Syneförrätta och stärk det samhällskritiska perspektivet
Observerat och värderat:
Syneförrätta och stärk det samhällskritiska perspektivet - nu när utsorteringen i arbetslivet ökar
TCO, tjänstemännens fackliga centralorganisation i Sverige, har tyvärr - som andra - fått problem med ekonomin och tvingats till tuffa nedskärningar i sin kansliorganisation. Det faktum att man just nu står helt utan ekonomer med facklig-politisk profil är dock knappast en god sak och förstärker ytterligare den bankekonomiska slagsidan i vår samhällsekonomiska debatt. Och när sedan inte heller LO-ekonomerna längre har den tongivande position de tidigare hade på Rehn-Meidner och P O Edins tid, ja då får löntagarperspektivet och det samlade facklig-politiska vänsterperspektivet allt svårare att skapa en rimlig balans och motvikt till i den annars så bedövande borgerligt dominerande ekonomiska debatten i kungariket Sverige. Problemformuleringsprivilegiet blir då än mera borgerligt dominerat och marknadifierat också på centrala samhällsområden som sjukvård, skola/vuxenutbildning, arbetsmarknadspolitik och vad gäller våra socialförsäkringar och annat liknande.
En annan sak är sedan att det trots detta borgerligt präglade ekonomperspektiv i det offentliga samtalet i Sverige och i förslagen till lösningar på även centrala offentliga, politikerstyrda välfärdstjänster och grundläggande samhällelig infrastruktur, så kan en oskicklig och av marknadens förgudning förblindad borgerlig regering på kort tid ändå hamna i ett överraskande stort opinionsmässigt moras. Precis som fallet har blivit på överraskande kort tid för Fredrik Reinfeldt och hans alliansregering. Och trots att medialandskapet också är övervägande borgerligt präglat i sin grundsyn i det mesta av det nyhetskommenterande material som svenska folket får sig till livs vid frukostbord och i tv-soffan. Visst är det märkligt - och som nu i halvtid talar för att det inte heller blir mer än fyra år vid makten för den borgerliga Reinfeldt-alliansen. Därest nu inte oppositionen genom eget schabbel och passivitet själva spelar bort sina vinstchanser i kommande val om ett par år.
Men då krävs att det samhällskritiskt granskande perspektivet och ambitionen att syneförrätta olika företeelser i samhället snarare "jackas upp" än att det för mycket lyssnas till sirenernas insomningsvaggande budskap om att "nu gäller det att sitta still i båten". Fegas det här, så kan även en just nu så oskicklig och impopulär regering som statsminister Reinfeldts faktiskt ha chansen att hårfint vinna också ett just nu så utsiktslöst omval.
I detta syneförrättande arbete behövs också det fackliga löntagarperspektivet, också som hälsosam motvikt till allt tugg om "entreprenörskap" och snack om hur var och varannan borde bli företagare. Som nu när TCO:s ännu skapligt bra fungerande samhällspolitiska enhet har tagit hjälp av SCB, Statistiska Centralbyrån, och låtit fråga 1 800 personalchefer runtom i landet hur de ser på att anställa personer som inte råkar vara helt 100 %-iga i sin kapacitet. Ska man då vara överraskad över det resultat som kommer ut av den här TCO-SCB-studien? Nä, tyvärr inte med det "rottingmajorsaktiga", Björklunds-betygssättande samhällsklimat som nu råder i praktiskt taget alla sammanhang. Nästan sex av tio personalchefer (56 procent) uppger att de är ganska eller mycket negativt inställda till att nyanställa personer som är sjukskrivna från ett annat arbete.
Nästan hälften av personalcheferna (44 procent) uppger att de är negativt inställda till att anställa långtidsarbetslösa. Bara 13 procent av cheferna säger sig vara positiva till att anställa långtidsarbetslösa. Bara sju procent är positiva till att anställa långtidssjukskrivna. Runt 16 procent av personalcheferna ratar äldre arbetskraft (55plussare). Omkring var tionde arbetsgivare är direkt negativa till att anställa småbarnsföräldrar. Inte ens hälften av arbetsgivarna är positiva till att anställa småbarnsföräldrar.
Det här är siffror som svart på vitt förklarar mycket av den allt brutalare utsortering som numera sker på svensk arbetsmarknad. Tror någon att alliansens statsråd nu som en man/kvinna kommer att rycka ut och blåsa till strid mot detta hotande stora "utanförskap"? Nä, föga sannolikt. Detta allt mera brutalt betygssättande klimat i arbetslivet gör att chanserna till ett jobb/anställning för kroniskt sjuka astmatiker, reumatiker eller personer med någon form av psykiskt funktionshinder är försvinnande små. Samma sak för arbetsskadade med slitna axlar och ryggar, äldre som har "handikappet" att vara 55plussare, liksom för många småbarnsföräldrar (särskilt kvinnor). Ingen av dessa kategorier upplevs som tillräckligt produktiva för att landets personalchefer ska vilja anställa dem, framgår av TCO-rapporten.
De nya, av kommandoran Husmark Pehrson i socialdepartementet utformade regelverket i sjukförsäkringen kommer dessutom att göra situationen ännu värre. Den borgerliga regeringen och riksdagsmajoriteten har satt upp skarpa tidsgränser i sjukförsäkringen. Efter 90 dagar av en sjukperiod ska det prövas om den enskilde kan gå in på ett annat jobb på samma arbetsplats. Efter 180 dagar ska han eller hon bedömas mot hela arbetsmarknaden. Många kommer då att riskera att få sparken och hamna i alliansens så berömda "utanförskap".
Det här är knappast ett regelverk som kommer att bli ett stöd att lita på för den enskilde. Snarare då ännu ett verktyg i händerna på arbetsgivare som vill ta chansen att göra sig av med människor som inte anses 100 eller ens 80 % produktiva. En sannolikt inte precis obetydlig skara långtidssjukskrivna kommer att "fasas ut" från arbetslivet och tvingas uppsöka socialtjänsten för att klara livhanken. Särskilt i perspektiv av att det nu också är dryga 437 000 lämnat de svenska a-kassorna på grund av kraftigt förhöjda a-kasseavgifter i kombination med en kraftigt försämrad ersättningsnivå från a-kassan. Och följden blir ett ytterligare växande "utanförskap" (detta förfärliga alliansord).
"Nu krävs kraftfulla åtgärder för att stärka de som står längst bort från arbetsmarknaden", säger TCO-utredarna Roger Mörtvik och Kjell Rautio med stor rätt. Annars riskerar den brutala utsorteringen och utslagningen från arbetslivet att bli ännu lite värre.
Nog finns här arbetsuppgifter så det räcker till för en aktiv fackföreningsrörelse och en politisk opposition som borde frusta av iver att göra skillnad och fortsätta att "bråka" och granska en samhällsutveckling som går i fel riktning på oroande många samhällsområden.
Inte minst då att sätta sig ner och utarbeta en återupprättad, klassisk arbetsmarknadspolitik - med fungerande rehab, schyssta trygghetsförsäkringar, yrkesvuxutbildning, lönebidragsstöttade, anpassade arbetsuppgifter och annat liknande som kan behövas för att verkligen alla som vill och kan också ska kunna finna en plats i arbetslivet. Om också inte alltid till 100 procent.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Syneförrätta och stärk det samhällskritiska perspektivet - nu när utsorteringen i arbetslivet ökar
TCO, tjänstemännens fackliga centralorganisation i Sverige, har tyvärr - som andra - fått problem med ekonomin och tvingats till tuffa nedskärningar i sin kansliorganisation. Det faktum att man just nu står helt utan ekonomer med facklig-politisk profil är dock knappast en god sak och förstärker ytterligare den bankekonomiska slagsidan i vår samhällsekonomiska debatt. Och när sedan inte heller LO-ekonomerna längre har den tongivande position de tidigare hade på Rehn-Meidner och P O Edins tid, ja då får löntagarperspektivet och det samlade facklig-politiska vänsterperspektivet allt svårare att skapa en rimlig balans och motvikt till i den annars så bedövande borgerligt dominerande ekonomiska debatten i kungariket Sverige. Problemformuleringsprivilegiet blir då än mera borgerligt dominerat och marknadifierat också på centrala samhällsområden som sjukvård, skola/vuxenutbildning, arbetsmarknadspolitik och vad gäller våra socialförsäkringar och annat liknande.
En annan sak är sedan att det trots detta borgerligt präglade ekonomperspektiv i det offentliga samtalet i Sverige och i förslagen till lösningar på även centrala offentliga, politikerstyrda välfärdstjänster och grundläggande samhällelig infrastruktur, så kan en oskicklig och av marknadens förgudning förblindad borgerlig regering på kort tid ändå hamna i ett överraskande stort opinionsmässigt moras. Precis som fallet har blivit på överraskande kort tid för Fredrik Reinfeldt och hans alliansregering. Och trots att medialandskapet också är övervägande borgerligt präglat i sin grundsyn i det mesta av det nyhetskommenterande material som svenska folket får sig till livs vid frukostbord och i tv-soffan. Visst är det märkligt - och som nu i halvtid talar för att det inte heller blir mer än fyra år vid makten för den borgerliga Reinfeldt-alliansen. Därest nu inte oppositionen genom eget schabbel och passivitet själva spelar bort sina vinstchanser i kommande val om ett par år.
Men då krävs att det samhällskritiskt granskande perspektivet och ambitionen att syneförrätta olika företeelser i samhället snarare "jackas upp" än att det för mycket lyssnas till sirenernas insomningsvaggande budskap om att "nu gäller det att sitta still i båten". Fegas det här, så kan även en just nu så oskicklig och impopulär regering som statsminister Reinfeldts faktiskt ha chansen att hårfint vinna också ett just nu så utsiktslöst omval.
I detta syneförrättande arbete behövs också det fackliga löntagarperspektivet, också som hälsosam motvikt till allt tugg om "entreprenörskap" och snack om hur var och varannan borde bli företagare. Som nu när TCO:s ännu skapligt bra fungerande samhällspolitiska enhet har tagit hjälp av SCB, Statistiska Centralbyrån, och låtit fråga 1 800 personalchefer runtom i landet hur de ser på att anställa personer som inte råkar vara helt 100 %-iga i sin kapacitet. Ska man då vara överraskad över det resultat som kommer ut av den här TCO-SCB-studien? Nä, tyvärr inte med det "rottingmajorsaktiga", Björklunds-betygssättande samhällsklimat som nu råder i praktiskt taget alla sammanhang. Nästan sex av tio personalchefer (56 procent) uppger att de är ganska eller mycket negativt inställda till att nyanställa personer som är sjukskrivna från ett annat arbete.
Nästan hälften av personalcheferna (44 procent) uppger att de är negativt inställda till att anställa långtidsarbetslösa. Bara 13 procent av cheferna säger sig vara positiva till att anställa långtidsarbetslösa. Bara sju procent är positiva till att anställa långtidssjukskrivna. Runt 16 procent av personalcheferna ratar äldre arbetskraft (55plussare). Omkring var tionde arbetsgivare är direkt negativa till att anställa småbarnsföräldrar. Inte ens hälften av arbetsgivarna är positiva till att anställa småbarnsföräldrar.
Det här är siffror som svart på vitt förklarar mycket av den allt brutalare utsortering som numera sker på svensk arbetsmarknad. Tror någon att alliansens statsråd nu som en man/kvinna kommer att rycka ut och blåsa till strid mot detta hotande stora "utanförskap"? Nä, föga sannolikt. Detta allt mera brutalt betygssättande klimat i arbetslivet gör att chanserna till ett jobb/anställning för kroniskt sjuka astmatiker, reumatiker eller personer med någon form av psykiskt funktionshinder är försvinnande små. Samma sak för arbetsskadade med slitna axlar och ryggar, äldre som har "handikappet" att vara 55plussare, liksom för många småbarnsföräldrar (särskilt kvinnor). Ingen av dessa kategorier upplevs som tillräckligt produktiva för att landets personalchefer ska vilja anställa dem, framgår av TCO-rapporten.
De nya, av kommandoran Husmark Pehrson i socialdepartementet utformade regelverket i sjukförsäkringen kommer dessutom att göra situationen ännu värre. Den borgerliga regeringen och riksdagsmajoriteten har satt upp skarpa tidsgränser i sjukförsäkringen. Efter 90 dagar av en sjukperiod ska det prövas om den enskilde kan gå in på ett annat jobb på samma arbetsplats. Efter 180 dagar ska han eller hon bedömas mot hela arbetsmarknaden. Många kommer då att riskera att få sparken och hamna i alliansens så berömda "utanförskap".
Det här är knappast ett regelverk som kommer att bli ett stöd att lita på för den enskilde. Snarare då ännu ett verktyg i händerna på arbetsgivare som vill ta chansen att göra sig av med människor som inte anses 100 eller ens 80 % produktiva. En sannolikt inte precis obetydlig skara långtidssjukskrivna kommer att "fasas ut" från arbetslivet och tvingas uppsöka socialtjänsten för att klara livhanken. Särskilt i perspektiv av att det nu också är dryga 437 000 lämnat de svenska a-kassorna på grund av kraftigt förhöjda a-kasseavgifter i kombination med en kraftigt försämrad ersättningsnivå från a-kassan. Och följden blir ett ytterligare växande "utanförskap" (detta förfärliga alliansord).
"Nu krävs kraftfulla åtgärder för att stärka de som står längst bort från arbetsmarknaden", säger TCO-utredarna Roger Mörtvik och Kjell Rautio med stor rätt. Annars riskerar den brutala utsorteringen och utslagningen från arbetslivet att bli ännu lite värre.
Nog finns här arbetsuppgifter så det räcker till för en aktiv fackföreningsrörelse och en politisk opposition som borde frusta av iver att göra skillnad och fortsätta att "bråka" och granska en samhällsutveckling som går i fel riktning på oroande många samhällsområden.
Inte minst då att sätta sig ner och utarbeta en återupprättad, klassisk arbetsmarknadspolitik - med fungerande rehab, schyssta trygghetsförsäkringar, yrkesvuxutbildning, lönebidragsstöttade, anpassade arbetsuppgifter och annat liknande som kan behövas för att verkligen alla som vill och kan också ska kunna finna en plats i arbetslivet. Om också inte alltid till 100 procent.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 2:51 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home