Stureplanscentern, c-stämman och kommande konflikter
Observerat och analyserat:
Stureplanscentern, c-stämman och deras ultraliberala agenda
Centerfolket av år 2007 är inte riktigt av samma snitt som de brukade vara förr på centerstämmor. Visserligen finns det också nu ett och annat ombud av typen stadiga män, brunbrända och med lite läderartad hy av mycket utomhusarbete och en och annan blommig klänning på i vimlet på c-stämman. Men numera är det dock påfallande många bleksiktiga typer i slimmade, blanka kostymer och snofsiga brallor med väst och moderiktig skjorta i bänkarna, något åt direktörsassistenthållet i handelskammaren. Eller rent av dess junioravdelning. Det är inte längre heller samma variation som förr av breda dialekter från talarstolen. Men så åker väl inte längre centerpartister av bondeförbundsideologiskt snitt längre på några centerstämmor. Medelåldern nu är påfallande låg. Även inslaget av kvinnor, många rätt unga i politiken, är också påfallande stort.
Ett annat förändrat inslag är att centerns stämmor nu inleds med att man sjunga unisont "Du Gamla, du fria" med sin nationalistiska hyllning till "din sol, din himmel, dina ängder gröna". Också det ett tidens tecken, liksom det stora inslaget av Timbro-högerns nyliberala budskap som påfallande ofta rinner ur många stämmotalares munnar.
Ja, det gick så långt att den resonabla miljöministern Anders Carlgren tvingades gå upp och rädda centern från att hamna alltför långt ut i det nyliberala marknadsträsket. Detta när den så kallade stureplanscentern var på god väg att ro hem ännu en seger på centerstämman. Denna gång om så kallade individuella välfärdskonton och ett skattebortfall från offentligt finansierad välfärd av rekordstora mått.
Det blir nu ingen utredning om individuella välfärdskonton, i alla fall inte just nu. Gustav Andersson, den nyliberala CUF-bossen och andra ombud bakom förslaget ger dock säkerligen inte upp. Stureplanscentern vill sänka skatterna till genomsnittlig EU-nivå år 2014, då måste det bli radikala nedskärningar av ersättningarna till sjuka och arbetslösa. En anpassning till EU-snittet handlar om ett skattebortfall på 250 miljarder, vilket betyder 250 miljarder kronor mindre för offentliga skolor, sjukvård, äldreomsorg och annat angeläget.
Ett genomförande av detta skulle slå sönder dagens skattefinansierade välfärdssystem i vårt land. I stället för en gemensamt skattefinansierad välfärdspolitik som ser till att alla får bra vård och skolor - oavsett plånbokens tjocklek. Vi skulle få en amerikanisering med stora grupper av mindre bemedlade mer eller mindre helt utanför en anständig och kostnadsmässigt rimlig sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg och annat liknande.
Det är måhända en politik som sannolikt på sin höjd tilltalar det fina folket på Stureplan i Stockholm, som verkar vara centerns viktigaste målgrupp år 2007 och fram mot 2010 års kommande riksdagsval. Men knappast så många fler.
En allt tuffare konflikt mellan centern och facket Debatten och besluten på centerstämman i Kalmar var också på arbetslivets område så pass långtgående att de mer än väl räcker för att det ska blåsa upp till storm mellan centern och fackföreningarna. Enstaka ombud gjorde visserligen - men med magert resultat - sitt bästa för att vädja till besinning i debatten om arbetsrätten.
– Jag tycker de fackliga organisationerna har visat ansvar de senaste åren, sade t ex Jan Larsson från Skaraborg.
Och ett annat ombud, Anette Lundqvist från Ångermanland, gillade inte heller förslaget att stoppa konflikträtten på företag där facket saknar medlemmar men behöver ta till en blockad för att få till stånd ett kollektivavtal. Precis som var fallet i den riksbekanta striden kring en salladsbar i Göteborg innan en ny ägare till slut insåg det lämpliga att teckna kollektivavtal med hotell- och restaurangfacket.
– Jag kommer att få problem att debattera att så småningom blir ingen som är med i facket anställd, sade Anette Lundqvist från Ångermanland. Responsen för såväl henne som Jan Larsson blir dock bara enstaka applåder. Centerstämman röstade dock med stor majoritet igenom partiledningens förslag till nytt program. Det kommer, med rätta, att ses som en krigsförklaring mot fackföreningsrörelsen och deras stävanden till ordning och reda och rimliga villkor utan social dumping på svensk arbetsmarknad.
Lägg därtill att centern också hotar med lagstiftning mot stridsåtgärder som inte är ”proportionella”, ett gammalt lobbykrav från ledningen i svenskt näringsliv. Undantagen från turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, LAS, ska bli ännu lite mer omfattande.
Rimligen bör dessa och andra liknande beslut och centerpolitiska signaler högst påtagligt ytterligare underminera moderaternas strategi som ”det nya arbetarpartiet” i ledningen för en åtminstone fram till valdagen 2006 rätt samkörd borgerlig allians. För arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) m fl är det rimligen smartare att invänta EG-domstolens dom i Vaxholmsmålet och utnyttja EG-domstolens generaladvoktats skrivningar om proportionalitet i stridsåtgärder än att nu - och i detta redan stora opinionsmässiga underläge - gå ut i öppen strid med den samlade svenska fackföreningsrörelsen.
Den borgerliga alliansen kan, snabbare än som är hälsosamt ens för "bäverkvinnan" och c-ledaren mauderata Olofsson, få betala ett högt pris för Stureplanscenterns växande inflytande på regeringens politik.
ROBERT BJÖRKENWALL, robert.bjorken@telia.com
Stureplanscentern, c-stämman och deras ultraliberala agenda
Centerfolket av år 2007 är inte riktigt av samma snitt som de brukade vara förr på centerstämmor. Visserligen finns det också nu ett och annat ombud av typen stadiga män, brunbrända och med lite läderartad hy av mycket utomhusarbete och en och annan blommig klänning på i vimlet på c-stämman. Men numera är det dock påfallande många bleksiktiga typer i slimmade, blanka kostymer och snofsiga brallor med väst och moderiktig skjorta i bänkarna, något åt direktörsassistenthållet i handelskammaren. Eller rent av dess junioravdelning. Det är inte längre heller samma variation som förr av breda dialekter från talarstolen. Men så åker väl inte längre centerpartister av bondeförbundsideologiskt snitt längre på några centerstämmor. Medelåldern nu är påfallande låg. Även inslaget av kvinnor, många rätt unga i politiken, är också påfallande stort.
Ett annat förändrat inslag är att centerns stämmor nu inleds med att man sjunga unisont "Du Gamla, du fria" med sin nationalistiska hyllning till "din sol, din himmel, dina ängder gröna". Också det ett tidens tecken, liksom det stora inslaget av Timbro-högerns nyliberala budskap som påfallande ofta rinner ur många stämmotalares munnar.
Ja, det gick så långt att den resonabla miljöministern Anders Carlgren tvingades gå upp och rädda centern från att hamna alltför långt ut i det nyliberala marknadsträsket. Detta när den så kallade stureplanscentern var på god väg att ro hem ännu en seger på centerstämman. Denna gång om så kallade individuella välfärdskonton och ett skattebortfall från offentligt finansierad välfärd av rekordstora mått.
Det blir nu ingen utredning om individuella välfärdskonton, i alla fall inte just nu. Gustav Andersson, den nyliberala CUF-bossen och andra ombud bakom förslaget ger dock säkerligen inte upp. Stureplanscentern vill sänka skatterna till genomsnittlig EU-nivå år 2014, då måste det bli radikala nedskärningar av ersättningarna till sjuka och arbetslösa. En anpassning till EU-snittet handlar om ett skattebortfall på 250 miljarder, vilket betyder 250 miljarder kronor mindre för offentliga skolor, sjukvård, äldreomsorg och annat angeläget.
Ett genomförande av detta skulle slå sönder dagens skattefinansierade välfärdssystem i vårt land. I stället för en gemensamt skattefinansierad välfärdspolitik som ser till att alla får bra vård och skolor - oavsett plånbokens tjocklek. Vi skulle få en amerikanisering med stora grupper av mindre bemedlade mer eller mindre helt utanför en anständig och kostnadsmässigt rimlig sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg och annat liknande.
Det är måhända en politik som sannolikt på sin höjd tilltalar det fina folket på Stureplan i Stockholm, som verkar vara centerns viktigaste målgrupp år 2007 och fram mot 2010 års kommande riksdagsval. Men knappast så många fler.
En allt tuffare konflikt mellan centern och facket Debatten och besluten på centerstämman i Kalmar var också på arbetslivets område så pass långtgående att de mer än väl räcker för att det ska blåsa upp till storm mellan centern och fackföreningarna. Enstaka ombud gjorde visserligen - men med magert resultat - sitt bästa för att vädja till besinning i debatten om arbetsrätten.
– Jag tycker de fackliga organisationerna har visat ansvar de senaste åren, sade t ex Jan Larsson från Skaraborg.
Och ett annat ombud, Anette Lundqvist från Ångermanland, gillade inte heller förslaget att stoppa konflikträtten på företag där facket saknar medlemmar men behöver ta till en blockad för att få till stånd ett kollektivavtal. Precis som var fallet i den riksbekanta striden kring en salladsbar i Göteborg innan en ny ägare till slut insåg det lämpliga att teckna kollektivavtal med hotell- och restaurangfacket.
– Jag kommer att få problem att debattera att så småningom blir ingen som är med i facket anställd, sade Anette Lundqvist från Ångermanland. Responsen för såväl henne som Jan Larsson blir dock bara enstaka applåder. Centerstämman röstade dock med stor majoritet igenom partiledningens förslag till nytt program. Det kommer, med rätta, att ses som en krigsförklaring mot fackföreningsrörelsen och deras stävanden till ordning och reda och rimliga villkor utan social dumping på svensk arbetsmarknad.
Lägg därtill att centern också hotar med lagstiftning mot stridsåtgärder som inte är ”proportionella”, ett gammalt lobbykrav från ledningen i svenskt näringsliv. Undantagen från turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, LAS, ska bli ännu lite mer omfattande.
Rimligen bör dessa och andra liknande beslut och centerpolitiska signaler högst påtagligt ytterligare underminera moderaternas strategi som ”det nya arbetarpartiet” i ledningen för en åtminstone fram till valdagen 2006 rätt samkörd borgerlig allians. För arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) m fl är det rimligen smartare att invänta EG-domstolens dom i Vaxholmsmålet och utnyttja EG-domstolens generaladvoktats skrivningar om proportionalitet i stridsåtgärder än att nu - och i detta redan stora opinionsmässiga underläge - gå ut i öppen strid med den samlade svenska fackföreningsrörelsen.
Den borgerliga alliansen kan, snabbare än som är hälsosamt ens för "bäverkvinnan" och c-ledaren mauderata Olofsson, få betala ett högt pris för Stureplanscenterns växande inflytande på regeringens politik.
ROBERT BJÖRKENWALL, robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 2:47 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home