Skjut på och vilandeförklara Lissabonfördraget till hösten 2009
(Publicerad i bl a Dagbladet, Sundsvall, 20 nov. 2008 m fl)
Som läget nu är vore det högst rimligt om Sveriges riksdag skjuter upp sitt beslut om Lissabonfördraget till hösten 2009, med ändringskrav på EU:s utstationeringsdirektiv som bärande motivering. Kanske skulle detta, rent av, kunna bli den avgörande knuffen för att få EU-kommissionen i rörelse vad gäller att ändra på utstationeringsdirektivet och att arbeta för ett socialt protokoll med fördragsstatus som bland annat svenska och europafacket kräver.
Dessutom vore det bra om vi först hinner syna Clas Stråths så kallade Laval-utredning och vad han föreslår för lagstiftningsåtgärder innan Sveriges riksdag tar beslutet om EU:s Lissabonfördrag. Precis som LO-kongressen krävde i början av juni månad i år.
Sedan går det inte att heller bortse ifrån att kommande Europaparlament med stor sannolikhet lär bli mer borgerligt dominerad efter vårens parlamentsval. Av detta följer rimligen också att nästa EU-kommission helt säkert lär bli mer konservativ, givet dagens blå politiska landskap. Så det brådskar med att säkra den svenska arbetsmarknadmodellen med kollektivavtal via ändrad inhemsk lagstiftning samt nödvändiga förändringar i EU-rätten (utstationeringsdirektivet och ett socialt protokoll med fördragsstatus).
För en så kallad vilandeförklaring av Lissabonfördraget till hösten 2009 krävs minst 58 röster i riksdagen. Beslutet skjuts då upp i tolv månader. (V) och (Mp) har redan bestämt sig för detta. För att lyckas krävs dock att även stöd av en grupp socialdemokrater. Det känns måhända mindre trevligt att rösta med dessa två småpartier i en Europafråga. Men nu gäller det att slåss för den svenska arbetsrätten och vår arbetsmarknadsmodells fortlevnad, och då gäller det att våga ta strid nu när ett gott sådant tillfälle bjudes.
En vilandeförklaring innebär att Sverige skriver under - men först till hösten 2009. En vilandeförklaring innebär inte att Lissabonfördraget faller - unionen kommer ändå anta sitt fördrag. Men en vilandeförklaring innebär en stark politisk signal - och en protest mot den otidsenliga och antifackliga syn som EG-domstolen gjort till sin och EU:s genom Laval-, Viking- och Rüffert-domarna.
Så ta kamp nu och sätt tryck på EU-kommissionen, liksom den svenska regeringen (i vår nationella utstationeringslag), så att nödvändiga förändringar görs redan nu i vår. Sedan kan vi skriva på Lissabonfördraget i höst.
Det mera som fördraget ändå inte kan träda i kraft förrän de hittills nej-röstande irländarna först sagt ja i en ny folkomröstning.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Men nu sägs från riksdagshåll (s) att det inte räcker med 58 ledamöter för att få till stånd en vilandeförklaring av Lissabonfördraget. Om det blir 58 ledamöter, kommer frågan att gå till KU för att pröva om fördraget begränsar mänskliga fri- och rättigheter som de är formulerade i 2 kap RF. Det kommer KU inte anse, eftersom det finns en bred majoritet i KU bakom fördraget, och eftersom KU redan lämnat ett yttrande till utrikesutskottet. Det enda resultatet av en sådan manöver är att KU med vändande post skickar tillbaka ärendet till kammaren för avgörande.
Så det förslaget kommer inte att kunna fördröja behandlingen i kammaren.
Noterar
Robert Björkenwall ; robert.bjorken@telia.com
Som läget nu är vore det högst rimligt om Sveriges riksdag skjuter upp sitt beslut om Lissabonfördraget till hösten 2009, med ändringskrav på EU:s utstationeringsdirektiv som bärande motivering. Kanske skulle detta, rent av, kunna bli den avgörande knuffen för att få EU-kommissionen i rörelse vad gäller att ändra på utstationeringsdirektivet och att arbeta för ett socialt protokoll med fördragsstatus som bland annat svenska och europafacket kräver.
Dessutom vore det bra om vi först hinner syna Clas Stråths så kallade Laval-utredning och vad han föreslår för lagstiftningsåtgärder innan Sveriges riksdag tar beslutet om EU:s Lissabonfördrag. Precis som LO-kongressen krävde i början av juni månad i år.
Sedan går det inte att heller bortse ifrån att kommande Europaparlament med stor sannolikhet lär bli mer borgerligt dominerad efter vårens parlamentsval. Av detta följer rimligen också att nästa EU-kommission helt säkert lär bli mer konservativ, givet dagens blå politiska landskap. Så det brådskar med att säkra den svenska arbetsmarknadmodellen med kollektivavtal via ändrad inhemsk lagstiftning samt nödvändiga förändringar i EU-rätten (utstationeringsdirektivet och ett socialt protokoll med fördragsstatus).
För en så kallad vilandeförklaring av Lissabonfördraget till hösten 2009 krävs minst 58 röster i riksdagen. Beslutet skjuts då upp i tolv månader. (V) och (Mp) har redan bestämt sig för detta. För att lyckas krävs dock att även stöd av en grupp socialdemokrater. Det känns måhända mindre trevligt att rösta med dessa två småpartier i en Europafråga. Men nu gäller det att slåss för den svenska arbetsrätten och vår arbetsmarknadsmodells fortlevnad, och då gäller det att våga ta strid nu när ett gott sådant tillfälle bjudes.
En vilandeförklaring innebär att Sverige skriver under - men först till hösten 2009. En vilandeförklaring innebär inte att Lissabonfördraget faller - unionen kommer ändå anta sitt fördrag. Men en vilandeförklaring innebär en stark politisk signal - och en protest mot den otidsenliga och antifackliga syn som EG-domstolen gjort till sin och EU:s genom Laval-, Viking- och Rüffert-domarna.
Så ta kamp nu och sätt tryck på EU-kommissionen, liksom den svenska regeringen (i vår nationella utstationeringslag), så att nödvändiga förändringar görs redan nu i vår. Sedan kan vi skriva på Lissabonfördraget i höst.
Det mera som fördraget ändå inte kan träda i kraft förrän de hittills nej-röstande irländarna först sagt ja i en ny folkomröstning.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Men nu sägs från riksdagshåll (s) att det inte räcker med 58 ledamöter för att få till stånd en vilandeförklaring av Lissabonfördraget. Om det blir 58 ledamöter, kommer frågan att gå till KU för att pröva om fördraget begränsar mänskliga fri- och rättigheter som de är formulerade i 2 kap RF. Det kommer KU inte anse, eftersom det finns en bred majoritet i KU bakom fördraget, och eftersom KU redan lämnat ett yttrande till utrikesutskottet. Det enda resultatet av en sådan manöver är att KU med vändande post skickar tillbaka ärendet till kammaren för avgörande.
Så det förslaget kommer inte att kunna fördröja behandlingen i kammaren.
Noterar
Robert Björkenwall ; robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 4:00 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home