Hillary Clinton, Obama och kampen om Vita huset
Observerat och värderat:
Hillary Clinton och kampen om Vita huset
Om möjligen några tvivlare tidigare fanns, så är alla nu ense. Den amerikanska ekonomin är i kris och lågkonjunkturen går inte längre att undvika. En dramatiska räntesänkning från amerikanska centralbanken och presidentlöftet om väldiga skattesänkningar för att få hushållen att konsumera, kan bara lindra problemen. Men de grundläggande snedbalanserna består. Och åter får vanliga medborgare stå för finansmarknadernas förlöpningar och felspekulationer.
De första tecknen kom redan 2006. Allt fler amerikanska husägare fick, i takt med att räntorna höjdes, allt svårare att betala sina huslån. På försommaren 2007 förstod allt fler att något allvarligt var på gång. Då kollapsade några hedgefonder hos investeringsbanken Bear Stearns. Och strax därpå varnade en stor fastighetsmäklare för det största prisfallet sedan depressionens 30-tal. Och ovanpå detta blev julhandeln i USA den svagaste sedan år 2002.
När storbankerna sedan också i januari presenterade fortsatt enorma kreditförluster blev krisen akut. Enbart den största bankkoncernen Citigroup redovisar en förlust på 115 miljarder kronor, bara så här långt.
Svaret på alla dessa kristecken den 22 januari från den amerikanska centralbanken, FED, blev en snabb och kraftig räntesänkning. Från Bush-regeringen annonseras skattesänkningar i storleksordningen tusen miljarder kronor. Kanske och i bästa fall kan detta få konsumenterna i USA på lite bättre humör. Även om mycket tyder på att åtgärderna har satts in lite för sent. Och samtidigt som det nya skattesänkningslöftet inte heller precis bidrar till att lätta på problemet med enorma budgetunderskott och underskott i handelsbalansen som den nyliberala skattesänkarpolitiken och den nykonservativa och dyrbara krigspolitiken i Irak orsakar.
Inget lätt arv att hantera för Clinton eller Obama
Det här blir inget lätt arv att hantera för den som nu om mindre än ett år ska ta över i Vita huset som president efter den misslyckade George Walker Bush, den mest impopulära president som USA haft sedan Richard Nixon avgick i Watergate-skandalens spår 1974.
Oavsett om det nu blir demokraternas Barack Obama från Illinois eller New York-senatorn Hillary Clinton som till slut tar hem racet i november-valet 2008. För det är liksom demokraternas tur nu efter åtta år med republikanerna och Bush och väljaropinionen talar också för ett sådant skifte, menar statsvetaren och Nordamerika-institutets föreståndare Erik Åsard när han redde ut begreppen på ett publikt och välbesökt ABF-möte i Stockholm den 22 januari.
- Vem av dessa två - Obama, svart senator från Illinois eller Clinton, vit kvinna och NY-senator - som till slut vinner går inte att säga. Först efter "supertisdagsvalets" demokratiska primärval i 22 delstater (bl a "tunga" Calfornien och New York) vet vi säkert vem av dessa två som får möta Arizona-senatorn John McCain, ex-guvernör Mitt Romney från Massachusetts, baptistpastorn och ex-guvernören Mike Huckabee från Arkansas, ex-New Yorkborgmästaren Rudy Giuliani eller vem det nu blir på den republikanska sidan i en avgörande valomgång i november. Där är racet ännu mycket öppet, anser Erik Åsard.
- Men som opinionsläget nu är i USA har såväl en svart man som en vit kvinna nu för första gången en verkligt god chans att göra historia och bli vald till USA:s nästa president. Tuffast motstånd om de oberoende väljarna - avgörande tio procent av den röstande väljarkåren - lär McCain erbjuda medan t ex den högerkristne Huckabee skulle vara lättare att besegra för Hillary Clinton eller Barack Obama i novembervalet, menar den balanserade och kunniga USA-kännaren Erik Åsard.
Hillary Clinton - en liberal kvinna med konsrvativa drag
I sin, analytiskt skrivna och nya bok - "Hillary Clinton. En politisk biografi" (Historiska Media) - ger Erik Åsard en bra sammanfattande bild av senator Hillary Clintons ideologisk-politiska utveckling - från det republikanskt konservativa medelklasshemmet lite utanför Chicago, hennes studier på Wellesley College (kvinnouniversitet) i Massachusetts och hur hon där drogs in i politiskt radikalare kretsar (anti-Vietnamkriget och medborgarrättsrörelsen), skrev en uppsats om en radikal facklig ledare (närmast syndikalist) och blev en politisk aktivist. Fortsatte - efter viss tvekan mellan Yale och Harvard - sina studier i juridik vid Yale-universitetet och träffade sin blivande man, Bill Clinton - en radikal aktivist och något mera bohemisk juriststuderande än den hårt disciplinerade Hillary Rodham.
Efter avslutade juriststudier blev såväl Bill som Hillary tillfrågade om de ville ingå i Watergate-utredningen. Men bara Hillary, 26 år, tackade ja och blev där snabbt en av utredningens viktigaste personer och skrev bl a vilka kriterier (utifrån författningens art. II, sektion 4) som borde gälla för när en president kan ställas inför rätta. "Ironiskt nog samma kriterier som senare republikanerna i kongressen använde sig av när de försökte få president Bill Clinton inför riksrätt efter hans kvinnoaffär med praktikanten Monica Lewinsky (och påstådd mened) i december 1998 - i ett försök att få bort detta av dem hatade politiska superproffs från den politiska scenen. Dock utan att lyckas. För det har han att tacka sina partikamrater i kongressen, "som under stor medial press behöll lugnet". "Men mest av allt kunde Clinton tacka sin hustru, utan vars hjälp och stöd han inte skulla ha tagit sig igenom eldprovet" (Åsard, sid 171).
Trots att också hon blev nersolkdad av affären så valde hon att "hålla ihop familjen" - och fick samtidigt förnyad populäritet. Något som i sin tur sedan öppnande vägen för henne att meddela demokraterna att hon ställde upp som senatorskandidat i New York i valet 2000 efter avgående demokraten Patrick Moynihan. Hon har sedemera också blivit omvald år 2006 som senator för New York - och med det som plattform nu siktat vidare mot Vita huset. En dröm hon själv länge haft.
Tveklöst har hon - med det charmiga "politiska djuret" Bill Clinton vid sin sida; "hon och han hänger ihop som ler och långhalm" - också kompetens och erfarenhet nog att både erövra och utöva presidentmakten. Förutsatt då att hon nu förmår besegra den afro-amerikanska senatorn Barack Obama på demokraternas sida, som också har en god chans att vinna.
Hillary Clintons stora handikapp är hennes oförmåga att bjuda på sig själv. Det är ett svårt handikapp i amerikansk och starkt mediefierade politik. Så hon behöver verkligen den populäre och charmige Bill vid sin sida, menar Erik Åsard.
Men vinner hon över Obama så är chansen stor att hon kan gå hela vägen till Vita huset - igen. Och skriva politiska historia som USA:s första kvinna som landets president.
Lika mycket historia skulle det emellertid också bli om också Barach Obama skulle vinna - och bli USA:s första afroamerikanska president.
ROBERT BJÖRKENWALL
(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
-------------
Erik Åsard: "Hillary Clinton. En politisk biografi", Historiska Media, 283 sidor
Hillary Clinton och kampen om Vita huset
Om möjligen några tvivlare tidigare fanns, så är alla nu ense. Den amerikanska ekonomin är i kris och lågkonjunkturen går inte längre att undvika. En dramatiska räntesänkning från amerikanska centralbanken och presidentlöftet om väldiga skattesänkningar för att få hushållen att konsumera, kan bara lindra problemen. Men de grundläggande snedbalanserna består. Och åter får vanliga medborgare stå för finansmarknadernas förlöpningar och felspekulationer.
De första tecknen kom redan 2006. Allt fler amerikanska husägare fick, i takt med att räntorna höjdes, allt svårare att betala sina huslån. På försommaren 2007 förstod allt fler att något allvarligt var på gång. Då kollapsade några hedgefonder hos investeringsbanken Bear Stearns. Och strax därpå varnade en stor fastighetsmäklare för det största prisfallet sedan depressionens 30-tal. Och ovanpå detta blev julhandeln i USA den svagaste sedan år 2002.
När storbankerna sedan också i januari presenterade fortsatt enorma kreditförluster blev krisen akut. Enbart den största bankkoncernen Citigroup redovisar en förlust på 115 miljarder kronor, bara så här långt.
Svaret på alla dessa kristecken den 22 januari från den amerikanska centralbanken, FED, blev en snabb och kraftig räntesänkning. Från Bush-regeringen annonseras skattesänkningar i storleksordningen tusen miljarder kronor. Kanske och i bästa fall kan detta få konsumenterna i USA på lite bättre humör. Även om mycket tyder på att åtgärderna har satts in lite för sent. Och samtidigt som det nya skattesänkningslöftet inte heller precis bidrar till att lätta på problemet med enorma budgetunderskott och underskott i handelsbalansen som den nyliberala skattesänkarpolitiken och den nykonservativa och dyrbara krigspolitiken i Irak orsakar.
Inget lätt arv att hantera för Clinton eller Obama
Det här blir inget lätt arv att hantera för den som nu om mindre än ett år ska ta över i Vita huset som president efter den misslyckade George Walker Bush, den mest impopulära president som USA haft sedan Richard Nixon avgick i Watergate-skandalens spår 1974.
Oavsett om det nu blir demokraternas Barack Obama från Illinois eller New York-senatorn Hillary Clinton som till slut tar hem racet i november-valet 2008. För det är liksom demokraternas tur nu efter åtta år med republikanerna och Bush och väljaropinionen talar också för ett sådant skifte, menar statsvetaren och Nordamerika-institutets föreståndare Erik Åsard när han redde ut begreppen på ett publikt och välbesökt ABF-möte i Stockholm den 22 januari.
- Vem av dessa två - Obama, svart senator från Illinois eller Clinton, vit kvinna och NY-senator - som till slut vinner går inte att säga. Först efter "supertisdagsvalets" demokratiska primärval i 22 delstater (bl a "tunga" Calfornien och New York) vet vi säkert vem av dessa två som får möta Arizona-senatorn John McCain, ex-guvernör Mitt Romney från Massachusetts, baptistpastorn och ex-guvernören Mike Huckabee från Arkansas, ex-New Yorkborgmästaren Rudy Giuliani eller vem det nu blir på den republikanska sidan i en avgörande valomgång i november. Där är racet ännu mycket öppet, anser Erik Åsard.
- Men som opinionsläget nu är i USA har såväl en svart man som en vit kvinna nu för första gången en verkligt god chans att göra historia och bli vald till USA:s nästa president. Tuffast motstånd om de oberoende väljarna - avgörande tio procent av den röstande väljarkåren - lär McCain erbjuda medan t ex den högerkristne Huckabee skulle vara lättare att besegra för Hillary Clinton eller Barack Obama i novembervalet, menar den balanserade och kunniga USA-kännaren Erik Åsard.
Hillary Clinton - en liberal kvinna med konsrvativa drag
I sin, analytiskt skrivna och nya bok - "Hillary Clinton. En politisk biografi" (Historiska Media) - ger Erik Åsard en bra sammanfattande bild av senator Hillary Clintons ideologisk-politiska utveckling - från det republikanskt konservativa medelklasshemmet lite utanför Chicago, hennes studier på Wellesley College (kvinnouniversitet) i Massachusetts och hur hon där drogs in i politiskt radikalare kretsar (anti-Vietnamkriget och medborgarrättsrörelsen), skrev en uppsats om en radikal facklig ledare (närmast syndikalist) och blev en politisk aktivist. Fortsatte - efter viss tvekan mellan Yale och Harvard - sina studier i juridik vid Yale-universitetet och träffade sin blivande man, Bill Clinton - en radikal aktivist och något mera bohemisk juriststuderande än den hårt disciplinerade Hillary Rodham.
Efter avslutade juriststudier blev såväl Bill som Hillary tillfrågade om de ville ingå i Watergate-utredningen. Men bara Hillary, 26 år, tackade ja och blev där snabbt en av utredningens viktigaste personer och skrev bl a vilka kriterier (utifrån författningens art. II, sektion 4) som borde gälla för när en president kan ställas inför rätta. "Ironiskt nog samma kriterier som senare republikanerna i kongressen använde sig av när de försökte få president Bill Clinton inför riksrätt efter hans kvinnoaffär med praktikanten Monica Lewinsky (och påstådd mened) i december 1998 - i ett försök att få bort detta av dem hatade politiska superproffs från den politiska scenen. Dock utan att lyckas. För det har han att tacka sina partikamrater i kongressen, "som under stor medial press behöll lugnet". "Men mest av allt kunde Clinton tacka sin hustru, utan vars hjälp och stöd han inte skulla ha tagit sig igenom eldprovet" (Åsard, sid 171).
Trots att också hon blev nersolkdad av affären så valde hon att "hålla ihop familjen" - och fick samtidigt förnyad populäritet. Något som i sin tur sedan öppnande vägen för henne att meddela demokraterna att hon ställde upp som senatorskandidat i New York i valet 2000 efter avgående demokraten Patrick Moynihan. Hon har sedemera också blivit omvald år 2006 som senator för New York - och med det som plattform nu siktat vidare mot Vita huset. En dröm hon själv länge haft.
Tveklöst har hon - med det charmiga "politiska djuret" Bill Clinton vid sin sida; "hon och han hänger ihop som ler och långhalm" - också kompetens och erfarenhet nog att både erövra och utöva presidentmakten. Förutsatt då att hon nu förmår besegra den afro-amerikanska senatorn Barack Obama på demokraternas sida, som också har en god chans att vinna.
Hillary Clintons stora handikapp är hennes oförmåga att bjuda på sig själv. Det är ett svårt handikapp i amerikansk och starkt mediefierade politik. Så hon behöver verkligen den populäre och charmige Bill vid sin sida, menar Erik Åsard.
Men vinner hon över Obama så är chansen stor att hon kan gå hela vägen till Vita huset - igen. Och skriva politiska historia som USA:s första kvinna som landets president.
Lika mycket historia skulle det emellertid också bli om också Barach Obama skulle vinna - och bli USA:s första afroamerikanska president.
ROBERT BJÖRKENWALL
(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
-------------
Erik Åsard: "Hillary Clinton. En politisk biografi", Historiska Media, 283 sidor
posted by rbjorkenwall at 3:19 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home