PR-trix, triangulering, en svag mediegranskning och en socialdemokrati som gjorde för lite
Observation och analys:
Mediehantering, triangulering, en svag mediegranskning och socialdemokrati som gör för lite - och för sent
Professionell mediahantering, smarta och välplanerade utspel och så kallad triangulering (att man ibland snor varandras frågor som m-ledaren Reinfeldt skickligt gjorde i valrörelsen 2006) kan aldrig ersätta bristen på politik och handlingsförmåga. När man väl sedan vunnit ett val och fått makten. Men just på den punkten finns det i dagens politiska Sverige rätt mycket av det förstnämnda och stora brister vad gäller politiskt innehåll och substans. Trots att vi i media ofta möter brett leende och vänligt talande partiledare, partisekreterare och ministrar som alla - i varierande grad - dagligen försäkrar allmänheten att vi antingen i Sverige lever i världens bästa land eller att det blir så - bara vi andra får ta över makten.
Men hur övertygande är det i en situation där allmänheten och väljarna visar ett ökat missnöje med vad politikerna sedan förmår leverera? Eller om det som sedan levereras - som i fallet med regeringen Reinfeldt och nedskärningarna i a-kassa och vuxenutbildning etc - visar sig vara synneligen impopulärt och inte alls vad väljarna trodde och hoppas innan valet. Risken är stor att besvikelsen och ilskan då kan slå över i en växande politisk apati och växande röstovilja breder ut sig. Sannolikt också i växande röststöd för rena missnöjespartier. Än mera så om sedan också om visionerna och de goda berättelserna om hur man vill bygga ett bättre Sverige lyser med sin frånvaro. Nära nog helt. - och så också inom det stora oppositionspartiet och något för ängsliga socialdemokraterna.
Det stora opinionsstödet just nu för S i olika mätningar - som pålitliga SCB m fl - är främst ett uttryck för missnöje med den sittande regeringen snarare än ett uttryck för förtroende för socialdemokraterna. Så här långt.
I det perspektivet är det, enligt många analytiker, en brett spridd uppfattning att socialdemokratin i Sverige uppenbarligen tappat mycket av sin tidigare förmåga att "läsa av verkligheten". Det svåra valnederlaget i september 2006 var bekräftelsen på just detta. På senare år har - det erkänner nu även ledande socialdemokrater som nu senast Tomas Östros, tidigare S i sin egen självkritiska valanalys m fl - sossarna nära nog misslyckats nästan helt med nyckelfrågan i socialdemokratisk politik, den "fulla" sysselsättningen, övergångsjobb och matchningen av de arbetslösa mot nya jobb och anställningar.
Under det senaste ett à två åren har s-partiledningen uppenbarligen inte haft en aning om varken varför arbetslösheten så länge varit onormalt hög (öppen a-löshet på runt 5 %) eller vad man möjligen skulle kunna göra för att vända den trenden. Utöver att ständigt upprepa tesen om att "jobben kommer". Som motiv för att göra för lite och för sent - och nära nog lämna walk over till oppositionen i valet 2006.
Detta i såväl den ordinarie höstbudgeten 2005 som i den rätt svaga vårbudgeten 2006. Där grundlades mycket av den i grunden rätt "onödiga" s-valförlusten i september 2006. Detta i kombination med att partiledaren själv - Göran Persson - faktiskt blev ett rejält sänke i valrörelsen och inte i tid begrep att han borde gjort som Tony Blair nu, dvs avgått i god tid före ett annars hotande valnederlag. Men det gjorde han ju inte.
Och följden? Ja, väljarna fick en rå, cyniskt klassojämlik "nya arbetarepartipolitik" som satt de arbetslösa, vuxenstuderande, pensionärer och vanligt folk utan större förmögenheter i strykklass medan de gynnat de redan välmående och rika i samhället med delvis ofinansierade, sänkta skatter, borttagna förmögenhets- och fastighetsskatter, "skattekineseri"-oklokt utformade och för välbeställda gynnande skatteavdrag för hushållsnära tjänster ("pigavdrag"). Det sistnämnda därtill så utformat att även t ex spanska solkustsvenskar får del av förmånen för att bekosta sina grillpartyn och skötsel av poolen vid solkusthuset vid Medelhavet.
Snacka om en skattemoralisk härdsmälta, rena katastrofen. Och som vanliga, ordinära skattebetalare, pensionärer i behov av samhälleligt stöd och unga vuxna utan chans till jobb och eget boende ytterst får betala.
Så kan det också gå när mediehantering, triangulering och PR-trix tillåts ta överhanden av en svag mediegranskning i valrörelsen. Och när en socialdemokrati gjorde för lite själva i tid (jobben etc) och heller inte riktigt orkade med att i tid och kraftfullt nog kunde avslöja vad som skulle komma att ske om det "nya arbetarepartiet" fick chansen att genomföra sin politik. I praktiken.
Allt detta kan nog vara värd en och annan politisk reflektion - också i det sommarfagra men i klimatolag semesterfirande Sverige.
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com (070-578 61 95); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Mediehantering, triangulering, en svag mediegranskning och socialdemokrati som gör för lite - och för sent
Professionell mediahantering, smarta och välplanerade utspel och så kallad triangulering (att man ibland snor varandras frågor som m-ledaren Reinfeldt skickligt gjorde i valrörelsen 2006) kan aldrig ersätta bristen på politik och handlingsförmåga. När man väl sedan vunnit ett val och fått makten. Men just på den punkten finns det i dagens politiska Sverige rätt mycket av det förstnämnda och stora brister vad gäller politiskt innehåll och substans. Trots att vi i media ofta möter brett leende och vänligt talande partiledare, partisekreterare och ministrar som alla - i varierande grad - dagligen försäkrar allmänheten att vi antingen i Sverige lever i världens bästa land eller att det blir så - bara vi andra får ta över makten.
Men hur övertygande är det i en situation där allmänheten och väljarna visar ett ökat missnöje med vad politikerna sedan förmår leverera? Eller om det som sedan levereras - som i fallet med regeringen Reinfeldt och nedskärningarna i a-kassa och vuxenutbildning etc - visar sig vara synneligen impopulärt och inte alls vad väljarna trodde och hoppas innan valet. Risken är stor att besvikelsen och ilskan då kan slå över i en växande politisk apati och växande röstovilja breder ut sig. Sannolikt också i växande röststöd för rena missnöjespartier. Än mera så om sedan också om visionerna och de goda berättelserna om hur man vill bygga ett bättre Sverige lyser med sin frånvaro. Nära nog helt. - och så också inom det stora oppositionspartiet och något för ängsliga socialdemokraterna.
Det stora opinionsstödet just nu för S i olika mätningar - som pålitliga SCB m fl - är främst ett uttryck för missnöje med den sittande regeringen snarare än ett uttryck för förtroende för socialdemokraterna. Så här långt.
I det perspektivet är det, enligt många analytiker, en brett spridd uppfattning att socialdemokratin i Sverige uppenbarligen tappat mycket av sin tidigare förmåga att "läsa av verkligheten". Det svåra valnederlaget i september 2006 var bekräftelsen på just detta. På senare år har - det erkänner nu även ledande socialdemokrater som nu senast Tomas Östros, tidigare S i sin egen självkritiska valanalys m fl - sossarna nära nog misslyckats nästan helt med nyckelfrågan i socialdemokratisk politik, den "fulla" sysselsättningen, övergångsjobb och matchningen av de arbetslösa mot nya jobb och anställningar.
Under det senaste ett à två åren har s-partiledningen uppenbarligen inte haft en aning om varken varför arbetslösheten så länge varit onormalt hög (öppen a-löshet på runt 5 %) eller vad man möjligen skulle kunna göra för att vända den trenden. Utöver att ständigt upprepa tesen om att "jobben kommer". Som motiv för att göra för lite och för sent - och nära nog lämna walk over till oppositionen i valet 2006.
Detta i såväl den ordinarie höstbudgeten 2005 som i den rätt svaga vårbudgeten 2006. Där grundlades mycket av den i grunden rätt "onödiga" s-valförlusten i september 2006. Detta i kombination med att partiledaren själv - Göran Persson - faktiskt blev ett rejält sänke i valrörelsen och inte i tid begrep att han borde gjort som Tony Blair nu, dvs avgått i god tid före ett annars hotande valnederlag. Men det gjorde han ju inte.
Och följden? Ja, väljarna fick en rå, cyniskt klassojämlik "nya arbetarepartipolitik" som satt de arbetslösa, vuxenstuderande, pensionärer och vanligt folk utan större förmögenheter i strykklass medan de gynnat de redan välmående och rika i samhället med delvis ofinansierade, sänkta skatter, borttagna förmögenhets- och fastighetsskatter, "skattekineseri"-oklokt utformade och för välbeställda gynnande skatteavdrag för hushållsnära tjänster ("pigavdrag"). Det sistnämnda därtill så utformat att även t ex spanska solkustsvenskar får del av förmånen för att bekosta sina grillpartyn och skötsel av poolen vid solkusthuset vid Medelhavet.
Snacka om en skattemoralisk härdsmälta, rena katastrofen. Och som vanliga, ordinära skattebetalare, pensionärer i behov av samhälleligt stöd och unga vuxna utan chans till jobb och eget boende ytterst får betala.
Så kan det också gå när mediehantering, triangulering och PR-trix tillåts ta överhanden av en svag mediegranskning i valrörelsen. Och när en socialdemokrati gjorde för lite själva i tid (jobben etc) och heller inte riktigt orkade med att i tid och kraftfullt nog kunde avslöja vad som skulle komma att ske om det "nya arbetarepartiet" fick chansen att genomföra sin politik. I praktiken.
Allt detta kan nog vara värd en och annan politisk reflektion - också i det sommarfagra men i klimatolag semesterfirande Sverige.
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com (070-578 61 95); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 4:36 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home