Mycket gick i gamla hjulspår men brände till om sjukvården
Analys
Partiledardebatt i Sverige i gamla hjulspår men brände till om sjukvården
Statsminister Fredrik Reinfeldt inledde vårriksdagen i Sveriges första partiledardebatt den 16 januari 2008 med att ta Bill Clintons 1990-talspolitik till hjälp för att förklara alliansregeringens inriktning på politiken. En politik som omsatt i verkligheten just nu - och sedan åtminstone tre kvarts år tillbaka - möter ett massivt motstånd och ogillande från en stark majoritet av svenska folket i olika opinionsmätningar. Debatten fördes också i ett läge när den ekonomiska lågkonjunkturen lurar runt hörnet och inflationen är den högsta på fjorton år i Sverige. Men för dagen kom inga regeringskommentarer om exempelvis de överraskande höga inflationssiffror - 3, 5 % i årstakt - som Statistiska centralbyrån, SCB, presenterade måndagen den 15 januari.
I stället valde regeringens ledande partiföreträdare, statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och andra, att bortse från detta och i stället tala om sin politik för arbete, inkomstskattesänkningar för de som tjänar minst, utbildning också för de allra yngsta samt om det blir mer till välfärden och resurser för att möta klimathotet. Men problemet är skillnaden mellan teori och praktik inte sällan är rätt stor. Subventionen av hushållsnära tjänster, som skulle göra ”svarta jobb vita” är exempelvis så här långt ett fiasko. Av förväntade 45 000 ansökningar om subvention har man fått in cirka 1 000. Eller möjligen något lite mer när också januari månad är slut.Men större än så är inte intresset för den här jobbsatsningen.
Detta kommenterades dock inte av vare sig statsminister Fredrik Reinfeldt eller hushållstjänstreformens främsta tillskyndare, näringsminister Maud Olofsson (c).
Statsminister Fredrik Reinfeldt valde däremot på nytt att återupprepa sina ständigt återkommande, retoriska frågor till oppositionsledaren till Mona Sahlin (s):
– Vad vill du göra för Sverige, hur ska du åstadkommadet du vill göra och med vem vill du genomföra politiken?
Mona Sahlin tyckte att Reinfeldt lekte "sanning och konka", att han betedde sig som en 12-åring.
– Politiken och debatten är betydligt allvarligare än en barnslig lek, sade Sahlin. Hon menade att regeringens politik gynnar de som redan har mest och slår mot de arbetslösa och sjuka.
Sant är att regeringen Reinfeldt hållit och håller ett högt tempo i förändringsarbetet. Men det brister - brister gravt - i konsekvensanalysen, anser den socialdemokratiska oppositionen. Många svenska hushåll har blivit mindre motståndskraftiga. När konjunkturen viker riskerar allt fler att hamna i det prekära läget att pengarna inte räcker till och man tvingas tära på sina besparingar – eller söka socialhjälp. Särskilt så efter med tanke på att dagpenningen från arbetslöshetskassan har skurits ner och 400 000 ansett sig nödgade att lämna de fackliga a-kassorna som en följd av de kraftigt höjda, av regeringen framtvingade höjningarna av egenavgifterna till a-kassorna.
Det här är inte att svartmåla – det är att inse hur resurserna har omfördelats och vad det innebär för enskilda människor, anser oppositionen. Många väljare hade förväntat sig mer än vad de faktiskt har fått, säger t ex statsvetaren Peter Esaiasson som förklaring till regeringens växande opinionsmotvind. Ett opinionsunderläge som, menar han och andra statsvetare, kan visa sig bli mycket svårt att hämta igen fram till nästa riksdagsval i september 2010.
Enligt fp-ledaren, major Jan Björklund är socialdemokraternas enda löfte att om de får makten tillbaka ska bidragen åter öka till de som inte arbetar. Han menade att Mona Sahlin helt saknar politik för att skapa fler jobb.
- Ni förminskar människor genom att betrakta dem som sociala klienter. Alla kan inte leva på bidrag, men alla kan bidra med något.
Mona Sahlin kontrade med bland annat socialdemokratiska satsningar på vuxenutbildning och högskolor för att alla ska få en chans till, en andra och en tredje utbildningschans. Detta som kontrast till regeringens och utbildningsminister Björklunds stora nedskärningar i komvux och arbetsmarknadsministern Littorins kraftigt nedskurna anslag till bl a olika slag av arbetsmarknadsutbildningar.
Utbildningssatsningar som, enligt färska utvärderingar, visar sig leda till jobb. 77 procent av dem som genomgått en arbetsmarknadsutbildning har fått jobb inom sex månader efter avslutad utbildning. Ändå fortsatte näringsminister Maud Olofsson (c) att i riksdagens partiledardebatt nedlåtande tala om dessa AMS-åtgärder som "oväsentligheter". Snacka om cynism och förnekande av verklighetsanknutna fakta.
Mest ideologisk och partiskiljande mellan regering och opposition blev vårriksdagens första partiledardebatt om sjukvården; om offentlig kontra privat och om privata vårdförsäkringar och så kallade kundval i vården - och som bl a leder till stängda eller kraftigt nedbantade närakuter i fattiga Stockholms-förorter och resursöverföringar till mera välbärgade stadsdelar i centrala Stockholm (nu praktiserat av sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt i Sthlms landsting). Här måste man nog dra slutsatsen att s oppositionsledaren Mona Sahlin lyckades tränga upp statsminister Reinfeldt mot repet, dels med exemplet med kundvårdvalet i Stockholm. och dels när hon pekade på riskerna för att Sverige kan komma att få en utveckling mot kommersialisering och marknadifiering av den hittills övervägande i offenlig regi (landstings-) drivna sjukvården.
Direktörens son och fabriksarbetarens dotter kommer då inte längre att dela samma villkor i vården som hittills varit det övergripande målet för vår offentligt finansierade och drivna hälso- och sjukvård på lika villkor och till en hög och jämlik standard för alla. För att knyta an till en gammal bild som Sveriges tidigare statsminister Tage Erlander ofta brukade återkomma till när han pratade om offentlig kontra privat, plånboksstyrd hälsp- och sjukvård. Bra så.
Men också oppositionsledaren Mona Sahlin visade en viss öppenhet för "alternativa driftsformer" i vården, kanske lite för ograderat. Men detta som komplement till den offentligt drivna sjukvården.
I slutet av partiledardebatten berördes i replikväxlingen också den i Sverige heta frågan om EU, Vaxholmsfallet (Lavaldomen) och de svenska kollektivavtalens giltighet och räckvidd. Visst, har vi - konstaterade Mona Sahlin - en del möjligheter att själva lagändra så att vi rättar till och undanröjer det som EG-domstolen skapade osäkerhet om i sitt utslag i december om det lettiska skolbyggets villkor i svenska Vaxholm (Lavaldomen). Men vill Reinfeldts alliansregering - arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) verkligen komma de fackliga organisationerna i Sverige till mötes här? Detta dels genom en omskriven utstationeringslag (tillämpningen av EU:s utstationeringsdirektiv), och dels bättre juridisk utformning av lex Britannia (paragraf 42 i medbestämmandelagen, MBL; om blockader för att få till stånd kollektivavtal). Men det förtar inte att många menar att socialdemokraterna borde våga sätta press på att också EU måste respektera vår kollektivavtalsmodell i samband med att Sverige ska ratificera det nya fördraget, Lissabonfördraget. Många menar att socialdemokraterna borde förbehåller sig rätten att dröja med att godkänna det nya EU-fördraget tills det står helt klart att vi kan undvika att våra svenska kollektivavtal inte tas över av andra, billigare avtal för utländska arbetare och tjänstemän som gör jobb i Sverige.
Men som helhet gjorde socialdemokraternas Mona Sahlin sin kanske bästa partiledardebatt - och särskilt så när hon pratade om sjukvården, hårt attackerade alliansens lösningar och pratade om S alternativa vägval. Sedan finns en del bedömare som som önskar sig lite mer och tydligare förslag vad gäller jobben - utöver då att Mona Sahlin försvarade AMS` utbildningsåtgärder, komvux och att ge arbetslösa en andra och en tredje chans...
Robert Björkenwall; (robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Partiledardebatt i Sverige i gamla hjulspår men brände till om sjukvården
Statsminister Fredrik Reinfeldt inledde vårriksdagen i Sveriges första partiledardebatt den 16 januari 2008 med att ta Bill Clintons 1990-talspolitik till hjälp för att förklara alliansregeringens inriktning på politiken. En politik som omsatt i verkligheten just nu - och sedan åtminstone tre kvarts år tillbaka - möter ett massivt motstånd och ogillande från en stark majoritet av svenska folket i olika opinionsmätningar. Debatten fördes också i ett läge när den ekonomiska lågkonjunkturen lurar runt hörnet och inflationen är den högsta på fjorton år i Sverige. Men för dagen kom inga regeringskommentarer om exempelvis de överraskande höga inflationssiffror - 3, 5 % i årstakt - som Statistiska centralbyrån, SCB, presenterade måndagen den 15 januari.
I stället valde regeringens ledande partiföreträdare, statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och andra, att bortse från detta och i stället tala om sin politik för arbete, inkomstskattesänkningar för de som tjänar minst, utbildning också för de allra yngsta samt om det blir mer till välfärden och resurser för att möta klimathotet. Men problemet är skillnaden mellan teori och praktik inte sällan är rätt stor. Subventionen av hushållsnära tjänster, som skulle göra ”svarta jobb vita” är exempelvis så här långt ett fiasko. Av förväntade 45 000 ansökningar om subvention har man fått in cirka 1 000. Eller möjligen något lite mer när också januari månad är slut.Men större än så är inte intresset för den här jobbsatsningen.
Detta kommenterades dock inte av vare sig statsminister Fredrik Reinfeldt eller hushållstjänstreformens främsta tillskyndare, näringsminister Maud Olofsson (c).
Statsminister Fredrik Reinfeldt valde däremot på nytt att återupprepa sina ständigt återkommande, retoriska frågor till oppositionsledaren till Mona Sahlin (s):
– Vad vill du göra för Sverige, hur ska du åstadkommadet du vill göra och med vem vill du genomföra politiken?
Mona Sahlin tyckte att Reinfeldt lekte "sanning och konka", att han betedde sig som en 12-åring.
– Politiken och debatten är betydligt allvarligare än en barnslig lek, sade Sahlin. Hon menade att regeringens politik gynnar de som redan har mest och slår mot de arbetslösa och sjuka.
Sant är att regeringen Reinfeldt hållit och håller ett högt tempo i förändringsarbetet. Men det brister - brister gravt - i konsekvensanalysen, anser den socialdemokratiska oppositionen. Många svenska hushåll har blivit mindre motståndskraftiga. När konjunkturen viker riskerar allt fler att hamna i det prekära läget att pengarna inte räcker till och man tvingas tära på sina besparingar – eller söka socialhjälp. Särskilt så efter med tanke på att dagpenningen från arbetslöshetskassan har skurits ner och 400 000 ansett sig nödgade att lämna de fackliga a-kassorna som en följd av de kraftigt höjda, av regeringen framtvingade höjningarna av egenavgifterna till a-kassorna.
Det här är inte att svartmåla – det är att inse hur resurserna har omfördelats och vad det innebär för enskilda människor, anser oppositionen. Många väljare hade förväntat sig mer än vad de faktiskt har fått, säger t ex statsvetaren Peter Esaiasson som förklaring till regeringens växande opinionsmotvind. Ett opinionsunderläge som, menar han och andra statsvetare, kan visa sig bli mycket svårt att hämta igen fram till nästa riksdagsval i september 2010.
Enligt fp-ledaren, major Jan Björklund är socialdemokraternas enda löfte att om de får makten tillbaka ska bidragen åter öka till de som inte arbetar. Han menade att Mona Sahlin helt saknar politik för att skapa fler jobb.
- Ni förminskar människor genom att betrakta dem som sociala klienter. Alla kan inte leva på bidrag, men alla kan bidra med något.
Mona Sahlin kontrade med bland annat socialdemokratiska satsningar på vuxenutbildning och högskolor för att alla ska få en chans till, en andra och en tredje utbildningschans. Detta som kontrast till regeringens och utbildningsminister Björklunds stora nedskärningar i komvux och arbetsmarknadsministern Littorins kraftigt nedskurna anslag till bl a olika slag av arbetsmarknadsutbildningar.
Utbildningssatsningar som, enligt färska utvärderingar, visar sig leda till jobb. 77 procent av dem som genomgått en arbetsmarknadsutbildning har fått jobb inom sex månader efter avslutad utbildning. Ändå fortsatte näringsminister Maud Olofsson (c) att i riksdagens partiledardebatt nedlåtande tala om dessa AMS-åtgärder som "oväsentligheter". Snacka om cynism och förnekande av verklighetsanknutna fakta.
Mest ideologisk och partiskiljande mellan regering och opposition blev vårriksdagens första partiledardebatt om sjukvården; om offentlig kontra privat och om privata vårdförsäkringar och så kallade kundval i vården - och som bl a leder till stängda eller kraftigt nedbantade närakuter i fattiga Stockholms-förorter och resursöverföringar till mera välbärgade stadsdelar i centrala Stockholm (nu praktiserat av sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt i Sthlms landsting). Här måste man nog dra slutsatsen att s oppositionsledaren Mona Sahlin lyckades tränga upp statsminister Reinfeldt mot repet, dels med exemplet med kundvårdvalet i Stockholm. och dels när hon pekade på riskerna för att Sverige kan komma att få en utveckling mot kommersialisering och marknadifiering av den hittills övervägande i offenlig regi (landstings-) drivna sjukvården.
Direktörens son och fabriksarbetarens dotter kommer då inte längre att dela samma villkor i vården som hittills varit det övergripande målet för vår offentligt finansierade och drivna hälso- och sjukvård på lika villkor och till en hög och jämlik standard för alla. För att knyta an till en gammal bild som Sveriges tidigare statsminister Tage Erlander ofta brukade återkomma till när han pratade om offentlig kontra privat, plånboksstyrd hälsp- och sjukvård. Bra så.
Men också oppositionsledaren Mona Sahlin visade en viss öppenhet för "alternativa driftsformer" i vården, kanske lite för ograderat. Men detta som komplement till den offentligt drivna sjukvården.
I slutet av partiledardebatten berördes i replikväxlingen också den i Sverige heta frågan om EU, Vaxholmsfallet (Lavaldomen) och de svenska kollektivavtalens giltighet och räckvidd. Visst, har vi - konstaterade Mona Sahlin - en del möjligheter att själva lagändra så att vi rättar till och undanröjer det som EG-domstolen skapade osäkerhet om i sitt utslag i december om det lettiska skolbyggets villkor i svenska Vaxholm (Lavaldomen). Men vill Reinfeldts alliansregering - arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) verkligen komma de fackliga organisationerna i Sverige till mötes här? Detta dels genom en omskriven utstationeringslag (tillämpningen av EU:s utstationeringsdirektiv), och dels bättre juridisk utformning av lex Britannia (paragraf 42 i medbestämmandelagen, MBL; om blockader för att få till stånd kollektivavtal). Men det förtar inte att många menar att socialdemokraterna borde våga sätta press på att också EU måste respektera vår kollektivavtalsmodell i samband med att Sverige ska ratificera det nya fördraget, Lissabonfördraget. Många menar att socialdemokraterna borde förbehåller sig rätten att dröja med att godkänna det nya EU-fördraget tills det står helt klart att vi kan undvika att våra svenska kollektivavtal inte tas över av andra, billigare avtal för utländska arbetare och tjänstemän som gör jobb i Sverige.
Men som helhet gjorde socialdemokraternas Mona Sahlin sin kanske bästa partiledardebatt - och särskilt så när hon pratade om sjukvården, hårt attackerade alliansens lösningar och pratade om S alternativa vägval. Sedan finns en del bedömare som som önskar sig lite mer och tydligare förslag vad gäller jobben - utöver då att Mona Sahlin försvarade AMS` utbildningsåtgärder, komvux och att ge arbetslösa en andra och en tredje chans...
Robert Björkenwall; (robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 5:18 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home