Reinfeldt-regeringens fixeringar och det viktiga vägvalet

Analyserat och värderat:
Om Reinfeldt-regeringens fixeringar och det viktiga vägvalet

Parallellt med de allt uslare opinionssiffrorna för Reinfeldt-regeringens väljarbas har vi också som väljare kunnat ta del av Reinfeldt-ministärens mycket märkliga fixering vid att arbetslösheten ska bekämpas genom subventioner av skatter och avgifter.

Ingen har lyckats lösa arbetslöshet genom att enbart sänka kostnaden för arbetet. Det visade sig inte vara rätt ens i 1920-talets depression. Det är inte mera rätt nu.

Ännu konstigare blir det när nu regeringen fått klartecken av EU att sänka arbetsgivaravgifterna för vissa tjänsteföretag som frisörer, hunddagis, bilverkstäder och restauranger. Om en som byter ett bildäck får sänkt avgift, men inte den som säljer ett bildäck lär det bli många däckbyten, liksom många andra underligheter.

Men det är inte säkert det blir flera jobb totalt sett för det. Enda resultatet är att staten förlorar inkomster, samtidigt som man skakar en allt mera svårförståelig härva av gränsdragningsproblem och regelkineseri. Precis som man gjort med regelverket kring när man får respektive inte får dra av för olika "överklassnära" hushållstjänster, som så här långt varit ett enda gigantiskt fiasko. Och några 4 000nya jobb som t ex konjunkturinstitutet prognosmässigt trott lär det nog aldrig bli med det här nya politikergreppet med överklassnära hushållstjänster.

Med växande otrygghet krackelerar samhällssolidariteten

Parallellt med detta och annat liknande ser vi också hur orättvisorna och klassklyftorna ökar i vårt en gång så fina Sverige. Med de ökande kostnaderna för olika tjänster inom vård och omsorg drabbas de grupper som har den sämsta ekonomin hårdast. Det är de som inte har råd att gå till tandläkaren, det är de som måste köpa sina medicin på kredit, det är de som inte har råd att gå till sin husläkare eftersom avgiften är för hög. Som bekant för åtminstone vissa är det rasande dyrt att vara fattig.

Lägg så till detta konsekvensen av en fördelningspolitik som inte fungerar nära nog axiomatiskt brukar leda till en fortsatt och tilltagande urholkning av samhällssolidariteten.

Vi ser det redan i många av landets förortsmiljöer, som är mest utsatta av arbetslöshet, sämre skolor, sämre sjukvård och allmänt dålig samhällsservice. Vi får ett segregerat samhälle.

Därför är det rätt att socialdemokraterna, och partiledaren Mona Sahlin, nu säger sig vilja sätta rättvisan/rättfärdigheten och tryggheten i centrum för den framtida politiken.

I en trygg tillvaro växer människorna, i en otrygg krymper man däremot. Samtidigt ser vi hur väljaropinionen strömmat över till oppositionen sedan Reinfeldt-regeringen kom till makten. Något som oppositionen nu inte får förskingra i en otydlig och övertaktiserande politik.

Ytterst få vill i grunden och i det långa loppet ha ett kallare och brutalare samhälle. Tendenserna finns dock allt tydligare redan i vissa förortsmiljöer i våra storstäder, där socialbidragstagare, invandrare och ensamma mammor samlas i allt mera nedgångna och otrygga förortsområden. I andra, exklusivare bostadsområden utestängs obehöriga av vakter och stängsel; gated communities som man säger i USA.

Översatt till dagens politiska vardag i vårt Sverige så står valet mellan å ena sidan sänkta skatter och minskade offentliga åtaganden, och ett hårt behovsprövat socialförsäkringssystem och allt sämre a-kassa. Och å andra sidan en generöst tilltagen, skattefinansierad gemensam sektor, och ett socialförsäkringssystem av generell karaktär och utformad utifrån inkomstbortfallsprincipen. Och till för var och en efter behov - enligt beprövad och rättfärdig socialdemokratisk modell.

I det vägvalet finns en given konsekvens att också lägga i vågskålen. Där otryggheten växer krackelerar även samhällssolidariteten.

Det är väl inte helt osannolikt att det senaste rekordstora raset i väljaropinionen -se SCB-siffrorna om partisympatierna (art.i Piteå-tidn. + Gotlands tidn. 17/12 - för Reinfeldt-ministären åtminstone till en del just är ett av många uttryck för en medborgaropinion som inte precis gillar det de nu ser hända också i vårt länge så trygga och fina Sverige.

Robert Björkenwall robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com/