Fackligt aktiva hotas, kränks och dödas på många håll i världen

Analys: Fackligt aktiva hotas, kränks och dödas på många håll i världen

På alla kontinenter i världen dödades löntagare på grund av facklig verksamhet under 2005. Värst, precis som året innan, är det i Colombia i Latinamerika. Där dödades 70 fackligt aktiva under 2005. Det framgår av den årliga rapporten från den internationella fackföreningsrörelsen.

I början av november samlades 1 700 fackliga företrädare från hela världen för att bilda en ny facklig global organisation, ITUC. Den nya organisationen består främst av gamla FFI - där ingick LO, TCO och Saco från Sverige - och den kristna internationalen WCL.

På svenska kommer den nya organisationen att heta IFS, Internationella fackliga samorganisationen. IFS representerar 166 miljoner arbetare i 150 av världens länder.

Det är bra att fackföreningsrörelsen nu bygger en starkare internationell organisation. Ty det behövs som motvikt mot det globaliserade kapitalet och för att värna grundläggande mänskliga och fackliga rättigheter.

De flesta av världens länder står visserligen formellt och ofta också reellt bakom ILO-deklarationen om grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet, liksom FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som inbegriper rätten till facklig organisering och att bedriva kollektiva förhandlingar. Men verkligheten är fjärran från proklamationerna.

Den årliga rapporten från den internationella fackföreningsinternationalen visar att fackligt arbete är en livsfarlig sysselsättning i många av världens länder.På alla kontinenter dödades löntagare på grund av facklig verksamhet under 2005. Värst var det i Colombia där hela 70 fackligt aktiva förlorade livet. I Irak dödades tre fackföreningsmedlemmar av lejda mördare. I Ryssland dödades en facklig förtroendeman under oklara omständigheter.

Rapporten berättar även om grova övergrepp mot de fackliga rättigheterna i Egypten, Oman, Saudiarabien, Syrien i arabvärlden samt i diktaturens Burma och Kina. (Visserligen finns t ex en arabfacklig samarbetsorganisation, ICATU, med säte i Kairo och som jag själv har besökt. Men dess arbete är ingalunda lätt.) I flera afrikanska länder - exempelvis Lesotho, Eritrea, Etiopien och Gambia - är statsanställda förbjudna att organisera sig i fackföreningar.

"Arbetsgivarna använder ofta skrämseltaktik och massavskedanden för att hindra sina anställda från att bilda fackföreningar. Det är särskilt vanligt i Latinamerikas frizoner och bananplantager", konstaterar rapportförfattarna.

Det är skrämmande siffror, som visar att de resurser som LO, TCO och enskilda fackförbund sätter av för internationellt solidaritetsarbete är synnerligen behövliga stöd- och solidaritetsinsatser. De borde snarare vara ännu lite större än de är i nuläget.

Få internationella biståndsinsatser har - i förhållande till varje satsad krona - så goda effekter som just dessa stödinsatser. Det vet jag även av egen erfarenhet från deltagande i ett antal projekt i Filippinerna, Indien och i några länder i Afrika samt i Baltikum. Löntagarnas rätt att organisera sig, förhandla och sluta kollektivavtal samt på annat sätt driva sina intressen är självklar i Sverige.

Men tyvärr gäller det ännu idag inte på precis alla håll runt om i vår omvärld. Där kränks, trakasseras och hotas anställda i handeln, gruvarbetare, lantarbetare, lärare, sjuksköterskor och många andra yrkesgrupper bara för att de hävdar sin rätt till facklig organisering och att få teckna för båda parter bindande löne- och anställningsavtal.

Därför måste den internationella fackföreningsrörelsen fortsätta att hålla noggrann koll på arbetsgivare som vägrar följa gällande ILO-konventioner och - när så krävs - kunna sätta in kraftfulla motåtgärder och stödinsatser för att bistå och hjälpa dem som utsätts för hot, trakasserier eller andra antifackliga metoder.
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com