Inget stöd för att längre a-kassa ger fler jobb
För tolv år sedan publicerade OECD en tung rapport med rekommendationer för hur länderna skulle kunna minska arbetslösheten. Rapporten hette “The OECD Jobs Study” och hade följande centrala budskap: fungerande arbetsmarknader kräver ökad löneflexibilitet nedåt. Verktygen för att uppnå detta var att sänka ersättningen i arbetslöshetsförsäkringarna och minska anställningsskyddet. Rapporten publicerades ungefär samtidigt med att den amerikanska ekonomin tog fart.
I ett höj blev den amerikanska modellen med ens föredömet för hur också Europas ekonomier skulle kunna skapa fler jobb. Detta nyliberala avreglerings-budskap fördes fram med stor entusiasm även av andra internationella organisationer som Internationella monetära fonden, IMF och Europeiska centralbanken, ECB. Budskapet vann också stöd av många ledande ekonomer med företrädelsevis borgerliga sympatier.
Med vetenskapens stöd i ryggen - som det verkade. Men var det verkligen så?
Inte alls. Det visade sig nämligen att i början på 2000-talet kom legitimiteten i denna enda vägens "jobbskapande politik" att bli gradvis allt mera vetenskapligt tveksam. Med nya och bättre data samt ny forskarmetodik resulterade i en kraftig försvagning av de tidigare, påstådda sambanden. En viktig och starkt bidragande faktor var också de nordiska ländernas framgångar. Detta utan att man slagit in på "den amerikanska modellen".
Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD påbörjade en granskning av hur väl deras rekommendationer hade fungerat. I praktiken. Resultatet publicerades bland annat i Employment Outlook 2006. De nya rekommendationerna i den nya rapporten förvånade måhända somliga traditionella ekonomer som länge hyllat 1994 års budskap som den enda och sanna vägen till en väl fungerande arbetsmarknad. Det nya i 2006 års OECD-rapport om jobben är inte längre en enda modell - “one-size-fits-all” - för hur man ska uppnå en väl fungerande arbetsmarknad. Och som man såväl från bl a LO- som TCO-håll också klart kunnat visa. Senast i riksdagens arbetsmarknadsutskotts hearing om arbetslöshetskassan den 21 november.
OECD-rapport visar att det finns en nordisk trygghetsväg till en bättre arbetsmarknad
Numera anser OECD att länderna kan delas in i fyra rätt skilda grupper. Var och en av dessa har sin egen mix av arbetsmarknadspolitik, traditioner och institutioner. Två grupper; Sydeuropa och Centraleuropa, har varit mindre lyckade. Till kategorin mera framgångsrika räknas däremot många engelskspråkiga länder och Sverige och andra nordeuropeiska länder. Detta särskilt när när det rör sysselsättningen och arbetslösheten.
Utifrån detta drar OECD slutsatsen att låg arbetslöshet kan nås i huvudsak genom två helt olika modeller på arbetsmarknaden: Antingen i en modell med svag arbetsmarknadslagstiftning, låga ersättningsnivåer (a-kassan), fler låglönejobb och större ekonomiska skillnader (ökad inkomst- och lönedifferentiering).
En annan framgångsrik modell är ett system (den nordiska/nordeuropeiska) är modellen med generösa nivåer i välfärdssystemen kombinerat med breda aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och starka fackliga organisationer som bidrar till en väl fungerande lönebildning. De länder där sambandet mellan arbetslöshetsersättning och arbetslöshet är som svagast visar sig vara just de som tillhör den nordeuropeiska ländergruppen - alltså de nordiska länderna samt Irland och Nederländerna.
Att mot den här bakgrunden nu - som den svenska alliansregeringen gör med sin kraftiga a-kasseförsämring - påbörja en kraftig förändring av vår faktiskt hyfsat framgångsrika arbetsmarknadspolitik - och i riktning mot en modell fjärran från svenska traditioner riskerar att leda till att Sverige redan om några år inte längre hör till den framgångsrika nordiska ländergruppen. I stället löper vi risken att - p g a alliansregeringens ogenomtänkta modellbyte - hamna i den mindre flexibla, kontinentaleuropeisk arbetsmarknadsmodell.
På så sätt riskerar vi att riva ner och förstöra vad vi faktiskt - också bekräftad i OECD:s arbetsmarknadsrapport (2006) - byggt upp. Snarare så borde vi nu bygga vidare på och ytterligare "förädla" - förstärka, inte försvaga, omställningstryggheten - vår arbetsmarknadsmodell.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och alliansregeringen saknar stöd i 2006 år OECD-rapport om arbetsmarknaden när de påstår att en sänkning av den svenska arbetslöshetsersättningen med 10 procentenheter kommer att leda till en minskad arbetslöshet med en procentenhet. Det är faktiskt inte sant.
Den nya borgerliga regeringen har med andra andra ord inte riktigt torrt på fötterna när de hävdar att sänkt a-kassa ger fler jobb i vår nordiska miljö.
Ändå fortsatte statsrådet Littorin i arbetsmarknadsutskottets hearing tisdagen den 21 november om a-kassan att påstå just detta - och använda det som argument för att försvara sitt och regeringens i hearingen hårt kritiserade nya lagförslag (proposition) om a-kassan.
Färska opinionssiffror - t ex Sifon söndagen den 19 november - med det för regeringssidan rekordstora raset i väljarstöd ner till 43,8 procent för regeringsblocket mot oppositionssidans 51,2 procent är ett annat mått på att regeringen Reinfeldt på kort tid lyckats dra på sig ett växande väljarmissnöje hos svenska folket.
Ändå lär inte den här så kort kritiserade a-kasseförsämringen dras tillbaka, möjligen då ytterligare något lite modifieras innan den blir föremål för riksdagsavgörande i kammaren.
ROBERT BJÖRKENWALL
I ett höj blev den amerikanska modellen med ens föredömet för hur också Europas ekonomier skulle kunna skapa fler jobb. Detta nyliberala avreglerings-budskap fördes fram med stor entusiasm även av andra internationella organisationer som Internationella monetära fonden, IMF och Europeiska centralbanken, ECB. Budskapet vann också stöd av många ledande ekonomer med företrädelsevis borgerliga sympatier.
Med vetenskapens stöd i ryggen - som det verkade. Men var det verkligen så?
Inte alls. Det visade sig nämligen att i början på 2000-talet kom legitimiteten i denna enda vägens "jobbskapande politik" att bli gradvis allt mera vetenskapligt tveksam. Med nya och bättre data samt ny forskarmetodik resulterade i en kraftig försvagning av de tidigare, påstådda sambanden. En viktig och starkt bidragande faktor var också de nordiska ländernas framgångar. Detta utan att man slagit in på "den amerikanska modellen".
Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD påbörjade en granskning av hur väl deras rekommendationer hade fungerat. I praktiken. Resultatet publicerades bland annat i Employment Outlook 2006. De nya rekommendationerna i den nya rapporten förvånade måhända somliga traditionella ekonomer som länge hyllat 1994 års budskap som den enda och sanna vägen till en väl fungerande arbetsmarknad. Det nya i 2006 års OECD-rapport om jobben är inte längre en enda modell - “one-size-fits-all” - för hur man ska uppnå en väl fungerande arbetsmarknad. Och som man såväl från bl a LO- som TCO-håll också klart kunnat visa. Senast i riksdagens arbetsmarknadsutskotts hearing om arbetslöshetskassan den 21 november.
OECD-rapport visar att det finns en nordisk trygghetsväg till en bättre arbetsmarknad
Numera anser OECD att länderna kan delas in i fyra rätt skilda grupper. Var och en av dessa har sin egen mix av arbetsmarknadspolitik, traditioner och institutioner. Två grupper; Sydeuropa och Centraleuropa, har varit mindre lyckade. Till kategorin mera framgångsrika räknas däremot många engelskspråkiga länder och Sverige och andra nordeuropeiska länder. Detta särskilt när när det rör sysselsättningen och arbetslösheten.
Utifrån detta drar OECD slutsatsen att låg arbetslöshet kan nås i huvudsak genom två helt olika modeller på arbetsmarknaden: Antingen i en modell med svag arbetsmarknadslagstiftning, låga ersättningsnivåer (a-kassan), fler låglönejobb och större ekonomiska skillnader (ökad inkomst- och lönedifferentiering).
En annan framgångsrik modell är ett system (den nordiska/nordeuropeiska) är modellen med generösa nivåer i välfärdssystemen kombinerat med breda aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och starka fackliga organisationer som bidrar till en väl fungerande lönebildning. De länder där sambandet mellan arbetslöshetsersättning och arbetslöshet är som svagast visar sig vara just de som tillhör den nordeuropeiska ländergruppen - alltså de nordiska länderna samt Irland och Nederländerna.
Att mot den här bakgrunden nu - som den svenska alliansregeringen gör med sin kraftiga a-kasseförsämring - påbörja en kraftig förändring av vår faktiskt hyfsat framgångsrika arbetsmarknadspolitik - och i riktning mot en modell fjärran från svenska traditioner riskerar att leda till att Sverige redan om några år inte längre hör till den framgångsrika nordiska ländergruppen. I stället löper vi risken att - p g a alliansregeringens ogenomtänkta modellbyte - hamna i den mindre flexibla, kontinentaleuropeisk arbetsmarknadsmodell.
På så sätt riskerar vi att riva ner och förstöra vad vi faktiskt - också bekräftad i OECD:s arbetsmarknadsrapport (2006) - byggt upp. Snarare så borde vi nu bygga vidare på och ytterligare "förädla" - förstärka, inte försvaga, omställningstryggheten - vår arbetsmarknadsmodell.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och alliansregeringen saknar stöd i 2006 år OECD-rapport om arbetsmarknaden när de påstår att en sänkning av den svenska arbetslöshetsersättningen med 10 procentenheter kommer att leda till en minskad arbetslöshet med en procentenhet. Det är faktiskt inte sant.
Den nya borgerliga regeringen har med andra andra ord inte riktigt torrt på fötterna när de hävdar att sänkt a-kassa ger fler jobb i vår nordiska miljö.
Ändå fortsatte statsrådet Littorin i arbetsmarknadsutskottets hearing tisdagen den 21 november om a-kassan att påstå just detta - och använda det som argument för att försvara sitt och regeringens i hearingen hårt kritiserade nya lagförslag (proposition) om a-kassan.
Färska opinionssiffror - t ex Sifon söndagen den 19 november - med det för regeringssidan rekordstora raset i väljarstöd ner till 43,8 procent för regeringsblocket mot oppositionssidans 51,2 procent är ett annat mått på att regeringen Reinfeldt på kort tid lyckats dra på sig ett växande väljarmissnöje hos svenska folket.
Ändå lär inte den här så kort kritiserade a-kasseförsämringen dras tillbaka, möjligen då ytterligare något lite modifieras innan den blir föremål för riksdagsavgörande i kammaren.
ROBERT BJÖRKENWALL
posted by rbjorkenwall at 7:48 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home