Apropå partiledardebatten den 13 juni 2007

Apropå riksdagens avslutande partiledardebatt den 13 juni så är en generell reflektion att det för oppositionen nog ändå inte är rätt metod att möta statsminister Reinfeldt med för snäll och lågmäld retorik - om man vill nå ut till folk. Vill man tydliggöra skiljelinjerna så är det nog bättre att möta Reinfeldt lite tuffare och brutalare än som t ex Mona Sahlin oftast gjorde i den avslutande partiledardebatten för vårriksdagen 2007.

En av Mona Sahlins bästa repliker när hon sade att om det nu går så bra för Sverige, varför görs inget för dem som har svårast att komma in på arbetsmarknaden och står längst ifrån den. Där har det ju rustats ned över hela linjen: Komvux, AMS-utbildning och skyddad sysselsättning. Det var en klar poäng till Mona när hon konstaterade att vi kan tacka Komvux för att finansminister Anders E Borgs begåvning togs till vara liksom Thomas Bodströms.

Maud Olofsson, en riktig pratkvarn, verkade vara kvar i retoriken från valrörelsen och yrade om massarbetslösheten förra året och en miljon som inte går till jobbet en vanlig dag. Det kändes rätt nattståndet, särskilt som finansministern Anders E Borg i vårpropositionen inte sträckte sig längre än att 900 000 medborgare kommer att vara kvar i utanförskapet. Och begreppet utanförskap och "bred arbetslöshet" är ju numera borttaget ur moderaternas egen hemsida. Den sista halmhatten i folkpartiet, Lars Leijonborg, var precis så skrytsam, stöddig, övermaga och besserwisseraktig som man kunde förvänta sig. Han kommer nog inte saknas av många i framtida partiledardebatter.

Den bästa repliken i hela partiledardebatten var Monas: "Det finns företagare som säger att näringsminister Maud Olofsson pratar till och med mer och gör till och med mindre än Mona Sahlin gjorde."

Men i stort blev inte så mycket minnesvärt sagt i vårriksdagens avslutande partiledardebatt.
ROBERT BJÖRKENWALL