Tuesday, January 09, 2007

Carl Bildt, optionsmiljonerna och trovärdigheten

Analys---------------------
Carl Bild, optionsmiljonerna och trovärdigheten
Att trycka till journalister som råkar ställa "fel" frågor är den evige studentpolitikern Carl Bildts gamla paradgren från 1990-talet. Men funkar det i dag när det är hans egen trovärdighet efter alla optionsmiljonerna nu är så starkt ifrågasatt? Knappast

Carl Bildts upprördhet går dock inte att ta miste på. Fram ur garderoberna tar han fram all den arrogans som vi känner igen från hans tämligen misslyckade statsministerperioden 1991-94. Också då anklagades journalister sarkastiskt och maktarrogant för att vara vikarier och koka soppa på en spik när de ställde frågor om den allt mera besvärande ekonomiska krisen i kungariket Sverige. Några månader senare låg räntan på sanslöst höga 500 procent.

Söndagen den 7 januari 2007 handlade journalisternas frågor inte om statens ekonomi utan om utrikesminister Carl Bildts personliga affärer; optionsavtalet med Vostok Nafta som Bildt löste ut med en vinst på 4,8 miljoner kronor strax före jul. Men i stället för att svara på de högst motiverade frågorna gjorde Bildt i stället vad kan kunde för att sätta sig på och misstänkliggöra TV4:s reporter Ulf Kristoffersson. I grunden med samma maktarroganta stil som är och förblir Carl Bildts signum som politiker.

De befogade frågorna om optionsavtalet med Vostok Nafta, kopplingarna till Putins "maktinstrument" Gazprom och gasledningen genom Östersjön, förblev däremot obesvarade när utrikesministern valde att se sig själv som offer. Ett offer för någon sorts politisk konspiration där uppenbarligen också TV4:s reporter uppenbarligen skulle sopas med.

Inget nytt här när det gäller gammalt beprövat Bildt-beteende. Så gör han alltid - när han blir trängd. Plockar fram sin mest dryga maktarrogans. Beteendet är dock sannolikt snarare kontraproduktivt för Bildt själv om han nu anser sig vara visserligen girig men samtidigt också vit som snö - juridiskt sett. Anser han det, så borde han väl snarare vara mer än ivrig att svara på reporterns frågor och att försöka räta ut all frågetecken.

Men nog är det tämligen uppenbart att utrikesminister Bildt - numera mera businessman än politiker - inte hanterat sanningen glasklart. Den första förklaringen att han inte kunde göra sig av med optionerna i Vostok Nafta före ett visst datum har ju visat sig vara en sanning med en rejäl dos modifikation. I själva verket hade Bildt inte rätt till något optioner i 5-miljonersklassen när han klev av bolagets styrelse för att i stället som utrikesminister flytta in i Arvfurstens palats. Men genom ett särskilt beslut i bolagets ledning fick Bildt behålla optionerna som alltså inbringade en nätt vinst på 4,8 miljoner när de löstes in före jul.

Uppenbarligen handlar det här om en god portion ren girighet när Carl Bildt inte ville avstå från sina lönsamma optioner för att han utsågs till utrikesminister. Men en central fråga i sammanhanget är varför Vostok Naftas ledning tog ett särskilt beslut att låta Bildt - tvärtemot reglerna - ändå fick optioner till ett värde av närmare fem miljoner kronor.

Att överåklagare Christer van der Kwast inlett en granskning är därför inte alls märkligt. Kan en inbjudan till älgjakt för en landshövding (blev fallet i Jämtlands län) betraktas som en muta, så vad är inte då 4,8 miljoner från ett gas- och oljebolag till en utrikesminister? Den centrala frågan tarvar ett trovärdigt svar. Och det oavsett om det sedan råkar "störa" en snorkig och maktarrogant utrikesminister som Carl Bildt.

I grunden handlar det här inte bara om juridik utan minst lika mycket om trovärdighet i en ledande befattning som utrikesministerns. Och med tanke på då att man i regeringen ska hantera frågan om de rysk-tyska planerna att bygga en gasledning på Östersjöns botten, där just Gazprom är huvudintressent. I Gazprom har i sin tur Vostok Nafta - med Bildt-optionerna - merparten av sitt aktieinnehav. Så i potten på hela den här historien finns inte bara utrikesminister Bildts utan också hela regeringen Reinfeldts trovärdighet.
ROBERT BJÖRKENWALL
(robert.bjorken@telia.com)

0 Comments:

Post a Comment

<< Home