Strindbergs Dödsdansen och Fichtelius Persson-dokumentär
Strindbergs "Dödsdansen" och Fichtelius "Ordförande Persson"
Har så här efteråt slagits av hur klokt det för egen del var att med hustrun gå och se Strindbergs Dödsdansen i en kanonföreställning på Dramaten med Stina Ekbland och Örjan Ramberg samt den ofta så underskattade Björn Granat dagarna dagen innan s-kongressen och som förberedelse inför bl a Fichtelius-dokumentären om Persson och kvällstidningarnas olika uppföljningar av denna i bästa dokusåpastil. Månne Göran Persson på allvar begrep att det skulle bli så här det hela skulle redigeras? Som en politisk dokusåpa, ingenting för politiska nördar som vill veta mer om processen bakom olika politiska beslut.
I Dödsdansen - denna underskattade Strindbergs-pjäs - finns ju allt av narscisism (baksidan av karisman), skenäktenskap, personskvaller och intriger etc som nu även i rätt stora doser flyter upp i Persson-dokumentären! Visst märks det att Fichtelius redigerat sina 100-timmars råfilm som en politisk dokusåpa.
Många är de forna statsråd och politiska motståndare som i dokumentären fått och får sina fiskar varma av den före detta statsministern Göran Persson från Torp. Och visst, somt är måhända befogat och somt av det mera orättvisa slaget. Men så blir det när man skjuter från höften och inte har efterklokhetens filter för ögonen. Mest av allt skadar det här dock Göran Persson själv och antalet vänner lär nog krympa nu. Rimligtvis.
Göran Perssons både ideologiska och klassmässiga motpol i svensk politik är nuvarande utrikesministern (något år till) och optionsklipparen Carl Bildt. Han är en lite annan variant och personlig exponent av dessa makt-narscisister som ledarskapsrekryterare så ofta vittnar om att de ofta söker vid valet också av ledare i näringsliv, media och politik. Psykopatidrag som somliga kanske döljer hyfsat bra och hyfsat länge medan åter andra knappt hinner bli varma i kläderna i ämbetet innan dessa slår ut i full blom. Och med ibland rätt vådliga konsekvenser för en mer eller mindre hukande omgivning. (För några år sedan kom en amerikansk studie som visade att minst en av fyra börsmäklare är "psykopater".)
Efter det här återstår bara att nu för egen del se biofilmen om Idi Amin - The last king of Scotland - med den tydligen lysande Oscar-statyettvinnaren Forest Withaker i huvudrollen som Amin...Där ser man den mest extrema formen i narscisism fullt ut tillämpad. De som har sett den filmen säger att den är högst sevärd.
Robert Mugabe i Zimbabwe är den nutida kanske bästa exponentem för just denna extrema form av narscism och maktarrogans i sina mest dystra och vådliga konsekvenser...
Men visst kommer jag också att "plåga" mig igenom återstående avsnitt av Fichtelius "ordförande Persson"-dokumentär för att se vad mer i den här genren den möjligen har att uppvisa. Däremot lär jag nog få söka mig till andra källor för att lära mig mer om processerna bakom olika stora politiska beslut om Göran Perssons tio år som statsminister. På den punkten sviker oss Fichtelius dokusåpe-redigerade dokumentär högst avsevärt
Robert Björkenwall
0 Comments:
Post a Comment
<< Home