Jobbkrisen, a-kassan och behovet av ekonomiska stimulanser

Observerat och värderat;
Alliansens passivitet i jobbkrisen och behovet av stimulanspaket när jobben och ekonomin krisar

Riksdagsdebatten om arbetsmarknadspolitiken och a-kassan onsdagen den 12 november var klargörande på en punkt: I grunden vill arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) inte ha någon aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är en borgerlig ideologi, att marknaden själv sköter konjunkturer och strukturomvandlingen bäst. Samhället ska inte lägga sig i mer än nödvändigt.
Därför har Littorin rustat ner hörnstenar i den socialdemokratiska arbetsmarknadsmodellen som en värdesäkrad a-kassa (enligt inkomstbortfallsprincipen) och aktiv arbetsmarknads- och bristyrkesutbildning.

Det Littorin har bäddat för med sin "samhället ska inte lägga sig i"-passiva linje är att hundratusentals arbetslösa tvingas sänka sina lönekrav när a-kassan dragits ner till socialhälpsnivå eller försvunnit helt. En värdesäkrad a-kassa enligt inkomstbortfallsprincipen är det bästa skyddet mot lönedumpning och samtidigt också den bästa trampolinen för att under inkomsttrygga former kunna ställa om och gå vidare till annan sysselsättning. Ibland först dock kanske efter en ny eller kompletterande yrkesutbildning/arbetsmarknadsutbildning.

Vad som ska hända dem som blir utförsäkrade ur a-kassan påstår regeringen att den ska återkomma till, men beskedet har dröjt. Och lär dröja.

Arbetsmarknadspolitiken är - som saker och ting nu utvecklats sig - en tydlig vattendelare mellan socialdemokratin, som vill sätta in samhällets resurser i aktiva åtgärder och en rimligt god trygghetsförsäkring, och borgerligheten med sin senfärdiga låt-gå-och göra ingenting-politik.

Visserligen imponerade inte heller socialdemokratins tafatta och opreciserade insats i riksdagsdebatten onsdagen den 12 november med förslag om 200 jobbcoacher och 1 000 nya utbildningsinsatser.

Man borde ha ställt sig bakom LO-kravet på en höjning av a-kassersättningen till 1 100 kr per dag (i nuläget ligger taket på 680 kr).

Då var det mera rejält över det tolv-miljarderspaket i ekonomiska stimulansåtgärder som lades fram av ekonomiske talesmannen Thomas Östros torsdagen den 13 november. Samtidigt som inte ens detta är mer än på sin höjd en knapp halv procentenhet av Sveriges samlade bruttonationalprodukt, BNP, i dessa ekonomiska kristider. I USA - nu inför maktskiftet i Vita huset - talas det om stimulansåtgärder från federala statens sida på minst 300 miljarder dollar (motsvarar 2 % av USA:s BNP). Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman anser att det i nuläget skulle behövas ett stimulanspaket på dubbelt upp, 600 miljarder dollar (4 % av BNP). Betänk då att USA redan innan kommande stimulanspaket har ett kraftigt budgetunderskott medan den svenska budgeten ännu visar ett litet överskott.

Så i det perspektivet är inte ens det östroska s-stimulanspaketet på en knapp halv procent av vår samlade BNP någon överdrivet stor insats. Men ändå en god början i kampen mot den 8-9 %-iga öppna arbetslöshet som också Sverige nu raskt är på väg emot.

Men bra ändå att socialdemokraterna och Thomas Östros går åt rätt håll. Men mer än så lär nog behövas fram över, nu när Reinfeldt-alliansen sitter passiv och missmodet och framtidsoron sprider sig bland folket och näringsidkarna.

S-motionen om stimulanspaketet - extra barnbidrag, rotavdrag för bygreparationer, infrastruktursatsningar etc - från socialdemokraterna betyder samtidigt att man nu reviderar sitt budgetförslag från tidigare i höst. Ett extra barnbidrag till julhandeln betyder att två miljarder pumpas ut som ökar den inhemska efterfrågan.

Förslaget om en riskkapitalfond på fem miljarder för innovatörer och entreprenörer kan också visa sig vara en bra motvikt mot den privatkapitalism som hamnat på dekis och nu håller inne med annars så nödvändiga krediter till innovatörer och entreprenörer som vill satsa på framtiden.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com/