Finlands ex-utrikesminister skriver bra fackböcker
Analyserat och värderat
Hella Wuolijoki - en finsk kulturpersonlighet väl fångad i en biografi av Finlands ex-utrikesminister
Finlands mångårige utrikesminister i flera Paavo Lipponen-ledda regeringar fram till april 2007, socialdemokraten Erkki Tuomioja, är inte bara känd som en mycket god politiker med stort internationellt kontaktnät, maratonlöpare och en som gärna bär Amnestys märke på kavajuppslaget när han möter kinesiska och andra utländska ledare.
Han är därtill också en reflekterande intellektuell, flitig bokläsare och en utmärkt skribent. Hans senaste alster, "Häivähdys punista" (Tammi förlag, 2006) - "En strimma av rött" på svenska - tillhör de allra bästa som flutit fram från hans flitiga penna. Välförtjänt har han också fått det prestigefyllda Finlandia-priset i fackboksklassen för sin alldeles utmärkta skildring av sin berömda mormor, författaren, rundradiochefen och Bertold Brecht-vännen Hella Wuolijoki och hennes mera okända syster. Hella Wuolijoki och hennes syster Salme Pekkala i revolutionens tjänst" lyder undertiteln till Erkki Tuomiojas bok.
Rader av kända finländska och internationella politiker, kulturpersonligheter, diplomater, spioner och andra passerar här revy. Mitt i detta kraftfällt finns den rundlätta lilla Hella Wuolijoki som en slags spindel i nätet. Hon var född i Estland år 1886 och dette då Ella Murrik. I början av 1900-talet flyttade hon till studier i Finland. Men hon kom alltid att tala finska med en estnisk brytning.
Rätt snart kom hon in i de intellektuella kretsarna i Helsingfors och fann den vägen även sin man, den socialdemokratiska politikern Sulo Wuolijoki. Men till hennes umgängeskrets hörde även anhängare till de ryska bolsjevikerna, bl a bolsjevikagenten Meir Trilisser som senare kom att göra karriär i underrättelseorganisationen GPU.
Affärer, salonger, pjäser och radiochefsskap
I formell mening var dock Hella Wuolijoki - småningom skiljd från maken Sulo Wuolijoki - aldrig medlem i Finlands kommunistiska parti, SKP. Hon var mer av en naiv vänsterintellektuell som gärna ville och trodde gott om kommunismen. I mångt och mycket var hon en "nyttig idiot" med Lenins vokabulär). Detta till skillnad från den bortglömda systern Salme, Murrik-Pekkala, som var och förblev en stenhård och dogmatisk kommunist. För övrigt senare också gift med svenskindiern Rajani Palme Dutt, kusin med Olof Palme och en annan namne (Olof Palme) som stupade i Tammerfors som frivillig på den vita sidan i finska inbördeskriget 1918. Palme Dutt - Salmes senare man - var för övrigt en av grundarna till brittiska kommunistpartiet.
Det politiska sympatierna på kommunistsidan till trots så blev Hella Wuolijoki åtminstone tidvis också en mycket framgångsrik affärskvinna. Ett av många uttryck för hennes mångsidiga begåvning.
En annan - och även för en del lite äldre svenska - mera känd sida var henns författarskap. Hon skrev både goda romaner och pjäser. Inte minst då den fantastiska Niskavuori-sviten, som än idag räknas som klassiker på de finska teaterscenerna och som biofilm.
Den tyska dramatikern Bertold Brecht lånade eller snarare snodde idén till sin berömda teaterpjäs "Herr Puntila och hans dräng Matti" av Ella Wuolijoki. Förebilderna till pjäsens huvudpersoner fanns för övrigt på Marlebäck gård som Hella Wuolijoki ägde. Hon beundrade dock Brecht så mycket att hon aldrig gjorde sak av detta utan besökte tvärtom honom i Öst-Berlin när pjäsen hade premiär där.
Andra kända personer som Hella Wuolijoki hade kontakt med i sina salonger på herrgården Marlebäck i sydöstra Finland eller i bostaden på Jungfrustigen i Brunnsparksområdet i Helsingfors var den finlandssvenska diktaren Elmer Diktonius, den sovjetryska författaren Maksim Gorkij (bekant sedan Berlin-åren på 20-talets början), Alexandra Kollontaj (sovjetrysk ambassadör i Stockholm under andra världskriget), finska kommunistpartiets mest lysande stjärna Hertta Kuusinen och många andra. Kontakterna med Alexandra Kollontaj använde Hella Wuolijoki sig av också när hon försökte medla och förhandla en fred för åt Finland.
Hella Wuolijoki hade förmågan att trollbinda och ibland också manipulera sina omgivning men var samtidigt också både naiv och blåögd. Inte minst så i politiska sammanhang. Samtidigt fanns där, som framgår av Erkki Tuomiojas med kritisk distans skrivna bok om hans berömda mormor, att hon kunde vara både kall och elitär i sin syn på vanligt folk. Till pjäsen hör också att hon ogillade eller avskydde många socialdemokrater. Inte minst då socialdemokraternas stora ledargestalt Väinö Tanner och de finlandssvenska socialdemokraternas ledare och Tage Erlander-vännen Karl-August Fagerholm, KAF. Den f d frisörsarbetaren och ex-fackordföranden Fagerholm var som statsminister i en minoritetsregering 1948 i hög grad medansvarig för att till slut bryta udden av de finska kommunisternas maktanspråk i efterkrigs-Finland. K A Fagerholm som f ö med blott två elektorsröster förlorade presidentvalet 1956 mot Urho Kekkonen.
Hella Wuolijoki dömdes också till fängelse för att hon gömt den underjordiskt verksamma Kerttu Nuorteva, dottern till den i Sovjetunionen boende pappan och finska emigrantkommunisten Santeri N. Men efter kommunisternas stora valseger i finska riksdagsvalet 1945 så blev Hella Wuolijoki fri och började en ny karriär som chef för Finlands rundradio. Men redan i slutet av 40-talet - se Fagerholms s-ledda minoritetsregering etc - var den kommunistiska framgångsvågen bruten och Wuolijokis karriär över som radiochef.
Hennes hälsa hade då ytterligare försämrats och hon avled ett antal år sedare, 1954.
Det är en fin bok Erkki Tuomioja, nu tung oppositionspolitiker i Finlands riksdag, skrivit om sin berömda mormor märkliga livsöde. Visst förstår man att den kända fredsaktivisten och s-politikern Tuomioja också fick ett välförtjänt Finlandiapris härom året för den bedriften.
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com
Hella Wuolijoki - en finsk kulturpersonlighet väl fångad i en biografi av Finlands ex-utrikesminister
Finlands mångårige utrikesminister i flera Paavo Lipponen-ledda regeringar fram till april 2007, socialdemokraten Erkki Tuomioja, är inte bara känd som en mycket god politiker med stort internationellt kontaktnät, maratonlöpare och en som gärna bär Amnestys märke på kavajuppslaget när han möter kinesiska och andra utländska ledare.
Han är därtill också en reflekterande intellektuell, flitig bokläsare och en utmärkt skribent. Hans senaste alster, "Häivähdys punista" (Tammi förlag, 2006) - "En strimma av rött" på svenska - tillhör de allra bästa som flutit fram från hans flitiga penna. Välförtjänt har han också fått det prestigefyllda Finlandia-priset i fackboksklassen för sin alldeles utmärkta skildring av sin berömda mormor, författaren, rundradiochefen och Bertold Brecht-vännen Hella Wuolijoki och hennes mera okända syster. Hella Wuolijoki och hennes syster Salme Pekkala i revolutionens tjänst" lyder undertiteln till Erkki Tuomiojas bok.
Rader av kända finländska och internationella politiker, kulturpersonligheter, diplomater, spioner och andra passerar här revy. Mitt i detta kraftfällt finns den rundlätta lilla Hella Wuolijoki som en slags spindel i nätet. Hon var född i Estland år 1886 och dette då Ella Murrik. I början av 1900-talet flyttade hon till studier i Finland. Men hon kom alltid att tala finska med en estnisk brytning.
Rätt snart kom hon in i de intellektuella kretsarna i Helsingfors och fann den vägen även sin man, den socialdemokratiska politikern Sulo Wuolijoki. Men till hennes umgängeskrets hörde även anhängare till de ryska bolsjevikerna, bl a bolsjevikagenten Meir Trilisser som senare kom att göra karriär i underrättelseorganisationen GPU.
Affärer, salonger, pjäser och radiochefsskap
I formell mening var dock Hella Wuolijoki - småningom skiljd från maken Sulo Wuolijoki - aldrig medlem i Finlands kommunistiska parti, SKP. Hon var mer av en naiv vänsterintellektuell som gärna ville och trodde gott om kommunismen. I mångt och mycket var hon en "nyttig idiot" med Lenins vokabulär). Detta till skillnad från den bortglömda systern Salme, Murrik-Pekkala, som var och förblev en stenhård och dogmatisk kommunist. För övrigt senare också gift med svenskindiern Rajani Palme Dutt, kusin med Olof Palme och en annan namne (Olof Palme) som stupade i Tammerfors som frivillig på den vita sidan i finska inbördeskriget 1918. Palme Dutt - Salmes senare man - var för övrigt en av grundarna till brittiska kommunistpartiet.
Det politiska sympatierna på kommunistsidan till trots så blev Hella Wuolijoki åtminstone tidvis också en mycket framgångsrik affärskvinna. Ett av många uttryck för hennes mångsidiga begåvning.
En annan - och även för en del lite äldre svenska - mera känd sida var henns författarskap. Hon skrev både goda romaner och pjäser. Inte minst då den fantastiska Niskavuori-sviten, som än idag räknas som klassiker på de finska teaterscenerna och som biofilm.
Den tyska dramatikern Bertold Brecht lånade eller snarare snodde idén till sin berömda teaterpjäs "Herr Puntila och hans dräng Matti" av Ella Wuolijoki. Förebilderna till pjäsens huvudpersoner fanns för övrigt på Marlebäck gård som Hella Wuolijoki ägde. Hon beundrade dock Brecht så mycket att hon aldrig gjorde sak av detta utan besökte tvärtom honom i Öst-Berlin när pjäsen hade premiär där.
Andra kända personer som Hella Wuolijoki hade kontakt med i sina salonger på herrgården Marlebäck i sydöstra Finland eller i bostaden på Jungfrustigen i Brunnsparksområdet i Helsingfors var den finlandssvenska diktaren Elmer Diktonius, den sovjetryska författaren Maksim Gorkij (bekant sedan Berlin-åren på 20-talets början), Alexandra Kollontaj (sovjetrysk ambassadör i Stockholm under andra världskriget), finska kommunistpartiets mest lysande stjärna Hertta Kuusinen och många andra. Kontakterna med Alexandra Kollontaj använde Hella Wuolijoki sig av också när hon försökte medla och förhandla en fred för åt Finland.
Hella Wuolijoki hade förmågan att trollbinda och ibland också manipulera sina omgivning men var samtidigt också både naiv och blåögd. Inte minst så i politiska sammanhang. Samtidigt fanns där, som framgår av Erkki Tuomiojas med kritisk distans skrivna bok om hans berömda mormor, att hon kunde vara både kall och elitär i sin syn på vanligt folk. Till pjäsen hör också att hon ogillade eller avskydde många socialdemokrater. Inte minst då socialdemokraternas stora ledargestalt Väinö Tanner och de finlandssvenska socialdemokraternas ledare och Tage Erlander-vännen Karl-August Fagerholm, KAF. Den f d frisörsarbetaren och ex-fackordföranden Fagerholm var som statsminister i en minoritetsregering 1948 i hög grad medansvarig för att till slut bryta udden av de finska kommunisternas maktanspråk i efterkrigs-Finland. K A Fagerholm som f ö med blott två elektorsröster förlorade presidentvalet 1956 mot Urho Kekkonen.
Hella Wuolijoki dömdes också till fängelse för att hon gömt den underjordiskt verksamma Kerttu Nuorteva, dottern till den i Sovjetunionen boende pappan och finska emigrantkommunisten Santeri N. Men efter kommunisternas stora valseger i finska riksdagsvalet 1945 så blev Hella Wuolijoki fri och började en ny karriär som chef för Finlands rundradio. Men redan i slutet av 40-talet - se Fagerholms s-ledda minoritetsregering etc - var den kommunistiska framgångsvågen bruten och Wuolijokis karriär över som radiochef.
Hennes hälsa hade då ytterligare försämrats och hon avled ett antal år sedare, 1954.
Det är en fin bok Erkki Tuomioja, nu tung oppositionspolitiker i Finlands riksdag, skrivit om sin berömda mormor märkliga livsöde. Visst förstår man att den kända fredsaktivisten och s-politikern Tuomioja också fick ett välförtjänt Finlandiapris härom året för den bedriften.
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 3:49 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home