Apropå 30-talskrisen och 2009 års jobb- och ekonomikris

När Ernst Wigforss 1932 skrev i valbroschyren "Har vi råd att arbeta?" och sedan omsatte detta i en aktiv jobbskapande politik så skedde det med kraft.

När Wigforss i regeringsställning var beredd att satsa på stora infrastrukturprojekt och marknadsmässiga löner till de arbetslösa istället för nödhjälpsarbeten, så pratar 2009 års svenska politiker i dagens svåra krisläge om vikten av att hålla sig inom tre år gamla budgettak. Det ökar inte trovärdigheten för ett offensivt bekämpande av arbetslösheten i krisens 2009.

Wigforss lånade som finansminister däremot upp 160 miljoner år 1933 eller motsvarande hela 15 procent av budgeten. I dag motsvarar den summan hela 120 miljarder och med den massiva satsningen fick man fart på hjulen. Annat hjälpte också till för att öka exporten från den svenska verkstadsindustrin, som framgår av Wigforss i sina egna memoarer "Minnen". Där framgår också att lånen kunde börja återbetalas redan efter tre år i stället för planerade sju år.

Nog finns här en och annan parallell till 2008-2009 års intellektuellt sterila diskussion om budgetregler och annat som förhindrar en aktiv krisbekämpande och jobbskapande politik som gör att Wigforss sätt att resonera känns bra mycket fräschare och klokare än vad somliga 2000-talspolitiker står för nu.

Ska sånt kallas utveckling? Eller var det bara så att ledarskapet bättre och klokare skolat då än det är nu?

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com