Presstödets framtid, ägarkoncentrationen och den ökade åsiktsenfalden
Analys
Presstödets framtid och den tilltagande medieenfalden hotbilder
Ägarkoncentrationen av massmedierna tilltar. Ändå debatteras frågan överraskande sällan. Somliga av dessa fåtaliga åsikter i ämnet publicerade i främst de medier som de största medieägarna äger. Och ofta utmynnande i krav om avskaffat presstöd och andra förändringar som skulle leda till att de få stora medieägarna skulle bli ägare av ännu mer. Mångfald skulle bytas mot enfald och likriktning. Detta bland annat med hjälp av att presstödet avskaffas och att public service i tv inte ska ha folkligt breda underhållningsprogram. Åtgärder som skulle stärka de stora medieägarnas tidningar och tv-kanaler. Mediemagnater som Bonnier och Stenbeck skulle växa ytterligare i styrka och dominans.
I radioprogrammet Publicerat i Sveriges radio härom veckan diskuterades ägarkoncentrationen i massmedierna. Redaktör Åke Petterssons gäster var Göteborgs-Postens kulturredaktör Gabriel Byström och medieforskaren Staffan Sundin. Kulturredaktören Byström varnade för att färre ägare leder till en sämre fungerande demokrati. Det är bra att många röster kommer till tals i olika mediekanaler som har olika ägare, ansåg han. Det borde alla som är anhängare av pluralism och åsiktsmångfald kunna instämma i.
Medieforskaren Sundin lyfte fram en ekonomisk aspekt om hur riskkapitalister kan komma att ta över de stora mediebolagen och rationalisera samt stycka dem för att tjäna pengar. Sker det blir det kostsam, men i en demokrati viktig, verksamhet som minskas: nyheter, lokalnyheter, undersökande journalistik, samhällsprogram. Den lättsamma underhållningen lär däremot finnas kvar, för att locka publik till reklamen. Det är givetvis bra att ägarkoncentrationen diskuteras, även om man skulle kunna önska att debatten kunde vara betydligt livligare. Frågan är viktig för demokratin och åsiktsmångfalden i samhället.
I flera andra länder går det att peka ut massmediernas funktionssätt som en grundläggande orsak till att demokratin fungerar dåligt, exempelvis i Italien och USA. I båda fallen är det en långt gången ägarkoncentration av medierna och det i sin tur har lett till att medierna har förts till att nästan enbart ses som en kommersiell sektor. Inte längre som en verksamhet som även har kulturella, politiska och folkbildande uppgifter, och därmed också viktig för det offentliga samtalet.
Regeringen Reinfeldt har som bekant i höstas - efter maktskiftet - bett EU i Bryssel att granska det av en blocköverskridande, bred riksdagsmajoritet försommaren 2006 tagna beslutet om ett förändrat och något uppräknat presstöd. Många mindre tidningar - andratidningar och lågfrekventa dagstidningar (veckotidningar) - är beroende av presstödet för utgivning i nuvarande form. Utan presstöd hotar nedläggningar av dessa andratidningar. Fallande upplagor och annonsörernas hårda marknadsstyrning gynnar de stora och missgynnar de små.
Redan nu är det så att bara på 15 orter i landet finns det tidningskoniurrens. Alla dessa är hotade om presstödet försvinner. Inte heller "Svenska Dagbladet har en chans utan presstödet. Det vet Bonniers och lobbar därför aktivt för att få bort det", enligt professor Karl Erik Gustafsson som i en rapport till regeringen ger det svenska presstödet väl godkänt.
Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (m) säger visserligen att ”huvudspåret” är att behålla presstödet. Vad är det löftet värt? Och hur långt sträcker sig "bäst före datumet" på det löftet? I ett läge när vi vet att folkpartiet och moderaterna är emot presstödet. Beslut i frågan om presstödets framtid kommer troligen först till sommaren eller möjligen i augusti 2007.
Tidningen Journalisten har rätt nyligen ställt samman uppgifter som visar att det borgerliga tidningsblocket får 198,44 miljoner i presstöd (via tidningsmomsen på 6 %) mot 141,67 miljoner till socialdemokratiska tidningar (via driftstöd och en låg tidningsmoms). Samtidigt ska man veta att presstödet per tidning och totalt realt sett nu är på den lägsta nivån sedan 1970-talet. Att den beslutade lilla uppräkningen från i fjol frös inne för 2007 har inte precis gjort det lättare för andratidningarna i konkurrensen.
Trots en redan mycket stark borgerlig dominans på tidningsmarknaden i Sverige går alltså mer stödpengar - via den låga momsen - till borgerlig press. Den vill Bonniers m fl givetvis behålla. Men inte presstödet till andratidningarna. Utan detta presstöd blir det som i Danmark, dvs inga andratidningar kvar. Så slå vakt om och räkna gärna upp presstödet - förhindra att utveckling mot medie- och åsiktsenfald också i Sverige.
Men det långsiktiga problemet är inte enbart presstödets framtid utan också läsarnas val av tidning, och marknadskrafternas agerande via annonsörerna (den stora inkomstkällan för tidningarna). Med fortsatt fallande upplagor får de flesta dagstidningar problem.
Tidningsläsandet behöver försvaras. Det är en viktig demokratifråga oavsett politisk övertygelse. Socialdemokratin behöver dessutom nu även på detta område "vässa sin profil" och skapa en ideologiskt utformad mediapolitik vad gäller dagstidningsmarknaden, public service-radio/tv:n och andra medier. Kort sagt göra mer för att bidra till att skapa en bättre jämvikt inom mediabranschen. Ty alternativet med ännu mera medie- och åsiktsenfald förskräcker.
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com
Presstödets framtid och den tilltagande medieenfalden hotbilder
Ägarkoncentrationen av massmedierna tilltar. Ändå debatteras frågan överraskande sällan. Somliga av dessa fåtaliga åsikter i ämnet publicerade i främst de medier som de största medieägarna äger. Och ofta utmynnande i krav om avskaffat presstöd och andra förändringar som skulle leda till att de få stora medieägarna skulle bli ägare av ännu mer. Mångfald skulle bytas mot enfald och likriktning. Detta bland annat med hjälp av att presstödet avskaffas och att public service i tv inte ska ha folkligt breda underhållningsprogram. Åtgärder som skulle stärka de stora medieägarnas tidningar och tv-kanaler. Mediemagnater som Bonnier och Stenbeck skulle växa ytterligare i styrka och dominans.
I radioprogrammet Publicerat i Sveriges radio härom veckan diskuterades ägarkoncentrationen i massmedierna. Redaktör Åke Petterssons gäster var Göteborgs-Postens kulturredaktör Gabriel Byström och medieforskaren Staffan Sundin. Kulturredaktören Byström varnade för att färre ägare leder till en sämre fungerande demokrati. Det är bra att många röster kommer till tals i olika mediekanaler som har olika ägare, ansåg han. Det borde alla som är anhängare av pluralism och åsiktsmångfald kunna instämma i.
Medieforskaren Sundin lyfte fram en ekonomisk aspekt om hur riskkapitalister kan komma att ta över de stora mediebolagen och rationalisera samt stycka dem för att tjäna pengar. Sker det blir det kostsam, men i en demokrati viktig, verksamhet som minskas: nyheter, lokalnyheter, undersökande journalistik, samhällsprogram. Den lättsamma underhållningen lär däremot finnas kvar, för att locka publik till reklamen. Det är givetvis bra att ägarkoncentrationen diskuteras, även om man skulle kunna önska att debatten kunde vara betydligt livligare. Frågan är viktig för demokratin och åsiktsmångfalden i samhället.
I flera andra länder går det att peka ut massmediernas funktionssätt som en grundläggande orsak till att demokratin fungerar dåligt, exempelvis i Italien och USA. I båda fallen är det en långt gången ägarkoncentration av medierna och det i sin tur har lett till att medierna har förts till att nästan enbart ses som en kommersiell sektor. Inte längre som en verksamhet som även har kulturella, politiska och folkbildande uppgifter, och därmed också viktig för det offentliga samtalet.
Regeringen Reinfeldt har som bekant i höstas - efter maktskiftet - bett EU i Bryssel att granska det av en blocköverskridande, bred riksdagsmajoritet försommaren 2006 tagna beslutet om ett förändrat och något uppräknat presstöd. Många mindre tidningar - andratidningar och lågfrekventa dagstidningar (veckotidningar) - är beroende av presstödet för utgivning i nuvarande form. Utan presstöd hotar nedläggningar av dessa andratidningar. Fallande upplagor och annonsörernas hårda marknadsstyrning gynnar de stora och missgynnar de små.
Redan nu är det så att bara på 15 orter i landet finns det tidningskoniurrens. Alla dessa är hotade om presstödet försvinner. Inte heller "Svenska Dagbladet har en chans utan presstödet. Det vet Bonniers och lobbar därför aktivt för att få bort det", enligt professor Karl Erik Gustafsson som i en rapport till regeringen ger det svenska presstödet väl godkänt.
Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (m) säger visserligen att ”huvudspåret” är att behålla presstödet. Vad är det löftet värt? Och hur långt sträcker sig "bäst före datumet" på det löftet? I ett läge när vi vet att folkpartiet och moderaterna är emot presstödet. Beslut i frågan om presstödets framtid kommer troligen först till sommaren eller möjligen i augusti 2007.
Tidningen Journalisten har rätt nyligen ställt samman uppgifter som visar att det borgerliga tidningsblocket får 198,44 miljoner i presstöd (via tidningsmomsen på 6 %) mot 141,67 miljoner till socialdemokratiska tidningar (via driftstöd och en låg tidningsmoms). Samtidigt ska man veta att presstödet per tidning och totalt realt sett nu är på den lägsta nivån sedan 1970-talet. Att den beslutade lilla uppräkningen från i fjol frös inne för 2007 har inte precis gjort det lättare för andratidningarna i konkurrensen.
Trots en redan mycket stark borgerlig dominans på tidningsmarknaden i Sverige går alltså mer stödpengar - via den låga momsen - till borgerlig press. Den vill Bonniers m fl givetvis behålla. Men inte presstödet till andratidningarna. Utan detta presstöd blir det som i Danmark, dvs inga andratidningar kvar. Så slå vakt om och räkna gärna upp presstödet - förhindra att utveckling mot medie- och åsiktsenfald också i Sverige.
Men det långsiktiga problemet är inte enbart presstödets framtid utan också läsarnas val av tidning, och marknadskrafternas agerande via annonsörerna (den stora inkomstkällan för tidningarna). Med fortsatt fallande upplagor får de flesta dagstidningar problem.
Tidningsläsandet behöver försvaras. Det är en viktig demokratifråga oavsett politisk övertygelse. Socialdemokratin behöver dessutom nu även på detta område "vässa sin profil" och skapa en ideologiskt utformad mediapolitik vad gäller dagstidningsmarknaden, public service-radio/tv:n och andra medier. Kort sagt göra mer för att bidra till att skapa en bättre jämvikt inom mediabranschen. Ty alternativet med ännu mera medie- och åsiktsenfald förskräcker.
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 2:21 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home