Jobben, självgodheten och bristen på samhällskritik avgjorde valet
Analys
S-valanalysen: jobben, avsaknaden av samhällskritiken och en enig borgerlighet avgjorde valet 2006
Socialdemokraterna förlorade valet på jobbpolitiken, konstaterar Berit Andnor, ordförande i socialdemokraternas valanalysgrupp på pressträffen den 29 mars.
Det är en inofficiell realitet att offentliggörandet av den socialdemokratiska valanalysen sköts på framtiden för att inte sammanfalla med partiets avtackning av Göran Persson under partikongressen 17-18 mars. Detta bland annat för att inte vid den tidpunkten genera Göran Persson för att han personligen bär ett stort men ingalunda ensamt ansvar för socialdemokraternas svåra valnederlag den 17 september 2006. Men det är långt ifrån bara han som i den blir föremål för kritik i den nu offentliggjorda socialdemokratiska valanalysen i Sverige.
En gedigen rapport på 168 sidor och inte bara en "tunn stencil på en handfull sidor som annars är så vanligt förekommande med partiernas valanalysrapporter", som en journalist sade efter pressträffen på s-högkvarteret i Stockholm. Men visst kunde man, i rättvisans namn, varit lite tydligare i rapporten om den i valrörelsen så trötte och oengagerade statsminister Göran Persson och hans personliga del (med herrgårdsbygget i Sörmland och annat som retade) i och missgrepp i s-valrörelsen 2006.
Valanalysgruppen lyfter fram främst tre avgörande orsaker till valnederlaget mitt i en dånande högkonjunktur:
1) Väljarnas förtroende för socialdemokratins förmåga att klara jobben sviktade. 2) Socialdemokraterna tappade bort samhällskritiken och "glömde bort" att gå i opposition mot samhällets orättvisor. 3) De borgerliga partierna var genom alliansbygget mer enad än tidigare.
Detta, tillsammans med en kluven självbild (för nöjda med vad man redan gjort etc), stod mellan s och en möjlig ny valseger, fastslår socialdemokraterna i Sverige i sin självkritiska valanalys som presenterades den 29 mars på en välbesökt presskonferens på Sveavägen 68 i Stockholm.
I s-valanalysen finns en del intressanta uppgifter, grundade på en Synovate Temo-undersökning. om hur väljarna uppfattade de olika partiernas huvudbudskap i valrörelsen. Där framgår att 21 procent av väljarna uppfattade att socialdemokraterna fokuserade på jobben och arbetsmarknaden. En för socialdemokraterna, s, i Sverige traditionellt stark fråga men så icke i valet 2006. Däremot så tyckte hela 46 procent av väljarna att moderaterna, m, gjorde detsamma. Så där vann moderaterna matchen om jobben som central dagordningsfråga i valrörelsen. 14 procent av väljarna uppgav i Temo-undersökningen att de var osäkra på vad s talade mest om, medan bara 8 procent svarade detsamma om m. Detta bekräftar bilden att moderaterna vann klart när väljarna i undersökningen har angett vilket parti de tycker kom bäst ut med sitt budskap i valrörelsen. Detta i sin tur gjorde det så mycket lättare att - nu när de borgerliga dessutom var mera eniga än tidigare och pratade mycket om jobben - efter tolv år med s-styre våga/vilja pröva någonting nytt.
"Time for a change"-argumentet bar denna gång bättre för de borgerliga partierna än i tidigare riksdagsval.
Det fackliga folket inom LO-förbunden hängde trots det kvar vid sitt stöd till socialdemokraterna men i de rörligare grupperna av tjänstemän och medelklass lockades man av de borgarnas nya enighet och nedtonade budskap om skattesänkningar samt större fokus på jobben. "De lät ju ofta som socialdemokraterna", som det ibland sades.
Att så många pensionärer också övergav s i valet och i stället röstade på moderaterna, förklarar valanalysgruppen med att främst de yngre, äldre pensionärsväljarna inte nöjer sig med att spela rollen som "glad pensionär" som efterfrågar bra hemtjänst, vård och andra traditionella pensionärsfrågor. Dessa yngre pensionärer ställer högre krav än tidigare pensionärsgenerationer, bland annat på samma inkomstutveckling som löntagare och yrkesaktiva. Hur man nu får ihop detta med det faktum att just pensionärerna faktiskt inte får del av det jobbavdrag (sänkt skatt) som yrkesaktiva skulle få om moderaterna och alliansen kom till makten.
På just den här punkten är valanalysen lite svårköpt. Hur kom de sig att just dessa yngre pensionärer - utanför arbetslivet - ändå röstade på alliansen, trots att de i praktiken fick höjd skatt jämfört med de i arbetslivet verksamma? Må sedan vara att de yrkesverksamma fått betala en stor del av den skattesänkningen (jobbavdraget) genom sänkt a-kassa och flerdubblade egenavgifter till a-kassan samt borttaget skatteavdrag för a-kasseavgiften.
(De fulla konsekvenserna och nu efteråt i väljarkåren impopulära - jfr de dåliga opinionssiffrorna för alliansregeringen efter januari 2007 - av a-kasseförsämringarna gör uppenbarligen att många nu efteråt verkar ångra det val de gjorde den 17 september 2006.)
I valrörelsen betonade ju alliansens gång på gång att det tillgängliga budgetutrymmet främst skulle användas för att skapa jobb och på att sänka skatten för de som arbetade (jobbavdraget) - inte för att ge de utanför arbetsmarknaden mer i plånboken. Men baksidan av det här myntet - de kraftiga besparingarna på de arbetslösa och deras trygghet - har däremot hunnit ifatt väljarna först ett halvår efter valet. De senaste månadernas dåliga opinionssiffror för Reinfeldt och hans alliansregering är ett tydligt kvitto på just detta.
Lika klart som varför socialdemokraterna efter tolv år i regeringsställning förlorade valet den 17 september 2006 är inte vad valanalysgruppen anser måste göras för att återta makten i nästa riksdagsval hösten 2010. Att ta kommandot över dagordningen är lätt att säga men kan vara betydligt svårare att genomföra i praktiken. I vart fall så länge socialdemokraterna i oppositionsställning ännu inte satt ner foten vad gäller hur en trovärdig och väljarvinnande s-jobbpolitik ska se ut och hur man från partiets sida vill att en ny och reformerad trygghetsförsäkring för de arbetslösa, a-kassan, ska utformas. När man möter väljarna i kommande riksdagsval.
Ett omfattande internt arbete lär förestå innan dessa konsekvenser av valanalysens nu redovisade rapport omsatts i en ny och väljarvinnande strategi och konkret politik är mogen att presenteras för en bredare allmänhet.
A-kassan och dess framtida utformning är lackmustestet för den stukade arbetarrörelsen nu. Förmår inte rörelsen nu samla ihop sig - LO och partiet - och tydligt visa hur man vill reformera och återställa den till en rimligt acceptabel nivå med höjt tak, en bra ersättning (= minst 80 % av inkomstbortfallet) och ett regelverk i övrigt som har legitimitet, så kan vägen tillbaka bli allt annat än enkel. Men varför inte börja nu snart med att ge ett tydligt besked om a-kassan? Visa folket att rörelsens ledning har förstått budskapet i valet och nu åter vill visa att man både kan och vill något mer än bara förvalta och administrera Sverige när chansen åter kommer hösten 2010.
Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin borde tillsammans sätta ner foten nu och skriva en artikel ihop om a-kassan, berätta hur man vill återskapa en bra och trygg omställnings- och trygghetsförsäkring för de arbetslösa. Sedan är det dags att ta nästa steg och mejsla fram en bra sysselsättningspolitik samt skatte- och fördelningspolitik som bär också i valrörelsen 2010.
ROBERT BJÖRKENWALL robert.bjorken@telia.com ;
http://rbjorkenwall.blogspot.com/
S-valanalysen: jobben, avsaknaden av samhällskritiken och en enig borgerlighet avgjorde valet 2006
Socialdemokraterna förlorade valet på jobbpolitiken, konstaterar Berit Andnor, ordförande i socialdemokraternas valanalysgrupp på pressträffen den 29 mars.
Det är en inofficiell realitet att offentliggörandet av den socialdemokratiska valanalysen sköts på framtiden för att inte sammanfalla med partiets avtackning av Göran Persson under partikongressen 17-18 mars. Detta bland annat för att inte vid den tidpunkten genera Göran Persson för att han personligen bär ett stort men ingalunda ensamt ansvar för socialdemokraternas svåra valnederlag den 17 september 2006. Men det är långt ifrån bara han som i den blir föremål för kritik i den nu offentliggjorda socialdemokratiska valanalysen i Sverige.
En gedigen rapport på 168 sidor och inte bara en "tunn stencil på en handfull sidor som annars är så vanligt förekommande med partiernas valanalysrapporter", som en journalist sade efter pressträffen på s-högkvarteret i Stockholm. Men visst kunde man, i rättvisans namn, varit lite tydligare i rapporten om den i valrörelsen så trötte och oengagerade statsminister Göran Persson och hans personliga del (med herrgårdsbygget i Sörmland och annat som retade) i och missgrepp i s-valrörelsen 2006.
Valanalysgruppen lyfter fram främst tre avgörande orsaker till valnederlaget mitt i en dånande högkonjunktur:
1) Väljarnas förtroende för socialdemokratins förmåga att klara jobben sviktade. 2) Socialdemokraterna tappade bort samhällskritiken och "glömde bort" att gå i opposition mot samhällets orättvisor. 3) De borgerliga partierna var genom alliansbygget mer enad än tidigare.
Detta, tillsammans med en kluven självbild (för nöjda med vad man redan gjort etc), stod mellan s och en möjlig ny valseger, fastslår socialdemokraterna i Sverige i sin självkritiska valanalys som presenterades den 29 mars på en välbesökt presskonferens på Sveavägen 68 i Stockholm.
I s-valanalysen finns en del intressanta uppgifter, grundade på en Synovate Temo-undersökning. om hur väljarna uppfattade de olika partiernas huvudbudskap i valrörelsen. Där framgår att 21 procent av väljarna uppfattade att socialdemokraterna fokuserade på jobben och arbetsmarknaden. En för socialdemokraterna, s, i Sverige traditionellt stark fråga men så icke i valet 2006. Däremot så tyckte hela 46 procent av väljarna att moderaterna, m, gjorde detsamma. Så där vann moderaterna matchen om jobben som central dagordningsfråga i valrörelsen. 14 procent av väljarna uppgav i Temo-undersökningen att de var osäkra på vad s talade mest om, medan bara 8 procent svarade detsamma om m. Detta bekräftar bilden att moderaterna vann klart när väljarna i undersökningen har angett vilket parti de tycker kom bäst ut med sitt budskap i valrörelsen. Detta i sin tur gjorde det så mycket lättare att - nu när de borgerliga dessutom var mera eniga än tidigare och pratade mycket om jobben - efter tolv år med s-styre våga/vilja pröva någonting nytt.
"Time for a change"-argumentet bar denna gång bättre för de borgerliga partierna än i tidigare riksdagsval.
Det fackliga folket inom LO-förbunden hängde trots det kvar vid sitt stöd till socialdemokraterna men i de rörligare grupperna av tjänstemän och medelklass lockades man av de borgarnas nya enighet och nedtonade budskap om skattesänkningar samt större fokus på jobben. "De lät ju ofta som socialdemokraterna", som det ibland sades.
Att så många pensionärer också övergav s i valet och i stället röstade på moderaterna, förklarar valanalysgruppen med att främst de yngre, äldre pensionärsväljarna inte nöjer sig med att spela rollen som "glad pensionär" som efterfrågar bra hemtjänst, vård och andra traditionella pensionärsfrågor. Dessa yngre pensionärer ställer högre krav än tidigare pensionärsgenerationer, bland annat på samma inkomstutveckling som löntagare och yrkesaktiva. Hur man nu får ihop detta med det faktum att just pensionärerna faktiskt inte får del av det jobbavdrag (sänkt skatt) som yrkesaktiva skulle få om moderaterna och alliansen kom till makten.
På just den här punkten är valanalysen lite svårköpt. Hur kom de sig att just dessa yngre pensionärer - utanför arbetslivet - ändå röstade på alliansen, trots att de i praktiken fick höjd skatt jämfört med de i arbetslivet verksamma? Må sedan vara att de yrkesverksamma fått betala en stor del av den skattesänkningen (jobbavdraget) genom sänkt a-kassa och flerdubblade egenavgifter till a-kassan samt borttaget skatteavdrag för a-kasseavgiften.
(De fulla konsekvenserna och nu efteråt i väljarkåren impopulära - jfr de dåliga opinionssiffrorna för alliansregeringen efter januari 2007 - av a-kasseförsämringarna gör uppenbarligen att många nu efteråt verkar ångra det val de gjorde den 17 september 2006.)
I valrörelsen betonade ju alliansens gång på gång att det tillgängliga budgetutrymmet främst skulle användas för att skapa jobb och på att sänka skatten för de som arbetade (jobbavdraget) - inte för att ge de utanför arbetsmarknaden mer i plånboken. Men baksidan av det här myntet - de kraftiga besparingarna på de arbetslösa och deras trygghet - har däremot hunnit ifatt väljarna först ett halvår efter valet. De senaste månadernas dåliga opinionssiffror för Reinfeldt och hans alliansregering är ett tydligt kvitto på just detta.
Lika klart som varför socialdemokraterna efter tolv år i regeringsställning förlorade valet den 17 september 2006 är inte vad valanalysgruppen anser måste göras för att återta makten i nästa riksdagsval hösten 2010. Att ta kommandot över dagordningen är lätt att säga men kan vara betydligt svårare att genomföra i praktiken. I vart fall så länge socialdemokraterna i oppositionsställning ännu inte satt ner foten vad gäller hur en trovärdig och väljarvinnande s-jobbpolitik ska se ut och hur man från partiets sida vill att en ny och reformerad trygghetsförsäkring för de arbetslösa, a-kassan, ska utformas. När man möter väljarna i kommande riksdagsval.
Ett omfattande internt arbete lär förestå innan dessa konsekvenser av valanalysens nu redovisade rapport omsatts i en ny och väljarvinnande strategi och konkret politik är mogen att presenteras för en bredare allmänhet.
A-kassan och dess framtida utformning är lackmustestet för den stukade arbetarrörelsen nu. Förmår inte rörelsen nu samla ihop sig - LO och partiet - och tydligt visa hur man vill reformera och återställa den till en rimligt acceptabel nivå med höjt tak, en bra ersättning (= minst 80 % av inkomstbortfallet) och ett regelverk i övrigt som har legitimitet, så kan vägen tillbaka bli allt annat än enkel. Men varför inte börja nu snart med att ge ett tydligt besked om a-kassan? Visa folket att rörelsens ledning har förstått budskapet i valet och nu åter vill visa att man både kan och vill något mer än bara förvalta och administrera Sverige när chansen åter kommer hösten 2010.
Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin borde tillsammans sätta ner foten nu och skriva en artikel ihop om a-kassan, berätta hur man vill återskapa en bra och trygg omställnings- och trygghetsförsäkring för de arbetslösa. Sedan är det dags att ta nästa steg och mejsla fram en bra sysselsättningspolitik samt skatte- och fördelningspolitik som bär också i valrörelsen 2010.
ROBERT BJÖRKENWALL robert.bjorken@telia.com ;
http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 3:20 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home