Folkbildning när den är som bäst om finanskrisen
Folkbildning när den är som bäst om finanskrisen och nyliberalismens bankrutt
I en knökfull ABF-sal i centrala Stockholm och med många stående längsmed väggarna höll Leif Pagrotsky en suverän, timslång exposé vid lunchtid häromdagen (16.10) om finansmarknadens kollaps och nyliberalismens bankrutt. Det var folkbildning när det är som bäst - och då kommer också folket. Och går därifrån hem lite kunnigare än de gick dit.
S-riksdagsmannen och mångaåriga statsrådet Leif Pagrotsky tog mängder av illustrativa exempel och gisslade dessa finansmarknadselitister (med genomgående mycket höga skolbetyg) som i världens olika finanscentra skott sig hänsynslöst i bonusexesser bortom all rim och reson. Därtill vägledda av deras - och läroböckernas -tro på att en helt fri och oreglerad marknad är den bästa av världar. Men som nu visat sig ha kollapsat och försatt hela världen i djup kris och recession. För hur länge - ja det återstår att se. Men effekterna av detta lär vi få leva med mycket länge. På olika sätt.
Valutafonden och Världsbanken - där storheten som Kina, Ryssland och andra "nya storheter" helt saknar inflytande - har i denna turbulens varit intet, spelat absolut ingen som helst roll för att få ordning på det som gått snett. Nu måste dessa i grunden reformeras och förändras. Ett ekonomiskt säkerhetsråd i FN kanske också behövs som Ingvar Carlsson (sittande i publiken) föreslagit, sade Leif Pagrotsky.
Leif Pagrotsky konstaterar för övrigt att praktiskt taget alla finansministrar - från Rubin under Clinton-åren till nu Hank (allt oftare kallad pank i media) Paulson under Bush samt även Federal Reserves mångårige, nyliberale chef Alan Greenspan - har tidigare varit högsta chefer i investmentbanken Goldman Sachs. Och därmed per preferens varit uttalade förespåkare av i stort sett ingen statliga reglering eller insyn alls i finansmarknaden i USA. Och konsekvensen av detta nära nog obefintliga regelverk har världen nu fått bära konsekvenserna av. Ty krisen började i USA - med bolåne- och finansbubblan.
I detta läge då även Goldman Sachs-bossen ropar på staten (vi klarar oss inte utan staten), då håller svenska regeringen på med att sälja ut sitt statliga ägande när statligt ägande behövs som allra bäst. Säljer de borgerliga ut SBAB, så borde det vara ett socialdemokratiskt vallöfte att starta det på nytt. Hushållen betalar årligen miljarder i avgifter för ofta helt onödiga och värdelösa fondplaceringsråd från alla dessa fondmäklare. En apa skulle kunna kasta pil och göra det lika bra; som slumpgenerator. Så det är i grunden fel att sälja ut SBAB och Nordea (en stark och framgångsrik svensk bank) nu, än mera så nu än tidigare, säger Leif Pagrotsky. Vi behöver mer, inte mindre av konkurrens och alternativ. Och då inte ännu mer av privata aktörer som agerar i flock och visat sig springa fel - allihop.
Tvärtom behöver vi nu mer av balans i ägandet, mer av statliga regelverk och övervakning av finansmarknaden. Mer av och bättre fungerande internationella regelverk. Mer av och ett tuffare svenskt agerande internationellt i dessa frågor. Nu hukar Sverige för ofta, visar sällan eller aldrig vad vi tycker och vill, anser Pagrotsky.
Vi gjorde en miss i Sverige 1992 när vi inte tydligare krävde inflytande från statens sida och en andel av framtida vinster när nu staten gick in och stöttade våra då - men inte nu - krisande banker. Vi borde krävt mer då i utbyte för vårt samhälleliga stöd, anser Pagrotsky. Det är en lärdom från 1992 års kris. Även Paul Krugman, nobelpristagaren i ekonomi, har missat det här när han berömmer det vi då gjorde i Sverige.
Staten måste nu, som även Goldman Sachs ledning inser, gå in och stötta bank- och finanssystemet. Annars kollapsar det helt. Men för detta samhälleliga stöd ska man i utbyte kräva del av framtida vinster och inflytande över spelregler, bonussystemens utformning och annat. Inte bara förstatliga förlusterna. Det är den första lärdomen av krisen nu, anser Leif Pagrotsky.
För det andra måste vi lära av regelverkshaveriet nu. USA, Lichtenstein m fl har varit värst här och haft ett nära nog noll fungerande regelverk samt offentlig insyn och övervaktning av finansmarknaden. Så tydligare regler, bättre insyn och övervakning krävs i framtiden av finansmarknaden. Det är den andra lärdomen, säger Pagrotsky.
Den tredje är att nuvarande, marknadsdestabiliserande och totalt oförnuftigt utformade bonussystem måste bort. Utformningen av dessa har inte ett uns med rim och rationalitet att göra. De leder tvärtom bara till beteenden som förstärker kortsiktigheten i agerandet och snedvrider marknadens förmåga att fungera någorlunda rimligt och rationellt. Belöningssystem ska vara tydliga, lätta att genomlysa och förstå samt ha en klar relation till prestationen. Nu finns inget av detta inom finansmarknaden och även i stora delar av industrin. Lyxlivet som dessa marknadens matadorer nu länge ägnat sig åt måste stävjas.
För det fjärde måste konkurrensen på bank- och finansmarknaden stärkas, bl a genom att staten och andra ägaralternativ också finns att gå till för kunderna. Svenska staten ska inte sälja ut sitt innehav i Nordea och i bolåneinstitutet SBAB.
För det femte måste vi från svensk sida bli mer aktiva och driva på i det internationella arbetet för bättre fungerande regelverk och mer av genomskinlighet på den globala finansmarknaden. Nu hukar vi här och gör alldeles för lite.
För övrigt noterar sedan Leif Pagrotsky att Sverige mått väl av att stå utanför euro-samarbetet. Vi har klarat oss bättre, inte sämre genom detta i nuvarande kris. Det var inte heller euroländerna som först och tillräckligt kraftfullt gick in och agera, utan icke-eurolandet Storbritannien och dess totalt nedklassade premiärminister Gordon Brown som visade vägen. Och som sedan Frakrikes Nicolas Sarkozy och andra bland euroländernas regeringschefer kopierade och gjorde till sitt och EU:s "räddningspaket" för den krisande bank- och finansmarknaden. USA försöker nu "ta efter" och göra om det man misslyckades med i sitt tidigare, otillräckliga krispaket.
Och politiskt är nyliberalismen nu förbrukad och finansmarknadens alla aktörer kommer för lång tid att ha stora problem med att "lära om" och "lära nytt" för att om möjligt återfå lite av det förtroende de nu så totalt har förbrukat.
Vice riksbanksfullmäktigeordföranden och s-riksdagsmannen Leif Pagrotsky är en alldeles utmärkt och publikvinnande föreläsare i förståelsen av vad som skett och sker på en finansmarknad som löpt amok och delvis nu gått i drickat.
Han borde tveklöst, om det finns någon som helst rim och reson, även kunna spela en framträdande roll i en kommande s-ledd regering efter valet 2010. Men får han det?
Men nog märktes det att "Paggan" trivdes gott när han i ett regnigt Stockholm stod i värmen i ABF-huset framme vid podiet och inte utan humor la ut texten om varför det gick som det gick och vad vi nu kan lära inför framtiden i en kris som visade sig vara lite mer än enbart "en skakning på nedre däck".
/Noterar
2008-10-16
Robert Björkenwall (070-578 61 95)
robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
I en knökfull ABF-sal i centrala Stockholm och med många stående längsmed väggarna höll Leif Pagrotsky en suverän, timslång exposé vid lunchtid häromdagen (16.10) om finansmarknadens kollaps och nyliberalismens bankrutt. Det var folkbildning när det är som bäst - och då kommer också folket. Och går därifrån hem lite kunnigare än de gick dit.
S-riksdagsmannen och mångaåriga statsrådet Leif Pagrotsky tog mängder av illustrativa exempel och gisslade dessa finansmarknadselitister (med genomgående mycket höga skolbetyg) som i världens olika finanscentra skott sig hänsynslöst i bonusexesser bortom all rim och reson. Därtill vägledda av deras - och läroböckernas -tro på att en helt fri och oreglerad marknad är den bästa av världar. Men som nu visat sig ha kollapsat och försatt hela världen i djup kris och recession. För hur länge - ja det återstår att se. Men effekterna av detta lär vi få leva med mycket länge. På olika sätt.
Valutafonden och Världsbanken - där storheten som Kina, Ryssland och andra "nya storheter" helt saknar inflytande - har i denna turbulens varit intet, spelat absolut ingen som helst roll för att få ordning på det som gått snett. Nu måste dessa i grunden reformeras och förändras. Ett ekonomiskt säkerhetsråd i FN kanske också behövs som Ingvar Carlsson (sittande i publiken) föreslagit, sade Leif Pagrotsky.
Leif Pagrotsky konstaterar för övrigt att praktiskt taget alla finansministrar - från Rubin under Clinton-åren till nu Hank (allt oftare kallad pank i media) Paulson under Bush samt även Federal Reserves mångårige, nyliberale chef Alan Greenspan - har tidigare varit högsta chefer i investmentbanken Goldman Sachs. Och därmed per preferens varit uttalade förespåkare av i stort sett ingen statliga reglering eller insyn alls i finansmarknaden i USA. Och konsekvensen av detta nära nog obefintliga regelverk har världen nu fått bära konsekvenserna av. Ty krisen började i USA - med bolåne- och finansbubblan.
I detta läge då även Goldman Sachs-bossen ropar på staten (vi klarar oss inte utan staten), då håller svenska regeringen på med att sälja ut sitt statliga ägande när statligt ägande behövs som allra bäst. Säljer de borgerliga ut SBAB, så borde det vara ett socialdemokratiskt vallöfte att starta det på nytt. Hushållen betalar årligen miljarder i avgifter för ofta helt onödiga och värdelösa fondplaceringsråd från alla dessa fondmäklare. En apa skulle kunna kasta pil och göra det lika bra; som slumpgenerator. Så det är i grunden fel att sälja ut SBAB och Nordea (en stark och framgångsrik svensk bank) nu, än mera så nu än tidigare, säger Leif Pagrotsky. Vi behöver mer, inte mindre av konkurrens och alternativ. Och då inte ännu mer av privata aktörer som agerar i flock och visat sig springa fel - allihop.
Tvärtom behöver vi nu mer av balans i ägandet, mer av statliga regelverk och övervakning av finansmarknaden. Mer av och bättre fungerande internationella regelverk. Mer av och ett tuffare svenskt agerande internationellt i dessa frågor. Nu hukar Sverige för ofta, visar sällan eller aldrig vad vi tycker och vill, anser Pagrotsky.
Vi gjorde en miss i Sverige 1992 när vi inte tydligare krävde inflytande från statens sida och en andel av framtida vinster när nu staten gick in och stöttade våra då - men inte nu - krisande banker. Vi borde krävt mer då i utbyte för vårt samhälleliga stöd, anser Pagrotsky. Det är en lärdom från 1992 års kris. Även Paul Krugman, nobelpristagaren i ekonomi, har missat det här när han berömmer det vi då gjorde i Sverige.
Staten måste nu, som även Goldman Sachs ledning inser, gå in och stötta bank- och finanssystemet. Annars kollapsar det helt. Men för detta samhälleliga stöd ska man i utbyte kräva del av framtida vinster och inflytande över spelregler, bonussystemens utformning och annat. Inte bara förstatliga förlusterna. Det är den första lärdomen av krisen nu, anser Leif Pagrotsky.
För det andra måste vi lära av regelverkshaveriet nu. USA, Lichtenstein m fl har varit värst här och haft ett nära nog noll fungerande regelverk samt offentlig insyn och övervaktning av finansmarknaden. Så tydligare regler, bättre insyn och övervakning krävs i framtiden av finansmarknaden. Det är den andra lärdomen, säger Pagrotsky.
Den tredje är att nuvarande, marknadsdestabiliserande och totalt oförnuftigt utformade bonussystem måste bort. Utformningen av dessa har inte ett uns med rim och rationalitet att göra. De leder tvärtom bara till beteenden som förstärker kortsiktigheten i agerandet och snedvrider marknadens förmåga att fungera någorlunda rimligt och rationellt. Belöningssystem ska vara tydliga, lätta att genomlysa och förstå samt ha en klar relation till prestationen. Nu finns inget av detta inom finansmarknaden och även i stora delar av industrin. Lyxlivet som dessa marknadens matadorer nu länge ägnat sig åt måste stävjas.
För det fjärde måste konkurrensen på bank- och finansmarknaden stärkas, bl a genom att staten och andra ägaralternativ också finns att gå till för kunderna. Svenska staten ska inte sälja ut sitt innehav i Nordea och i bolåneinstitutet SBAB.
För det femte måste vi från svensk sida bli mer aktiva och driva på i det internationella arbetet för bättre fungerande regelverk och mer av genomskinlighet på den globala finansmarknaden. Nu hukar vi här och gör alldeles för lite.
För övrigt noterar sedan Leif Pagrotsky att Sverige mått väl av att stå utanför euro-samarbetet. Vi har klarat oss bättre, inte sämre genom detta i nuvarande kris. Det var inte heller euroländerna som först och tillräckligt kraftfullt gick in och agera, utan icke-eurolandet Storbritannien och dess totalt nedklassade premiärminister Gordon Brown som visade vägen. Och som sedan Frakrikes Nicolas Sarkozy och andra bland euroländernas regeringschefer kopierade och gjorde till sitt och EU:s "räddningspaket" för den krisande bank- och finansmarknaden. USA försöker nu "ta efter" och göra om det man misslyckades med i sitt tidigare, otillräckliga krispaket.
Och politiskt är nyliberalismen nu förbrukad och finansmarknadens alla aktörer kommer för lång tid att ha stora problem med att "lära om" och "lära nytt" för att om möjligt återfå lite av det förtroende de nu så totalt har förbrukat.
Vice riksbanksfullmäktigeordföranden och s-riksdagsmannen Leif Pagrotsky är en alldeles utmärkt och publikvinnande föreläsare i förståelsen av vad som skett och sker på en finansmarknad som löpt amok och delvis nu gått i drickat.
Han borde tveklöst, om det finns någon som helst rim och reson, även kunna spela en framträdande roll i en kommande s-ledd regering efter valet 2010. Men får han det?
Men nog märktes det att "Paggan" trivdes gott när han i ett regnigt Stockholm stod i värmen i ABF-huset framme vid podiet och inte utan humor la ut texten om varför det gick som det gick och vad vi nu kan lära inför framtiden i en kris som visade sig vara lite mer än enbart "en skakning på nedre däck".
/Noterar
2008-10-16
Robert Björkenwall (070-578 61 95)
robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 7:17 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home