer på de andras, sämre lottades beskostnad...

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com

Centern och dess vägval under Annie Lööfs ledarskap

Så har då just nu i opinionen sladdade Centerpartiet i Sverige – landets särklassigt rikaste parti i kronor och räntebärande papper – gjort sitt vägval. Tio år med Maud Olofsson som partiledare fick räcka. Hade hon inte avgått själv, så hade valberedningen och Centerstämman i jämtländska Åre avsatt henne. Nu vill partiet försöka vända trenden och bl a med en ny, ung partiledare – 28-åriga Annie Lööf från Värnamo - säkra att man blir kvar i Sveriges riksdag också efter nästa val hösten 2014. Alltså att man med viss marginal klarar 4 %-spärren för representation, vilket man i nuläget i mätningar ligger farligt nära att inte göra.

Dock finns – frifräsige och medierappa Annie Lööfs pratglada person till trots – rätt många funderingar i medie-Sverige efter hennes val som ny C-ledare i Åre den 23 september. Tämligen ense är man om en sak: det kommer inte att räcka långt att enbart vara en käck och pratglad 28-åring. På sin första presskonferens som partiledare och i oändligt antal intervjuer därefter undvek hon nogsamt att ge några som helst konkreta besked i sakfrågor. Hon försökte till och med motivera det med att väljarna var mer intresserade av att få en berättelse om varför partiet tycker si och så, snarare än procentsatser och detaljer. Det är knappast en hållbar och rimlig hållning.

Visserligen kommer hon som ny C-ledare att visa vad skåpet ska stå och ex.vis sparkar Maud Olofsson som ­näringsminister och förmodligen också rätt profilsvaga ­Andreas Carlgren som miljöminister. Men hennes styrka som C-ledare avgörs inte där utan snarare om och hur hon som blivande C-ledare och statsråd (miljö eller näring?) i Reinfeldts regering klarar de tuffa interna förhandlingarna med finansminister Anders Borg och övriga partiledarna i alliansens inre kabinett. Då räcker det inte med de politiska slagord om ökad frihet, självbestämmande och trygghet som dominerade hennes politiska retorik första dagen som nyvald C-ledare. Det enda som biter på Anders Borg är hårda fakta och förhandlingsstyrka; och kanske även en dos fräckhet ibland. Om hon verkligen har dessa egenskaper vet vi just ingenting om i nuläget.

En annan sak som vissa också undrar över är om Annie Lööf ska göra som de gamla centerledarna Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson och inte ta ut något arvode för sitt ordförandeuppdrag när hon nu blir statsråd. Eller ska hon som sin företrädare Maud Olofsson även plocka åt sig ett rejält extra arvode som partiledare, utöver den redan goda statsrådslönen? Under Maud Olofssons ledarskap skodde sig partiledningen med extra 400 000 kronor (utöver statsrådsarvoden som är mycket bra) om året, som bl a gamla centerministern Börje Hörnlund (Maud Olofssons numera rätt kritiska mentor för övrigt) skrivit om i sina memoarer. Just detta lär visa sig tämligen snart – om det blir på Fälldins eller Olofssons sätt.

Vilket vägval gör då Centern under Annie Lööf?

Vilket ideologi-strategiskt vägval kommer då Centern under Annie Lööfs ledarskap att göra? Sannolikt kommer man att fortsätta på att ta väljare från höger, främst då Moderaterna. Fortsätta att satsa på storstäderna, på det som brukar kallas för de nyliberalt inriktade “Stureplanscentern” i Stockholm (en gruppering som just Annie Lööf varit en förgrundsfigur för och som tidigt fick matchning från för att bli partiets nya C-ledare). En annan sak är sedan att hon nu rimligen – och delvis redan så gjort – tonar ner sina tidigare vassaste förändringskrav (ändra anställningsskyddslagen, införa privata socialförsäkringar,ställa facket åt sidan etc). Detta av taktiska skäl just nu. Långsiktigt är, säger Lööf redan, hennes mål på två vals sikt att bli ett 20 procentsparti. Ett synnerligen tufft mål, minst sagt.

I valet 2010 tappade C – medvetet eller ej är en diskussionsfråga - väljare långt bort från huvudstaden, såsom i Norrland, Gotland, Dalarna och delar av Småland. Tveksamhet råder om Lööf som C-ledare kommer att göra så mycket för att vinna tillbaka just dem. Hon driver istället en tydligt borgerlig politik i ekonomiska, sociala och arbetsmarknadsfrågor. Hennes prioritet är i stället – precis som för Maud Olofsson – att erbjuda förmånliga villkor för företagare och framgångsrika personer (entreprenörer, lite slagordsmässigt). Tidigare vanliga center-slogans om regional och social utjämning kommer hon däremot att vara mycket mera sparsam med. Det anses inte vara förenligt med förhoppningar om C-framgångar i befolkningskoncentrationer som huvudstaden Stockholm.

Lööf kommer som ny C-ledare att göra allt hon kan för att slå vakt om – och helst förmera - de väljare som Maud Olofssons högerliberala profil gett utdelning i. Lööfs Centerparti kommer att sitta kvar i Reinfelds alliansregering, men profilera partiet starkare. Främst då i frågor rörande företagsamhet, näringsliv, arbetsmarknadslagarnas anpassning så att de blir mera förmånliga för arbetsgivare. I retoriken – men mindre tydligt i handling – kommer hon också att försöka profilera Centern hårdare som “det borgerliga miljöalternativet” i olika miljöfrågor. Allt detta med det övergripande målet att fortsätta att i valen vinna väljare från Moderaterna i tillväxtregionerna i landet.

Med tanke på att det efter två mandatperioder med borgerlig M-ledd Reinfeldts-regering – och växande trötthet med den i väljarkåren? - finns en sannolikt något större än 50 procentig risk/chans att de borgerliga hamnar i opposition, så planerar nya C-ledaren Lööf redan nu för att det redan nu är klokt att lägga grunden för en god position inför valet 2018, det val då Annie Lööf säger sig ha som mål att bli ett 20-procentsparti. Hur sannolikt det är att på knappa sju år öka partiets väljarandel med 14-15 procent kan man däremot ha både en och två funderingar om. Sannolikt mest ett önsketänkande.

En sista observation i sammanhang:Pensionärerna – knappast prio för Annie Lööf - har varit regeringens starkaste väljarstöd. Men i mätningar nu har den blockövervikten nästan utraderats och sjunkit från 13 till 3 procent. Störste svikaren här är Göran Hägglund, KD, som misslyckades med förhandlingen om sänkt skatt för pensionärerna och samtidigt sliter av pensionärerna 600 kronor nästa år i höjd gräns till fribelopp för läkarbesök och mediciner.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com

Anmärkningsvärda prioriteringar av regeringen och finansminister Borg

Det är anmärkningsvärt att regeringen prioriterar jobb i restaurangbranschen i stället för jobb inom äldreomsorgen, konstaterar Curt Persson, ordförande i PRO (Pensionärernas riksorganisation), helt korrekt i en kommentar till till Anders Borgs senaste statsbudgeten. De 5,4 miljarder kronor som regeringen nu använder för att halvera krogmomsen kunde ha använts på bättre sätt, långt smartare.

5,4 miljarder kronor motsvarar 10 800 offentliganställda undersköterskor (då räknat med att varje anställd kostar 500 000 kr med lön och sociala avgifter),

Eller med andra ord: de satsade 5,4 miljarderna hade kunnat göra skillnad i äldrevården för skröpliga mor Anna och pappa Kalle i behov av lite stöd och hjälp på gamla dagar.

Nu går pengarna till en momssänkning med högst tveksamma eller sannolikt just inga jobbeffekter alls.

Om jobbutvecklingen i stort verkar finansminister Anders Borg och regeringen däremot att ha gett upp helt. Nu kommer det att bli 70 000 fler arbetslösa (= öppna arbetslösheten stiga mot 8 proc.) det kommande året. Men någon politik för att motverka detta har man inte.

Så t ex är “gratisarbetets slutsation”, Fas 3, i dag en större arbetsgivare i Sverige än Volvo AB. På denna slutstation i den Reinfeldtska arbetslinjen ägnar man sig åt gratisarbete – oftast med rätt meningslösa, påhittade arbetsuppgifter. Regeringen har skapat en helt ny bransch:privata tjänsteföretag som tjänar pengar på Fas 3. Inte på att producera något. Men på att med statliga bidrag producera sysselsättningsplatser åt regeringen.

I SVT:s Agenda i helgen som gick sa statsminister Reinfeldt att Sverige inte kan göra några större infrastruktursatsningar, trots att tågen inte går i tid och numera inte klarar ens lite vinter. Det finns nämligen inte tillräckligt med utbildad arbetskraft.

Om något så är detta ett rejält underbetyg för regeringens egna arbetsmarknadspolitiken i ett läge när det råder massarbetslöshet. Inte ens då ser man till att utbilda tillräckligt med arbetskraft i olika bristyrkessatsningar och kompetensutveckling.

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. Jag kan nog tycka att oppositionens Tommy Waidelich, S, och andra borde ha kunnat gå tuffare åt Anders Borg i dessa avseenden budgetdiskussionerna i riksdagen och i SVT på kvällen.

Höyre och AP vinnare i norska kommunvalet

(Publicerad i bl a Arbetarbladet 13 september, Gotlands tidningar 19/9 m fl)

Observerat:
Norska kommunvalet – en framgång för Stoltenbergs AP och för oppositionspartiet Höyre

Ett drömval för konservativa Höyre och även en god framgång för norska socialdemokraterna, Arbeiderpartiet men en katastrof för högerpopulistiska Fremskrittspartiet. Så blev resultatet av de norska kommun- och fylkesvalen den 12 september.

– Den 22 juli har haft en stor påverkan på norsk politik, säger Fremskrittspartiets tidigare ledare Carl I Hagen till VG.

Lokalvalen i Norge har genomförts i skuggan av terrordåden på Utöya och i norska regeringskvarteren den 22 juli och det har haft stor påverkan på valresultatet. Sannolikt bidrog det också till att valdeltagandet nu blev lite högre än normalt: 62,3 % mot normalt runt 60 % i norska kommunval.

Historiskt val
Den stora valvinnaren blev konservativa Höyre, som gjort ett historiskt val med en uppgång med nio procentenheter till 28,3 procent av rösterna på riksplanet, jämfört med förra kommunvalet år 2007. Sannolikt – men mera exakt får valforskarna senare visa – togs de vunna rösterna främst från

Siv Jensens högerpopulistiska Fremskrittspartiet, som nu tappade var tredje väljare och sjönk ner till 11,1 procentenheter, minus 6,4 procentenheter.

Men också statsminister Jens Stoltenbergs socialdemokratiska Arbeiderpartiet gjorde ett gott val och är fortfarande störst med sina 31,9 procent, en uppgång med 2,3 procentenheter.

Men om lokalvalen hade varit ett stortingsval (riksdagsval) så skulle Norges nuvarande Stoltenberg-ledda rödgröna koalitionsregering ha förlorat makten. Det beror framför allt på Erna Solberg-ledda Höyres segertåg i kommunerna. Höyre är största parti i Oslo (35,8 %), Bergen (35,4 %), Stavanger (34,3 %) men inte i Norges fjärde största kommun Trondheim, där Ap fortsatt är ett 40 %-parti med sina 39,7 procentenheter av rösterna. (Trondheim är känt för den så kallade Trondheims-modellen, med aktiva folkrörelser och fackliga organisationer som på gräsrotsnivå driver på och ställer krav på de styrande i kommunen. Det har gjort – som det ledande Ap-kommunalrådet Rita Ottervik säger – oss “lite rödare i kanten” än AP-partiet i stort.)

Jubel för Stoltenberg och bästa Ap-kommunvalet på 24 år
Med nästan 32 procentenheter (31,9%) i väljarstöd som helhet för Arbeiderpartiet kunde även statsminister Jens Stoltenberg lättad jubla på partiets valvaka i Oslo.
– Vi startade i djup sorg och i saknad efter våra kamrater (efter bomben i regeringskvarteren och massmorden på Utöya). Men vi har genomfört en valkamp vi kan vara stolta över och kan med eftertryck säga att vi har segrat, helt oavsett valresultatet, sade Stoltenberg.

– Arbeiderpartiet har gjort sitt bästa kommunval på 24 år, och därför är vi en av valet vinnare, sade Stoltenberg inför norska medier.

SV-ledaren Halvorsen avgår
SV-ledaren och i Stoltenbergs regering ingående statsrådet Kristin Halvorsen valde direkt under valvakan att meddela hon avgår som SV-ledare under våren 2012. Sosialistisk Venstre, SV, gick tillbaka med 2 procentenheter och fick nu bara fyra procent av rösterna i valet.

– Jag har lett partiet i 15 år. Jag ville inget hellre än att genomföra denna valkampanj. Men redan för länge sedan bestämde jag mig för att avgå under våren 2012, sade hon. Och även det i Stoltenbergs rödgröna regering ingående Senterpartiet, SP, tappade lite (-1,3 %) och fick nu 6,7 procent av rösterna.

Valets stora förlorare
Valets stora förlorare är tveklöst det högerpopulistiska Fremskrittspartiet, som kämpat mot kraftigt vikande opinionssiffror ända sedan terrordåden i Oslo och Utöya den 22 juli.

– Det har varit svårt att få fram de politiska ståndpunkterna i media under den här valrörelsen, sade partinestorn och tidigare FRP-ledaren Carl I Hagen till norska medier.

Partiet tappade nu en av tre tidigare FRP-väljare och fick nu för dem blygsamma 11,1 procent av rösterna i landet.

Carl I Hagen – nuvarande FRP-ledaren Siv Jensen höll en låg och självkritisk profil inför norska journalister på deras valvaka – anser att terrordåden (terroristen Breivik hade ett förflutet i FRPs ungdomsförbund) är huvudorsaken till partiets nedgång men tog också på sig skulden för att hans egen kampanj i Oslo fick en, som han sade, "olycklig" inledning.

Möjligen innebär det här att den tidigare framgångsvågen för högerpopulisterna i FRP – blev näst största parti i senaste stortingsvalet/riksdagsvalet häromåret – nu är bruten och att partiets väljare nu i stället föredrar Höyre också i kommande norska riksdagsval och den kamp om regeringsmakten som då förestår.

Men fram till dess – och personligen stärkt – fortsätter AP-ledaren Jens Stoltenbergs rödgröna regeringen – suttit sedan år 2005 och bestående av Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstre och Senterpartiet – att styra Norge.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com


-----------------
Norska kommunvalet - faktaruta
Valet hölls i 429 kommuner och 19 fylken (landsting/regioner).

Sammanlagt handlar valet om att 10 781 kommunpolitiker och 728 fylkestingsrepresentanter väljas.

Denna gång gjordes försök med elektronisk röstning via internet i tio kommuner. Cirka 28 000 personer använde sig av den möjligheten.

I 20 av landets kommuner sänktes, också på prov, rösträttsåldern till 16 år

Några korta, snabba observationer

"De befintliga forskningsresultaten visar på varken några entydiga effektivitetsvinster eller -förluster i form av minskade offentliga utgifter. (...) På de flesta områden går det inte heller att belägga några tydliga kvalitetsvinster."

Nej, det är ingen rapport från socialdemokratiskt håll. Det är bara en stor forskningsstudie från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) av ekonomen Laura Hartman.

***
Enligt Socialstyrelsen hade 21,3 procent av 19-åringarna i Danderyd hål i tänderna jämfört med 52,1 procent i Rinkeby-Kista. Någon som inte anser att klassamhället existerar?

* * *

Ny statistik gör gällande att kommunernas kostnader för socialbidrag fortsätter att öka samtidigt som långtidsarbetslösheten biter sig fast.

Jobb istället för bidrag; är det inte så alliansen har sagt i valrörelse efter valrörelse?

* * *

Sänkt restaurangmoms i Finland blev en flopp. Nästan hela mellanskillnaden hamnade i krögarnas fickor. Begreppet segla på en räkmacka börjar få en ny innebörd.

Men enligt Anders Borg (M) ska ändå Finlands sak ändå bli vår. Också svenska krögare måste ju få kunna öka sina vinster på alla skattebetalares bekostnad.

***
Enligt en forskarrapport från SNS finns det inga vetenskapliga belägg för att privatiseringarna inom välfärdssektorn lett till höjd kvalitet och ökad effektivitet i vård, skola och omsorg.

Det kan inte kallas för någon vidare tajming när Centerpartiets partistyrelse nu kräver att hälften av all vård i framtiden ska bedrivas privat.

* * *

Det är bra att Socialdemokraternas Håkan Juholt (S) klargör att det inte är aktuellt med någon ny svensk folkomröstning om euron innan år 2018.

Men en i stort humoristisk och bra Håkan Fast Juholt gled lite fegt undan i skattefrågan när han intervjuades av Karin Hübinette i SVT i tisdags kväll.

Han borde säga som det är: Det samlade skatteuttaget kan på längre sikt behöva höjas om man ska klara de höga ambitioner för välfärden och jämlikheten som partiet säger sig ha

* * *

Visst är det bra att regeringen satsar pengar för att förstärka kunskaperna i matematik i skolan. Men det beror hur. Främst då på att renodla matten i grund- och gymnasieskola som man har användning för som procenträkning, förstå statistik, räkna ut räntor etc. Och då kopplat mer till praktisk konsument- och hushållsbudgetfrågor.

Landets pensionärer behöver däremot ingen miniräknare eller några mer avancerade mattekunskaper för att konstatera att den här regeringen inte är till fördel för deras ekonomi.

***
Arbetslöshetsförsäkringen går med 23 miljarder kr i överskott - så det finns resurser att förbättra försäkringen. Bara viljan finns.

***

Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen bedömer att försvarsalliansens insats i Libyen nu går mot sitt slut. Men vad säger den krigiske majoren Jan Björklund (fp) i denna centrala fråga?

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com