Om finansmarknadsjournalistiken på PK och USA-valets lärdomar
Observerat och värderat:
Alla dessa USA-resenärer som nu kommit hem med Obama-kampanjstrategier i bagaget kan väl ändå ha skäl att fundera lite så att de inte far vilse i analysen.
Det där med att använda internet och så i valkampanjarbete är kanske mer av en nyhet i USA än i ex.vis våra nordiska länder som redan länge haft en bättre infrastruktur i form av bredband och en god "hushållspenetration" på IT-området.
USA har ju inte hängt med här och släpat efter - precis som vad gäller mobiltelefoni och annan infrastruktur - kraftigt och gör delvis så fortfarande. När då Obama och hans kampanjorganisation nu - liksom först Dean och sedan John Kerry tidigare - kraftfullare än tidigare använt sig av IT, Facebook och så i kampanjarbetet och pengainsamlandet så blir det rätt naturligt en rejäl nyhet. För i USA är det här nytt och förebådar en ny "politisk tid".
Det andra är ju att USA med alla sina primärval och årslånga kampanjande också ökar behovet av nya metoder för att nå ut till folk och när kampanjarbetet pågår så länge som det gör och pengainsamlandet blir så stort som det nu blev, blir det högst rimligt uppmärksammat också nyhetsmässigt.
Men det var inte i grunden dessa metoder utan den ekonomiska krisen - Lehman Brothers konkurs 15 sept. - i kombination med en stor trötthet på Bush och på Irak-kriget som primärt förde Obama och demokraterna till en så klar valvinst. Inte primärt kampanjmetoderna. Dessa bidrog däremot till att han drog in mer pengar i sin kampanj och fick en bredd i kampanjen att han även kunde vinna marginaldelstater och få en större seger än han annars fått.
Men Obama hade nog vunnit ändå - också utan den nya kampanjstrategin. Strategin och Obamas skicklighet som talare/kommunikastör samt stora kampanjkassa gjorde bara att vinsten blev lite större än annars; utöver att amerikanare gärna håller på en vinnare när de verkar klart vem som är vinnaren.
Jag tror det gäller att ha rätt proportioner på den här valsegern och hålla tungan rätt i mun när valsegern nu analyseras i efterhand av alla dessa USA-resande kampanjstrateger. PR-nisseriet kan annars lätt fara vilse med många av oss, vilket vore både onödigt och fel.
Detta också apropå att vi själva i Sverige har ett riksdagsval i september 2010.
/Robert Björkenwall (070-578 61 95); robert.bjorken@telia.com
PS. Publicistklubben, PK, hade en intressant diskussion måndag kväll (10.11)om ekonomijournalisterna och finanskrisen på Kulturhuset i Stockholm. Ingen bland dessa kan väl ge något riktigt bra svar på varför de inte varnade för krisen tillräckligt tydligt innan, trots att det funnit en och annan ekonom (bl a i USA) som blåst i luren om bolånebubblan och så i USA. Hur som helst bra tajming med PK-diskussionen samma dag som skandalsusade Carnegie förlorade sitt tillstånd hos finansinspektionen kl 15.02 den 10 nov. och nu tills vidare blivit statligt ägt. Ironiskt nog presenterat av "utförsäljningsministern" av statliga företag, Mats Odell, som därtill flitigt anlitat just skandalomsusade Carnegie-folk (f d VD Karin Forseke m fl) för sin utförsäljningsdrive! Förstatligandet av Carnegie skedde bl a med argumentet att bolaget är "systemviktigt", ett för övrigt fligit använt ord också i PK-diskussionen bland panelisterna där.
Bäst i PK-panelen i Kulturhuset var Björn Elmbrant och pigga Sophie Nachemson-Ekwall (numera DI, tidigare DN-journalist). Särskilt Elmbrant var amper i sin kritik av ekonomijournalistiken (och fick instämmanden från "golvet" av nestorn Olle Rossander, en ringräv bland ekonomijournalist). Detta enorma fokus i ekonomijournalistiken på "aktievärdet" och kvartalsrapporterna och försummelsen av produktionen och det reala bakom siffrorna är en inte obetydlig skuld till eländet vi nu får uppleva, menade Björn Elmbrant och fick visst medhåll av bl a Sophie-Nackemson-Ekvall på PK den 10 november.
Vi gick väl alla hem från PK med fortsatt många frågetecken men ändå troligen något lite klokare än vi kom dit.
Alla dessa USA-resenärer som nu kommit hem med Obama-kampanjstrategier i bagaget kan väl ändå ha skäl att fundera lite så att de inte far vilse i analysen.
Det där med att använda internet och så i valkampanjarbete är kanske mer av en nyhet i USA än i ex.vis våra nordiska länder som redan länge haft en bättre infrastruktur i form av bredband och en god "hushållspenetration" på IT-området.
USA har ju inte hängt med här och släpat efter - precis som vad gäller mobiltelefoni och annan infrastruktur - kraftigt och gör delvis så fortfarande. När då Obama och hans kampanjorganisation nu - liksom först Dean och sedan John Kerry tidigare - kraftfullare än tidigare använt sig av IT, Facebook och så i kampanjarbetet och pengainsamlandet så blir det rätt naturligt en rejäl nyhet. För i USA är det här nytt och förebådar en ny "politisk tid".
Det andra är ju att USA med alla sina primärval och årslånga kampanjande också ökar behovet av nya metoder för att nå ut till folk och när kampanjarbetet pågår så länge som det gör och pengainsamlandet blir så stort som det nu blev, blir det högst rimligt uppmärksammat också nyhetsmässigt.
Men det var inte i grunden dessa metoder utan den ekonomiska krisen - Lehman Brothers konkurs 15 sept. - i kombination med en stor trötthet på Bush och på Irak-kriget som primärt förde Obama och demokraterna till en så klar valvinst. Inte primärt kampanjmetoderna. Dessa bidrog däremot till att han drog in mer pengar i sin kampanj och fick en bredd i kampanjen att han även kunde vinna marginaldelstater och få en större seger än han annars fått.
Men Obama hade nog vunnit ändå - också utan den nya kampanjstrategin. Strategin och Obamas skicklighet som talare/kommunikastör samt stora kampanjkassa gjorde bara att vinsten blev lite större än annars; utöver att amerikanare gärna håller på en vinnare när de verkar klart vem som är vinnaren.
Jag tror det gäller att ha rätt proportioner på den här valsegern och hålla tungan rätt i mun när valsegern nu analyseras i efterhand av alla dessa USA-resande kampanjstrateger. PR-nisseriet kan annars lätt fara vilse med många av oss, vilket vore både onödigt och fel.
Detta också apropå att vi själva i Sverige har ett riksdagsval i september 2010.
/Robert Björkenwall (070-578 61 95); robert.bjorken@telia.com
PS. Publicistklubben, PK, hade en intressant diskussion måndag kväll (10.11)om ekonomijournalisterna och finanskrisen på Kulturhuset i Stockholm. Ingen bland dessa kan väl ge något riktigt bra svar på varför de inte varnade för krisen tillräckligt tydligt innan, trots att det funnit en och annan ekonom (bl a i USA) som blåst i luren om bolånebubblan och så i USA. Hur som helst bra tajming med PK-diskussionen samma dag som skandalsusade Carnegie förlorade sitt tillstånd hos finansinspektionen kl 15.02 den 10 nov. och nu tills vidare blivit statligt ägt. Ironiskt nog presenterat av "utförsäljningsministern" av statliga företag, Mats Odell, som därtill flitigt anlitat just skandalomsusade Carnegie-folk (f d VD Karin Forseke m fl) för sin utförsäljningsdrive! Förstatligandet av Carnegie skedde bl a med argumentet att bolaget är "systemviktigt", ett för övrigt fligit använt ord också i PK-diskussionen bland panelisterna där.
Bäst i PK-panelen i Kulturhuset var Björn Elmbrant och pigga Sophie Nachemson-Ekwall (numera DI, tidigare DN-journalist). Särskilt Elmbrant var amper i sin kritik av ekonomijournalistiken (och fick instämmanden från "golvet" av nestorn Olle Rossander, en ringräv bland ekonomijournalist). Detta enorma fokus i ekonomijournalistiken på "aktievärdet" och kvartalsrapporterna och försummelsen av produktionen och det reala bakom siffrorna är en inte obetydlig skuld till eländet vi nu får uppleva, menade Björn Elmbrant och fick visst medhåll av bl a Sophie-Nackemson-Ekvall på PK den 10 november.
Vi gick väl alla hem från PK med fortsatt många frågetecken men ändå troligen något lite klokare än vi kom dit.
posted by rbjorkenwall at 4:12 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home