En partiledardebatt som tydliggjorde alternativen i svensk politik
(Krönika i bl a Gotlands tidningar 28 januari 2010 m fl)
Några observationer om en partiledardebatt som tydliggör alternativen i svensk politik
Med en tioprocentig ledning i opinionen, enligt Novus/TV4, och klar egen majoritet i ryggen, gick den rödgröna oppositionen in i årets första partiledardebatt i Riksdagen den 20 januari. Och nog märktes att de borgerliga partiledarna var frustrerade över "otacksamma medborgare" som belönar dem så illa.
Deras strategi för att försöka återta initiativet var dels att skrämma med att vänstern kommer med en skattechock och dels att dra en skrytvals om allt fantastiskt man uträttat.
Värsta dimridåerna svarade statsminister Fredrik Reinfeldt för i sitt inledningsanförande, som nog får betraktas som det mest innehållslösa statsministertal som hållits på mycket länge. Statsminister Reinfeldt (m) gav ett intryck av att leva i en bubbla med begränsad eller ingen kontakt med verkligheten. .
Det var framtidsbludder à la m-partisekreterare Per Schlingmann med till intet förpliktigande fraser tillsammans med moderata käpphästar som hårdare tag i rättsväsendet med kamp mot våld och droger utan närmare preciseringar om hur.
Det var allmänt fagert tal om fortsatta sänkta skatter och full sysselsättning när vi har en massarbetslöshet på nära tio procent och kommuner och landsting varslar stora grupper om uppsägning. Och där 343 personer varje dag gått ut i arbetslöshet det senaste året, 50 000 kommer att utförsäkras från Försäkringskassan i år och 500 000 har prisats ut från a-kassan. Allt detta resultatet av den perverterade moderata så kallade arbetslinjen. .
Ett enda konkret löfte kunde dock noteras: Vi ska tillbaka till överskottsmålet på en procent, men inte när. Det ska dessutom ske utan nedskärningar och utan utgiftsökningar, påstod han.
Vem ska då betala den springnotan? Man kan väl inte krama ännu mer ur straffbeskattade pensionerärer, de sjuka och de arbetslösa?
I partiledardebatten i riksdagen var s-ledaren Mona Sahlin på offensiven. Hon förenade socialdemokratisk politik med socialdemokratisk retorik på ett sätt som verkligen bar. Mona Sahlin fick in en femetta på Fredrik Reinfeld när han upprört frågade henne utifrån de rödgrönas politik om vad arbetslinjen egentligen är. Sahlin var rapp i repliken när hon sade: "Jag förstår att du frågar, det har du uppenbarligen ingen aning om."
Oppositionsledaren Mona Sahlin förmådde därtill också att tämligen väl tydliggöra skiljelinjerna till den borgerliga politiken.
Hon reagerade också starkt mot Fredrik Reinfeldts prat om att de rödgröna "lovar allt till alla".
"Det är ni som tar en springnota. Det är ni som lånar till skattesänkningar. Det är ni som har förvandlat överskott till underskott", markerade Sahlin.
Så är det. Reinfeldt och hans regering har verkligen inte stått för samhällsansvar och regeringsduglighet, vilket även Miljöpartiets Peter Eriksson påpekade i onsdagens debatt.
"Det har blivit 100 000 fler arbetslösa sedan ni började regera. Det tidigare överskottet i statens affärer har förvandlats till ett underskott på 70 miljarder kronor. Ni har slarvat igenom stora förändringar i a-kassan och sjukförsäkringen. Det är ingen ansvarsfull ekonomisk politik", framhöll Mp-språkröret Eriksson.
Det är också denna politik som gör att regeringspartierna tappar mark i opinionsmätningarna. Människor vänder sig emot en politik som skapar nya klyftor.
De reagerar mot en politik som jagar alla sjuka och arbetslösa utan urskiljning, samtidigt som de som redan har det ganska bra får det ännu bättre.
Mona Sahlin, socialdemokraterna och den rödgröna oppositionen har också fel och brister. Oppositionens alternativ behöver vässas ytterligare på en del punkter och sammanfogas till en helhet som kan fungera och inge förtroende. Men redan nu framstår varje regering med Mona Sahlin som statsminister som ett bättre och roligare alternativ än ytterligare fyra år till med Fredrik Reinfeldt och hans blå högerkartell.
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Den som tar sig före att idag läsa Fredrik Reinfeldts pamflett "Det sovande folket" från 1993 (f. ö redigerad av Per Schlingmann, idag m-partisekr.) kanske inte blir alldeles förvånad över den dolda agenda som likt ett isberg retoriskt ingalunda oskickligt draperats i regeringen Reinfeldts så kallade jobbpolitik (läs skattesänkningar och som därtill gett mest till de redan välsituerade) under Reinfeldt och Borgs år (2006-2010) i regeringskansliet. Och någon fortsättning där lutar det väl inte åt att bli efter höstens riksdagsval - om utfallet blir som opinionsläget nu indikerar.
Några observationer om en partiledardebatt som tydliggör alternativen i svensk politik
Med en tioprocentig ledning i opinionen, enligt Novus/TV4, och klar egen majoritet i ryggen, gick den rödgröna oppositionen in i årets första partiledardebatt i Riksdagen den 20 januari. Och nog märktes att de borgerliga partiledarna var frustrerade över "otacksamma medborgare" som belönar dem så illa.
Deras strategi för att försöka återta initiativet var dels att skrämma med att vänstern kommer med en skattechock och dels att dra en skrytvals om allt fantastiskt man uträttat.
Värsta dimridåerna svarade statsminister Fredrik Reinfeldt för i sitt inledningsanförande, som nog får betraktas som det mest innehållslösa statsministertal som hållits på mycket länge. Statsminister Reinfeldt (m) gav ett intryck av att leva i en bubbla med begränsad eller ingen kontakt med verkligheten. .
Det var framtidsbludder à la m-partisekreterare Per Schlingmann med till intet förpliktigande fraser tillsammans med moderata käpphästar som hårdare tag i rättsväsendet med kamp mot våld och droger utan närmare preciseringar om hur.
Det var allmänt fagert tal om fortsatta sänkta skatter och full sysselsättning när vi har en massarbetslöshet på nära tio procent och kommuner och landsting varslar stora grupper om uppsägning. Och där 343 personer varje dag gått ut i arbetslöshet det senaste året, 50 000 kommer att utförsäkras från Försäkringskassan i år och 500 000 har prisats ut från a-kassan. Allt detta resultatet av den perverterade moderata så kallade arbetslinjen. .
Ett enda konkret löfte kunde dock noteras: Vi ska tillbaka till överskottsmålet på en procent, men inte när. Det ska dessutom ske utan nedskärningar och utan utgiftsökningar, påstod han.
Vem ska då betala den springnotan? Man kan väl inte krama ännu mer ur straffbeskattade pensionerärer, de sjuka och de arbetslösa?
I partiledardebatten i riksdagen var s-ledaren Mona Sahlin på offensiven. Hon förenade socialdemokratisk politik med socialdemokratisk retorik på ett sätt som verkligen bar. Mona Sahlin fick in en femetta på Fredrik Reinfeld när han upprört frågade henne utifrån de rödgrönas politik om vad arbetslinjen egentligen är. Sahlin var rapp i repliken när hon sade: "Jag förstår att du frågar, det har du uppenbarligen ingen aning om."
Oppositionsledaren Mona Sahlin förmådde därtill också att tämligen väl tydliggöra skiljelinjerna till den borgerliga politiken.
Hon reagerade också starkt mot Fredrik Reinfeldts prat om att de rödgröna "lovar allt till alla".
"Det är ni som tar en springnota. Det är ni som lånar till skattesänkningar. Det är ni som har förvandlat överskott till underskott", markerade Sahlin.
Så är det. Reinfeldt och hans regering har verkligen inte stått för samhällsansvar och regeringsduglighet, vilket även Miljöpartiets Peter Eriksson påpekade i onsdagens debatt.
"Det har blivit 100 000 fler arbetslösa sedan ni började regera. Det tidigare överskottet i statens affärer har förvandlats till ett underskott på 70 miljarder kronor. Ni har slarvat igenom stora förändringar i a-kassan och sjukförsäkringen. Det är ingen ansvarsfull ekonomisk politik", framhöll Mp-språkröret Eriksson.
Det är också denna politik som gör att regeringspartierna tappar mark i opinionsmätningarna. Människor vänder sig emot en politik som skapar nya klyftor.
De reagerar mot en politik som jagar alla sjuka och arbetslösa utan urskiljning, samtidigt som de som redan har det ganska bra får det ännu bättre.
Mona Sahlin, socialdemokraterna och den rödgröna oppositionen har också fel och brister. Oppositionens alternativ behöver vässas ytterligare på en del punkter och sammanfogas till en helhet som kan fungera och inge förtroende. Men redan nu framstår varje regering med Mona Sahlin som statsminister som ett bättre och roligare alternativ än ytterligare fyra år till med Fredrik Reinfeldt och hans blå högerkartell.
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Den som tar sig före att idag läsa Fredrik Reinfeldts pamflett "Det sovande folket" från 1993 (f. ö redigerad av Per Schlingmann, idag m-partisekr.) kanske inte blir alldeles förvånad över den dolda agenda som likt ett isberg retoriskt ingalunda oskickligt draperats i regeringen Reinfeldts så kallade jobbpolitik (läs skattesänkningar och som därtill gett mest till de redan välsituerade) under Reinfeldt och Borgs år (2006-2010) i regeringskansliet. Och någon fortsättning där lutar det väl inte åt att bli efter höstens riksdagsval - om utfallet blir som opinionsläget nu indikerar.
posted by rbjorkenwall at 5:57 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home