Oppositionen vinner mark - snabbare än någonsin tidigare
Bara två månader efter det svenska riksdagsvalet - och det är rekordsnabb opinionssvängning - leder nu det förra regeringsblocket socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet över regeringspartierna i den borgerliga alliansen med hela sex procentenheter. Andelen väljare som ger sitt stöd till vänsterblocket är nu 51 procent, mot 45 procent för de borgerliga blocket under moderaten Fredrik Reinfeldts ledning. Socialdemokraterna är det parti som tagit nästan hela ökningen, och får 39,9 procent av stödet jämfört med 35 procent i föregående mätning från opinionsinstitutet Temo. De som bytt sida är framför allt män och stockholmare.
Det visar en färsk undersökning - baserad på 3 000 tillfrågade personer - som Temo gjort på uppdrag av tidningen Dagens Nyheter. Mätningen publicerades fredagen den 24 november.
Den här trenden med ett växande missnöje med den färska borgerliga alliansregeringen i Sverige var tydlig redan för någon vecka sedan. Redan i den stora Sifomätningen som kom söndagen den 19 november framgick klart att Reinfeldt och hans regering nu seglar i kraftig motvind. Sannolikt i mångt och mycket beroende på ett utbrett och växande missnöje med den borgerliga regeringens för många överraskande stora nedskärningar i arbetslöshetsersättningarna och de höjda egenavgifterna till a-kassorna. Men också på andra stora nedskärningar på 600 milj kr i den kommunala vuxenutbildningen, besparingar på arbetsmiljöarbetet (läs statliga Arbetsmiljöverket), nedläggning av arbetsmiljöforskningen (Arbetslivsinstitutet) etc samt på att regeringen fick en mycket dålig stark med flera nyutnämnda statsråd som tvingades avgå redan efter en eller två veckor.
Ändå måste Sifo-mätningen från den 19 november ha träffat de tre minsta partierna - särskilt folkpartiet men också centern och kristdemokraterna - i alliansregeringen som en chockvåg. Temo-mätningen nu den 24 november bekräftar bara ytterligare den trend som redan var tydlig i Sifo-mätningen veckan innan.
Sammantaget är dock bilden att det är för svensk inrikespolitik helt unikt att en nytillträdd regeringen bara efter en dryg månad fullständigt döms ut av opinionen. Och att många väljare så snart ångrar det val de gjorde i vallokalen bara en dryg månad innan. Särskilt som den Reinfeldt-ledda alliansregeringen nu försvarar sig med att de nu i regeringsställning bara gör precis det som den gick till val på. Sänker ersättningen rejält i a-kassan, skärper reglerna så att studenter som blir arbetslösa efter sin utbildning blir utan a-kasseersättning och tvingas gå till kommunernas socialkontor för hjälp med sin försörjning med mera. Allt i akt och mening att sedan ha råd med en inkomstskattesänkning.
Ändå är det nog del som talar för att somliga väljare nog ändå inte riktigt trodde att det skulle bli riktigt så omfattande förändringar. Och ett och annat som alliansregeringen gjort nu i sin färska budget har nog därtill kommit att utformas lite skarpare än som gick att förutse i själva valrörelsen.
Men kanske börjar insikten också komma ikapp framför allt alliansens tre småpartier kristdemokrater, folkpartister (hårdast klämda av opinionsraset) och centerpartister att vad man går till val på och vad man sedan verkligen vinner val på är inte alltid identiska ting. Det svenska riksdagsvalet 2006 vanns till stora delar på missnöje med den sittande regeringen, inte så mycket på förtroende för alliansens egna, systemförändrande politiska förslag. Opinionsraset nu bekräftar nog i mångt och mycket just den slutsatsen.
Förutom själva regeringsskiftet och den, åtminstone för vissa, något överraskande borgerliga politiken, så har den svenska politiska kartan bara förändrats på en punkt av valresultatet. Och det är att socialdemokraterna i mars 2007 kommer att få en ny partiledare, om än i nuläget ovisst vem. Men uppenbarligen har den tidigare biståndsministern och numera oppositionsborgarrådet i Stockholms kommun, Carin Jämtin, seglat upp som en av huvudkandidaterna som en tänkbar efterträdare till Göran Persson.
Men politiskt driver socialdemokraterna nu samma frågor och samma politik som de gjorde före valdagen den 17 september. Ändå har opinionspendeln nu svängt över kraftigt till socialdemokraternas fördel och Reinfeldt-alliansens nackdel.
I grunden är det missnöjet, antingen mot enskilda politiker eller politiken som sådan, som styr den här jämfört med valdagen så kraftiga opinionskantringen. Något säger det oss också om ett dalande förtroende för politiken som helhet. Just nu är det statsminister Reinfeldt och hans alliansregeringen som får bita i det sura äpplet.
ROBERT BJÖRKENWALL
(robert.bjorken@telia.com
Det visar en färsk undersökning - baserad på 3 000 tillfrågade personer - som Temo gjort på uppdrag av tidningen Dagens Nyheter. Mätningen publicerades fredagen den 24 november.
Den här trenden med ett växande missnöje med den färska borgerliga alliansregeringen i Sverige var tydlig redan för någon vecka sedan. Redan i den stora Sifomätningen som kom söndagen den 19 november framgick klart att Reinfeldt och hans regering nu seglar i kraftig motvind. Sannolikt i mångt och mycket beroende på ett utbrett och växande missnöje med den borgerliga regeringens för många överraskande stora nedskärningar i arbetslöshetsersättningarna och de höjda egenavgifterna till a-kassorna. Men också på andra stora nedskärningar på 600 milj kr i den kommunala vuxenutbildningen, besparingar på arbetsmiljöarbetet (läs statliga Arbetsmiljöverket), nedläggning av arbetsmiljöforskningen (Arbetslivsinstitutet) etc samt på att regeringen fick en mycket dålig stark med flera nyutnämnda statsråd som tvingades avgå redan efter en eller två veckor.
Ändå måste Sifo-mätningen från den 19 november ha träffat de tre minsta partierna - särskilt folkpartiet men också centern och kristdemokraterna - i alliansregeringen som en chockvåg. Temo-mätningen nu den 24 november bekräftar bara ytterligare den trend som redan var tydlig i Sifo-mätningen veckan innan.
Sammantaget är dock bilden att det är för svensk inrikespolitik helt unikt att en nytillträdd regeringen bara efter en dryg månad fullständigt döms ut av opinionen. Och att många väljare så snart ångrar det val de gjorde i vallokalen bara en dryg månad innan. Särskilt som den Reinfeldt-ledda alliansregeringen nu försvarar sig med att de nu i regeringsställning bara gör precis det som den gick till val på. Sänker ersättningen rejält i a-kassan, skärper reglerna så att studenter som blir arbetslösa efter sin utbildning blir utan a-kasseersättning och tvingas gå till kommunernas socialkontor för hjälp med sin försörjning med mera. Allt i akt och mening att sedan ha råd med en inkomstskattesänkning.
Ändå är det nog del som talar för att somliga väljare nog ändå inte riktigt trodde att det skulle bli riktigt så omfattande förändringar. Och ett och annat som alliansregeringen gjort nu i sin färska budget har nog därtill kommit att utformas lite skarpare än som gick att förutse i själva valrörelsen.
Men kanske börjar insikten också komma ikapp framför allt alliansens tre småpartier kristdemokrater, folkpartister (hårdast klämda av opinionsraset) och centerpartister att vad man går till val på och vad man sedan verkligen vinner val på är inte alltid identiska ting. Det svenska riksdagsvalet 2006 vanns till stora delar på missnöje med den sittande regeringen, inte så mycket på förtroende för alliansens egna, systemförändrande politiska förslag. Opinionsraset nu bekräftar nog i mångt och mycket just den slutsatsen.
Förutom själva regeringsskiftet och den, åtminstone för vissa, något överraskande borgerliga politiken, så har den svenska politiska kartan bara förändrats på en punkt av valresultatet. Och det är att socialdemokraterna i mars 2007 kommer att få en ny partiledare, om än i nuläget ovisst vem. Men uppenbarligen har den tidigare biståndsministern och numera oppositionsborgarrådet i Stockholms kommun, Carin Jämtin, seglat upp som en av huvudkandidaterna som en tänkbar efterträdare till Göran Persson.
Men politiskt driver socialdemokraterna nu samma frågor och samma politik som de gjorde före valdagen den 17 september. Ändå har opinionspendeln nu svängt över kraftigt till socialdemokraternas fördel och Reinfeldt-alliansens nackdel.
I grunden är det missnöjet, antingen mot enskilda politiker eller politiken som sådan, som styr den här jämfört med valdagen så kraftiga opinionskantringen. Något säger det oss också om ett dalande förtroende för politiken som helhet. Just nu är det statsminister Reinfeldt och hans alliansregeringen som får bita i det sura äpplet.
ROBERT BJÖRKENWALL
(robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 3:54 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home