Mona Sahlin och socialdemokraterna - ett år i oppositionsrollen
Analyserat och värderat:
Ett år med Mona Sahlin som ny s-ledare i oppositionsrollen
Det har nu gått ett år sedan Mona Sahlin valdes till partiledare för socialdemokraterna i Sverige. Dessutom som partiets första kvinnliga ordförande. Hon har hunnit bli varm i kläderna i sin nya roll. Politisk erfarenhet finns. Hon har varit riksdagsledamot i 26 år och haft olika regeringsposter under både Ingvar Carlssons som Göran Perssons regeringar.
Det var den 17 mars 2007 var det ett år sedan Mona Sahlin trädde upp i talarstolen i Folkets Hus i Stockholm, tackade för förtroendet och höll ett bejublat installationstal till taktfasta applåder och tramp i golvet. Ett och ett halv år tidigare, 17 september 2006, hade regeringspartiet socialdemokraterna sitt sämsta riksdagsval sedan 1914. Trots en god konjunktur lyckades man inte lyfta sig till en ny valseger. Strategiska misstag var legio medan högeralliansen envetet trummade in sitt budskap om enighet och jobben som valets huvudfråga.
- Väljarna hade börjat se oss som ett maktparti. Efter tolv år i regeringsställning håller det inte bara att administrera makten, man måste också visa att man vill förändra saker, konstaterar s-ledaren Mona Sahlin i Stockholms City 17/3-08. Liknande tankegångar har hon också framfört i intervjuer i Dagens nyheter och Svenska dagbladet.
För den som befann sig på kongressen i mars 2007 var det som om dörrarna slagits upp på vid gavel och syresatt en rörelse, som allt för länge varit präglad av trötthet och blodbrist. I den stund då Mona Sahlin valdes var valförlusten ett halvår tidigare som bortblåst och självförtroendet efter ett svidande valnederlag var på god väg att återvinnas. Så var stämningen den gången i mars 2007.
Sedan dessa har opinionssiffrorna - ofta så bedrägliga när det går bra - rakat i höjden. Så sett har det onekligen varit ett bra första år för Mona Sahlin och socialdemokraterna i Sverige. Allt medan Reinfeldt och hans borgerliga alliansregering arbetat i ett allt kraftigare motlut.
Socialdemokratin har gått från 38,0-41,4 procent i de fem största opinionsinstitutens sista mätningar med Göran Persson som s-partiledare till nulägets stöd för socialdemokraterna på stadiga siffror runt 40,7-44,4 i den senaste tidens opinionsmätningar. Ett rekordstort stöd med andra ord - men i mycket ett resultat av missnöje med den sittande borgerliga alliansregeringens politik.
Det har mera varit ett uttryck för just detta, alltså kombinationen av det växande missnöjet med regeringens som många tycker orättvisa politik ihop med ett antal skandaler och hemsnickrade moderata affärer under det ett och halvt år som gått sedan valet. Det går inte med bästa vilja i världen påstå att opinionskantringen mot socialdemokraternas håll skulle primärt handla om att socialdemokratin för svenska medborgarna lyckats tydliggöra sitt alternativ. Fortfarande återstår att ge svar på frågan: Hur ser socialdemokraternas berättelse för framtiden ut? Vad vill socialdemokraterna göra under Mona Sahlins ledarskap?
Frågetecknen är med andra ord ännu många kring socialdemokratins framtidspolitik, begravd som den är i ett antal rådslagsgrupper och vars förslag först ska konkretiseras och bli föremål för beslut på partikongressen i slutet av 2009.
Två återställare har också utlovats av Mona Sahlin och partiledningen:
* Arbetslöshetskassans dagpenning ska höjas så att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent i ersättning.
* Vårdnadsbidraget som de borgerliga nu vill införa för företrädelsevis hemarbetande kvinnor ska skrotas när s kommer till makten igen.
Utöver detta har socialdemokraterna under Mona Sahlins ledning förändrat sin syn på skolpolitiken. Nu finns ett helt annat fokus på kunskap och medlet är betyg med start från årskurs 6. I praktiken har kongressen i Malmös beslut år 2005 som sa nej till nationella prov från årskurs 3 körts över. Gränsen till borgerligheten markeras egentligen bara genom ett tydligt nej till betygsliknande skriftliga omdömen redan från årskurs ett som utbildningsminister Jan Björklund (fp) nu planerar att införa.
Men i en annan så avgörande fråga som skattepolitiken präglas däremot socialdemokraterna ännu av otydlighet och ett försiktigt tassande för att inte stöta sig för mycket med återvändande väljargrupper (se opinionssiffrorna). Det första steget av jobbavdraget har exempelvis numera accepterats. Visst säger partiet nej till en avskaffad förmögenhetsskatt och vill göra om den nya orättvisa fastighetsskatten, men närmare hur det ska ske återstår att redogöra för. Så här långt har inte den nye ekonomiske talesmannen Thomas Östros hittills presenterat särskilt mycket av tydliga besked - utöver en allmän deklaration om mer rättvisa skatter och att också pensionerna behöver få en förbättring eftersom de nu släpar efter i förhållande till löntagarna.
I påskveckans nummer av tidningen Riksdag & Departement aviserar socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros lite vagt en reformering av skattesystemet. Problemet är, enligt Östros, att det nuvarande systemet innehåller så mycket undantag och hål att systemet blivit tillväxthämmande. Men mycket mer än så blir inte sagt där heller hur en socialdemokraterna vill förändra det nuvarande skattesystemet i Sverige så att det blir mera rättvist, omfördelande och mera tillväxtfrämjande..
Klart står dock redan nu att socialdemokraterna i Sverige vill att valet 2010 ska handla om välfärden. I centrum kommer de äldre och pensionärernas ekonomiska trygghet att stå. Aldrig vid något val tidigare kommer så många pensionärer att gå till valurnorna som fallet är i Sverige om två och ett halvt år.
Det förpliktigar till en ökad tydlighet inte minst på skattepolitikens område och när det gäller att klara finansieringen av nödvändiga satsningar på sjukvård, äldreomsorg, förbättrade socialförsäkringar (sjukförsäkring, a-kassa m m). Om statens resurser ska kunna fördelas rättvist och efter behoven lär socialdemokraterna behöva vässa sin skattepolitiska profil och bli bra mycket mera konkretare än man hittills varit i oppositionsställning.
Visst, särskilt med det starka opinionsstöd som socialdemokraterna nu har, kan man vinna ett val på folkets missnöje med en sittande regimen. En helt annan sak är sedan att behålla väljarnas långsiktiga förtroende, och det är en nödvändighet om man vill försöka bli återvald. Det stödet och väljarförtroendet kan man bara få genom tydliga besked i det politiska vardagsarbetet och genom att ha en vision och berättelse om vart socialdemokratin vill ta väljarna på några års sikt - om man får stöd i valet.
Otåligheten ökar såväl inom det socialdemokratiska partiet som bland väljarna i stort att Mona Sahlin och övriga i s-partiledningen måste börja konkretisera hur man vill återupprätta det socialdemokratiska folkhemsprojektet med en rättvis och mera jämlik fördelningspolitik, liksom ett jämställdare samhälle som grund.
Mona Sahlin synes i växande grad själv också vara medveten om att det nog inte är möjligt att vänta till senhösten 2009 med den konkretiseringen. En del måste nog börja ta form redan innan s-kongressen har sagt sitt på senhösten 2009, tre kvarts år före nästa riksdagsval.
Jobbet med att rusta upp den just nu tämligen nedgångna partiorganisationen - det var länge sedan den gjorde skäl för beteckningen "stenkross" (valrörelsen 1985) - kan inte heller anstå till kongressen 2009 utan måste påbörjas långt innan dess om en betryggande valseger ska kunna bärgas i september 2010.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Ett år med Mona Sahlin som ny s-ledare i oppositionsrollen
Det har nu gått ett år sedan Mona Sahlin valdes till partiledare för socialdemokraterna i Sverige. Dessutom som partiets första kvinnliga ordförande. Hon har hunnit bli varm i kläderna i sin nya roll. Politisk erfarenhet finns. Hon har varit riksdagsledamot i 26 år och haft olika regeringsposter under både Ingvar Carlssons som Göran Perssons regeringar.
Det var den 17 mars 2007 var det ett år sedan Mona Sahlin trädde upp i talarstolen i Folkets Hus i Stockholm, tackade för förtroendet och höll ett bejublat installationstal till taktfasta applåder och tramp i golvet. Ett och ett halv år tidigare, 17 september 2006, hade regeringspartiet socialdemokraterna sitt sämsta riksdagsval sedan 1914. Trots en god konjunktur lyckades man inte lyfta sig till en ny valseger. Strategiska misstag var legio medan högeralliansen envetet trummade in sitt budskap om enighet och jobben som valets huvudfråga.
- Väljarna hade börjat se oss som ett maktparti. Efter tolv år i regeringsställning håller det inte bara att administrera makten, man måste också visa att man vill förändra saker, konstaterar s-ledaren Mona Sahlin i Stockholms City 17/3-08. Liknande tankegångar har hon också framfört i intervjuer i Dagens nyheter och Svenska dagbladet.
För den som befann sig på kongressen i mars 2007 var det som om dörrarna slagits upp på vid gavel och syresatt en rörelse, som allt för länge varit präglad av trötthet och blodbrist. I den stund då Mona Sahlin valdes var valförlusten ett halvår tidigare som bortblåst och självförtroendet efter ett svidande valnederlag var på god väg att återvinnas. Så var stämningen den gången i mars 2007.
Sedan dessa har opinionssiffrorna - ofta så bedrägliga när det går bra - rakat i höjden. Så sett har det onekligen varit ett bra första år för Mona Sahlin och socialdemokraterna i Sverige. Allt medan Reinfeldt och hans borgerliga alliansregering arbetat i ett allt kraftigare motlut.
Socialdemokratin har gått från 38,0-41,4 procent i de fem största opinionsinstitutens sista mätningar med Göran Persson som s-partiledare till nulägets stöd för socialdemokraterna på stadiga siffror runt 40,7-44,4 i den senaste tidens opinionsmätningar. Ett rekordstort stöd med andra ord - men i mycket ett resultat av missnöje med den sittande borgerliga alliansregeringens politik.
Det har mera varit ett uttryck för just detta, alltså kombinationen av det växande missnöjet med regeringens som många tycker orättvisa politik ihop med ett antal skandaler och hemsnickrade moderata affärer under det ett och halvt år som gått sedan valet. Det går inte med bästa vilja i världen påstå att opinionskantringen mot socialdemokraternas håll skulle primärt handla om att socialdemokratin för svenska medborgarna lyckats tydliggöra sitt alternativ. Fortfarande återstår att ge svar på frågan: Hur ser socialdemokraternas berättelse för framtiden ut? Vad vill socialdemokraterna göra under Mona Sahlins ledarskap?
Frågetecknen är med andra ord ännu många kring socialdemokratins framtidspolitik, begravd som den är i ett antal rådslagsgrupper och vars förslag först ska konkretiseras och bli föremål för beslut på partikongressen i slutet av 2009.
Två återställare har också utlovats av Mona Sahlin och partiledningen:
* Arbetslöshetskassans dagpenning ska höjas så att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent i ersättning.
* Vårdnadsbidraget som de borgerliga nu vill införa för företrädelsevis hemarbetande kvinnor ska skrotas när s kommer till makten igen.
Utöver detta har socialdemokraterna under Mona Sahlins ledning förändrat sin syn på skolpolitiken. Nu finns ett helt annat fokus på kunskap och medlet är betyg med start från årskurs 6. I praktiken har kongressen i Malmös beslut år 2005 som sa nej till nationella prov från årskurs 3 körts över. Gränsen till borgerligheten markeras egentligen bara genom ett tydligt nej till betygsliknande skriftliga omdömen redan från årskurs ett som utbildningsminister Jan Björklund (fp) nu planerar att införa.
Men i en annan så avgörande fråga som skattepolitiken präglas däremot socialdemokraterna ännu av otydlighet och ett försiktigt tassande för att inte stöta sig för mycket med återvändande väljargrupper (se opinionssiffrorna). Det första steget av jobbavdraget har exempelvis numera accepterats. Visst säger partiet nej till en avskaffad förmögenhetsskatt och vill göra om den nya orättvisa fastighetsskatten, men närmare hur det ska ske återstår att redogöra för. Så här långt har inte den nye ekonomiske talesmannen Thomas Östros hittills presenterat särskilt mycket av tydliga besked - utöver en allmän deklaration om mer rättvisa skatter och att också pensionerna behöver få en förbättring eftersom de nu släpar efter i förhållande till löntagarna.
I påskveckans nummer av tidningen Riksdag & Departement aviserar socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros lite vagt en reformering av skattesystemet. Problemet är, enligt Östros, att det nuvarande systemet innehåller så mycket undantag och hål att systemet blivit tillväxthämmande. Men mycket mer än så blir inte sagt där heller hur en socialdemokraterna vill förändra det nuvarande skattesystemet i Sverige så att det blir mera rättvist, omfördelande och mera tillväxtfrämjande..
Klart står dock redan nu att socialdemokraterna i Sverige vill att valet 2010 ska handla om välfärden. I centrum kommer de äldre och pensionärernas ekonomiska trygghet att stå. Aldrig vid något val tidigare kommer så många pensionärer att gå till valurnorna som fallet är i Sverige om två och ett halvt år.
Det förpliktigar till en ökad tydlighet inte minst på skattepolitikens område och när det gäller att klara finansieringen av nödvändiga satsningar på sjukvård, äldreomsorg, förbättrade socialförsäkringar (sjukförsäkring, a-kassa m m). Om statens resurser ska kunna fördelas rättvist och efter behoven lär socialdemokraterna behöva vässa sin skattepolitiska profil och bli bra mycket mera konkretare än man hittills varit i oppositionsställning.
Visst, särskilt med det starka opinionsstöd som socialdemokraterna nu har, kan man vinna ett val på folkets missnöje med en sittande regimen. En helt annan sak är sedan att behålla väljarnas långsiktiga förtroende, och det är en nödvändighet om man vill försöka bli återvald. Det stödet och väljarförtroendet kan man bara få genom tydliga besked i det politiska vardagsarbetet och genom att ha en vision och berättelse om vart socialdemokratin vill ta väljarna på några års sikt - om man får stöd i valet.
Otåligheten ökar såväl inom det socialdemokratiska partiet som bland väljarna i stort att Mona Sahlin och övriga i s-partiledningen måste börja konkretisera hur man vill återupprätta det socialdemokratiska folkhemsprojektet med en rättvis och mera jämlik fördelningspolitik, liksom ett jämställdare samhälle som grund.
Mona Sahlin synes i växande grad själv också vara medveten om att det nog inte är möjligt att vänta till senhösten 2009 med den konkretiseringen. En del måste nog börja ta form redan innan s-kongressen har sagt sitt på senhösten 2009, tre kvarts år före nästa riksdagsval.
Jobbet med att rusta upp den just nu tämligen nedgångna partiorganisationen - det var länge sedan den gjorde skäl för beteckningen "stenkross" (valrörelsen 1985) - kan inte heller anstå till kongressen 2009 utan måste påbörjas långt innan dess om en betryggande valseger ska kunna bärgas i september 2010.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 5:52 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home