Maktskifte på Nya Zeeland - sittande regering föll efter tremandatperioder
Observerat och värderat
Maktskifte efter nio år med Labour-styre på Nya Zeeland
Inte helt överraskande ledde parlamentsvalet lördag den 8 november till maktskifte på Nya Zeeland, en liten önation son som sällan figurerar i svenska och nordiska medier. Efter nio år och tre mandatperioder i rad vid makten förlorade nu Labour och premiärminister Helen Clark nu makten till National Partys ledare John Key, med förflutet som bland annat Merrill Lynch-anställd i Singapore och andra finansmarknadsjobb. En borgerlig koalitionsregering med John Key tar nu över makten i huvudstaden Wellington på Nya Zeeland.
Det socialdemokratiska Labour kämpade tappert men förmådde inte riktigt återhämta det opinionsunderläge man haft redan före valdagen och vinna en fjärde mandatperiod, vilket annars varit en historisk bedrift på Nya Zeeland. Men förhoppningarna om att genom en stark valspurt kunna vinna en fjärde gång gick i stöpet för den rutinerade premiärministern Helen Clark.
Redan av färska opinionsmätningar strax före valdagen framgick att det stora borgerliga partiet, National Party, låg stadigt på drygt 50 procent mot Labours 37 procent. Men eftersom De Gröna hade runt 10 procent i stöd fanns ändå en viss chans att Labour kanske skulle kunna bilda en koalition med De Gröna om de tillsammans uppnått en knapp majoritet i parlamentsvalet den 8 november. Men nu blev det inte riktigt så eftersom National Party fick 59 av de 122 mandaten i det nyvalda nya zeeländska parlamentet.
Men också valvinnaren John Key blir beroende och lär behöva bilda en koaltionsregering med sannolikt några av småpartierna, vare sig det nu blir De Progressiva, United Future och New Zealand First, samt ett Maoriparti. De här småpartierna är en salig blandning av vänstermänniskor, högerpopulister, nyliberaler (libertarianer), och så då ett nytt Maoriparti för minoritetsfolket maoris på öriket i Stilla havet.
Vilka som till slut kan tänkas gå ihop med och stötta vem är inte alldeles klart så här strax efter valutslaget. Men ett par småpartiers mandat lär behövas för att John Keys National Party-ledda regering ska ha tillräckligt stöd i det nyvalda parlamentet på Nya Zeeland.
Helen Clarks regering föll åtminstone delvis av samma skäl som det socialdemokratiska i Sverige år 2006. Nya Zeeland har haft en lång period av ekonomisk tillväxt, med låg arbetslöshet och stort budgetöverskott. Att folk ändå varit missnöjda beror på att Clarks regering i vissa media och av oppositionen getts stämpeln av en samling feminister och homosexuella, att den är arrogant och och sägs uppträda lite "drygt". Också dålig image kan stundom fälla regeringar, trots att de realpolitiskt sägs sköta landet bra.
I det nya zeeländska samhället har det därtill sedan en tid tillbaka också ett visst gnäll över det rökförbud som finns överallt, i synnerhet i klubbar och pubar; parat med kritik från en del håll mot att det blivit tillåtet med homosexuellt äktenskap, legaliserad prostitution och annat som särskilt befolkningen utanför storstäder som Auckland, Wellington m fl inte ses med alldeles blida ögon. För att uttrycka det milt diplomatiskt. Regeringen Helen Clark har med andra ord med dessa åtgärder och beslut lyckats reta upp landsortsbefolkningen, som traditionellt är mer moralkonservativa än stadsbefolkningen. Lägg så till detta att många män i Nya Zeeland tenderar att ha svårt att acceptera kvinnligt ledarskap. Med tanke på detta är det förvånande att Labours Helene Clark kunnat styra öriket i tre mandatperioder redan och faktiskt nästan lyckades hämta in sitt opinionsunderläge men ändå till slut förlora mot National Partys John Key. .
De mest omstridda politiska åtgärderna ovan har dock inte kommit från Labour utan från De Gröna som varit den socialdemokratiska regeringens stödparti i parlamentet fram till valet den 8 november. Exempel på ett beslut som mött motstånd är förbudet mot barnaga. Det var en åtgärd som över åttio procent av den nya zeeländska befolkningen motsatte sig. Ett annat förbud som retat gallfebern på folk har varit att vanliga glödlampor inte längre är tillåtna, utan det ska vara mera miljövänliga "ekolampor".
Och som lök på laxen för regeringskritikerna har därtill kommit ett förslag om att befolkningen bör skaffa sig sparsamma "ecoshowers", vattensnålare ekoduschar.
Åtgärder som dessa och andra liknande har fått den del av väljaropinionen att tala om att Helene Clarks regering drabbats av "maktens arrogans". Å andra sidan har dock De Gröna, från vilka initiativet till flera av dessa åtgärder kommer, fått stöd av andra väljargrupper som menar att förslagen är i grunden bra.
Men inte helt överraskande lyckades den Helen Clark-ledda Labour-regeringen nu inte överleva och få en fjärde mandatperiod vid makten på Nya Zeeland.
Nu blir det i stället National Partys ledare John Key som tar över styret i huvudstaden Wellington med stöd av sannolikt ett par småpartier.
Robert Björkenwall,(070-578 61 95); (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
följer internationell politik och samhällsliv sedan många år efter bästa förmåga
Maktskifte efter nio år med Labour-styre på Nya Zeeland
Inte helt överraskande ledde parlamentsvalet lördag den 8 november till maktskifte på Nya Zeeland, en liten önation son som sällan figurerar i svenska och nordiska medier. Efter nio år och tre mandatperioder i rad vid makten förlorade nu Labour och premiärminister Helen Clark nu makten till National Partys ledare John Key, med förflutet som bland annat Merrill Lynch-anställd i Singapore och andra finansmarknadsjobb. En borgerlig koalitionsregering med John Key tar nu över makten i huvudstaden Wellington på Nya Zeeland.
Det socialdemokratiska Labour kämpade tappert men förmådde inte riktigt återhämta det opinionsunderläge man haft redan före valdagen och vinna en fjärde mandatperiod, vilket annars varit en historisk bedrift på Nya Zeeland. Men förhoppningarna om att genom en stark valspurt kunna vinna en fjärde gång gick i stöpet för den rutinerade premiärministern Helen Clark.
Redan av färska opinionsmätningar strax före valdagen framgick att det stora borgerliga partiet, National Party, låg stadigt på drygt 50 procent mot Labours 37 procent. Men eftersom De Gröna hade runt 10 procent i stöd fanns ändå en viss chans att Labour kanske skulle kunna bilda en koalition med De Gröna om de tillsammans uppnått en knapp majoritet i parlamentsvalet den 8 november. Men nu blev det inte riktigt så eftersom National Party fick 59 av de 122 mandaten i det nyvalda nya zeeländska parlamentet.
Men också valvinnaren John Key blir beroende och lär behöva bilda en koaltionsregering med sannolikt några av småpartierna, vare sig det nu blir De Progressiva, United Future och New Zealand First, samt ett Maoriparti. De här småpartierna är en salig blandning av vänstermänniskor, högerpopulister, nyliberaler (libertarianer), och så då ett nytt Maoriparti för minoritetsfolket maoris på öriket i Stilla havet.
Vilka som till slut kan tänkas gå ihop med och stötta vem är inte alldeles klart så här strax efter valutslaget. Men ett par småpartiers mandat lär behövas för att John Keys National Party-ledda regering ska ha tillräckligt stöd i det nyvalda parlamentet på Nya Zeeland.
Helen Clarks regering föll åtminstone delvis av samma skäl som det socialdemokratiska i Sverige år 2006. Nya Zeeland har haft en lång period av ekonomisk tillväxt, med låg arbetslöshet och stort budgetöverskott. Att folk ändå varit missnöjda beror på att Clarks regering i vissa media och av oppositionen getts stämpeln av en samling feminister och homosexuella, att den är arrogant och och sägs uppträda lite "drygt". Också dålig image kan stundom fälla regeringar, trots att de realpolitiskt sägs sköta landet bra.
I det nya zeeländska samhället har det därtill sedan en tid tillbaka också ett visst gnäll över det rökförbud som finns överallt, i synnerhet i klubbar och pubar; parat med kritik från en del håll mot att det blivit tillåtet med homosexuellt äktenskap, legaliserad prostitution och annat som särskilt befolkningen utanför storstäder som Auckland, Wellington m fl inte ses med alldeles blida ögon. För att uttrycka det milt diplomatiskt. Regeringen Helen Clark har med andra ord med dessa åtgärder och beslut lyckats reta upp landsortsbefolkningen, som traditionellt är mer moralkonservativa än stadsbefolkningen. Lägg så till detta att många män i Nya Zeeland tenderar att ha svårt att acceptera kvinnligt ledarskap. Med tanke på detta är det förvånande att Labours Helene Clark kunnat styra öriket i tre mandatperioder redan och faktiskt nästan lyckades hämta in sitt opinionsunderläge men ändå till slut förlora mot National Partys John Key. .
De mest omstridda politiska åtgärderna ovan har dock inte kommit från Labour utan från De Gröna som varit den socialdemokratiska regeringens stödparti i parlamentet fram till valet den 8 november. Exempel på ett beslut som mött motstånd är förbudet mot barnaga. Det var en åtgärd som över åttio procent av den nya zeeländska befolkningen motsatte sig. Ett annat förbud som retat gallfebern på folk har varit att vanliga glödlampor inte längre är tillåtna, utan det ska vara mera miljövänliga "ekolampor".
Och som lök på laxen för regeringskritikerna har därtill kommit ett förslag om att befolkningen bör skaffa sig sparsamma "ecoshowers", vattensnålare ekoduschar.
Åtgärder som dessa och andra liknande har fått den del av väljaropinionen att tala om att Helene Clarks regering drabbats av "maktens arrogans". Å andra sidan har dock De Gröna, från vilka initiativet till flera av dessa åtgärder kommer, fått stöd av andra väljargrupper som menar att förslagen är i grunden bra.
Men inte helt överraskande lyckades den Helen Clark-ledda Labour-regeringen nu inte överleva och få en fjärde mandatperiod vid makten på Nya Zeeland.
Nu blir det i stället National Partys ledare John Key som tar över styret i huvudstaden Wellington med stöd av sannolikt ett par småpartier.
Robert Björkenwall,(070-578 61 95); (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
följer internationell politik och samhällsliv sedan många år efter bästa förmåga
posted by rbjorkenwall at 4:39 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home