Thursday, July 08, 2010

Mona Sahlin i Almedalen - talet då det vände för henne och socialdemokraterna

Vände det på allvar nu för socialdemokraterna och de rödgröna i valrörelsen? Mycket möjligt.

Det tal Mona Sahlin höll i Almedalen torsdagen den 8 juli var ett av hennes kanske allra bästa någonsin. Ett starkt ideologiskt tal med men det en tydlig färdriktning samt klart budskap om alternativen inför höstens val.

Den samlade bilden är att hon levde upp till förväntningarna. Det som gillades mest var att hon var så ideologisk och tydlig om vad hon och de rödgröna vill vid ett maktskifte utan att fastna i procenttal och sifferexercis.

Även oberoende politiska analytiker och motståndare gav mycket beröm för talet som var klart bättre och handlade om framtiden på ett sätt som statsminister Fredrik Reinfeldt inte förmådde göra i sitt tal söndagen den 4 juli.

Det kan mycket väl vara så att här vände valrörelsen och socialdemokraternas och de rödgrönas valrörelse tog äntligen fart inför de 73 dagar som nu återstår till valdagen den 19 september. Följ hela talet på youtube-länken nedan

http://www.youtube.com/watch?v=k-vGPYooZCc&feature=player_embedded

/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

Från Almedalens politiker och mediescen - och om barnfattigdomen

Från Almedalens seminarie- och mediescen - och om barnfattigdomen och föräldrar som inte har råd att köpa glasögon

Almedalen i Visby på Gotland är en i nordiska och europeiska sammanhang unik arena där hela politiker-Sverige samlas under en vecka i juli på en och samma ö för tal, seminarier och olika utspel. Och valår - som nu 2010 - är det extra stort tryck
på evenemanget och lobbyisternas alla event och "miniseminarier" står som spön på backen. De sommarklädda journalisterna är också fler än någonsin.

Men jag vet inte om valårets utgåva av Almedalen verkligen lyfte de sommarlediga svenskarnas politiska intresse som partistrategerna möjligen hoppats eller förväntat sig. Kanske något ändå.

Men delvis annat, lite överraskande, kom att överskugga partiledarnas tal. Inte minst då att f d V-ledaren Gudrun Schyman, nu aktiv i Feministiskt initiativ, brände upp 100 000 kr på en utegrill som protest mot de ojämlika lönevillkoren mellan kvinnor och män och att en av De nya moderaternas skapare, f d partisekreteraren och nu även avgångna arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins plötsliga avgång ur regeringen p g a en uppgiven hårt uppslitande vårdnadstvist med sin f d hustru. Det senare stal i stort sett hela medieutrymmet just den dagen från en pressad centerpartiledare och näringsminister Maud Olofsson som nu är i stort behov att lyfta väljarstödet om inte partiet ska riskera att falla under 4 %-spärren och förlora sin plats i Sveriges riksdag efter höstens val den 19 september.

Klarar sig Centerpartiet kvar - med en rekordstor partikassa på över en miljard kr - i riksdagen så blir det sannolikt inte mer än med max en halv procentenhet över riksdagspärrens 4 procent.

Arbetsmarknadsminister Littorins, m, avgång lär få betydelse för de fram till nu rätt kaxiga moderaternas framtoning inför valet. Den annars så förväntade framgångsvågen kan nu få sig en knäck av denna för vissa så överraskande avgång.

Barnfattigdomen växer - också i Sverige

Samma dag som Schyman tuttade på sin grill med massor av 100-lappar konstaterade stiftelsen Majblomman, att av de 23 000 barn i varje årskull som behöver glasögon, så är det nära 40 procent som inte får några glasögon, eftersom deras föräldrar inte har råd. Så breder fattigdomen ut sig i Reinfeldts Sverige.
Det finns visserligen glasögonbidrag, men hur mycket beror på var man bor. Det finns landsting som står för hela kostnaden och det finns de som bara bidrar med några hundralappar.

Barnfattigdomen borde vara den här valrörelsens viktigaste fråga. Ingen uppfattning är nog lika utbredd hos de svenska medborgarna som att alla barn ska ha lika stora chanser till en bra start i livet, men detta ingår uppenbarligen inte i Fredrik Reinfeldts diffusa "välfärdens kärna". Tvärtom har barnfattigdomen ökat under hans regim.

Det fanns förvisso fattiga barnfamiljer också under den förra regeringen, men skillnaden var att då minskade dessa mest utsatta barn från 345 000 1999 till 229 000år 2006, tack förbättrad konjunktur med halverad arbetslöshet och flera år av höjda reallöner. Nog kunde Perssons regering ändå gjort mera än att höja underhållsstödet med 100 kr i mån. Det var för magert och det förtjänar kritik - också i efterhand.

Men med Reinfeldt har de utsatta blivit flera igen. Så är det. Hårdast har det blivit för barn till ensamstående föräldrar och för barn till föräldrar med invandrarbakgrund. Riksdagens utredningstjänst RUT har visat att antalet barn som lever i familjer under socialbidragsgränsen har ökat under de senaste två åren.

Sverige tillhörde länge de länder som hade den minsta fattigdomen. Den generella välfärdspolitiken med de utbyggda sociala trygghetssystemen och en avgiftsfri skola, vård och omsorg borgade för att balansera upp olikheterna i inkomster och förmögenheter. Men när nu Reinfeldts regering urholkat välfärden samtidigt som ytterligare 100 000 blivit arbetslösa slår den ökade fattigdomen igenom överallt i samhället. De som tidigare balanserat på marginalen genom osäkra och otillräckliga inkomster är de som först får svårast att klara sig och faller igenom. Utbetalningen av socialbidrag har ökat dramatiskt och därmed spräckt kommunernas budgetar.

Ökningstakten var förra året 20 procent, i vissa kommuner nästan fördubblades detta försörjningsstöd. Nära hälften av alla arbetslösa står numera utanför A-kassan vars avgifter blivit hundralappar dyrare varje månad genom regeringens politik. Fler och fler blir utförsäkrade från sjukersättningen antingen genom stupstocken eller utkastade av en känslokall och empatilös politik och hamnar mellan stolarna.

Den ökade barnfattigdomen uppmärksammas igår i Almedalen, där Jesper Bengtssons rapport "Jämlik startpunkt? Knappast" behandlas på ett seminarium. Han säger att det inte finns några politiker som förstår vidden av det här problemet. Varken borgare men tyvärr även många socialdemokrater.

"Att så många barn får en sämre start i livet är en enorm orättvisa och bryter mot allt vad nästan alla ideologier står för", säger han. Han har tyvärr rätt att inte ens socialdemokraterna har tagit i det här problemet med tillräckligt stort allvar och engagemang.

Han pekar på kopplingen mellan socialbidrag och betyg.

"Om man jämför bidrag och betyg ser man att medelbetygen faller i områden där socialbidragen ökar", konstaterar han.

Ett annat bra exempel är att fattigdomen försämrar livschanserna. Om alla barn i skolan har datorer hemma utom du begränsar det dina möjligheter att följa med i skolarbetet. Så driver det hårdare klassamhället på alla orättvisor.

Det här är en av flera sidor i samhällsutvecklingen de senaste åren som jag inte tycker om - och på sikt kan leva till att också vårt i grunden rätt hyggliga samhälle blir mindre trivsamt att leva och bli gammal i.

För den som vill engagera sig i samhällsutvecklingen finns det många problem att ta tag i. Det här är bara ett, men ett viktigt sådant! Möjligen kan det här också bli en viktig fråga i höstens riksdagsval i Sverige.

Också om den dominerande frågan givetvis blir jobben och vilken regering som ska bildas efter valet den 19 september.

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

Wednesday, July 07, 2010

Utpräglat grabbgubbig kultur inom Nya moderaterna

Att det inom moderaterna - också PR-jippot de Nya moderaterna - råder en utpräglat grabbig manskultur är inte precis okänt.

På webbsajten Newsmill har den tidigare, m-anställde informationschefen Lena Mannergård nyligen berättat hur det egentligen ligger till med partiets interna kultur.

Moderaterna är ett parti där mäns makt är cementerad i väggarna, skriver Mannergård.
Man skolas i moderatdagiset MSU, går vidare via MUF och värderingar skapas. Förebilder och chefer/ledare är män. Tidigare hette de moderata makthavarna Bo Lundgren, Per Unckel, Gunnar Hökmark etcetera. I dag heter de Nya Moderaterna Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, HG (Hans Göran) Wessberg och Per Schlingmann. Idel män, nya som gamla.

M-ledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt tycks tro att jämställdhet handlar om vem som håller i dammsugaren hemma. Så är det inte. Jämställdhet handlar om makt. Om kvinnor inte får tillgång till makten, på samma sätt som män, blir det aldrig någon jämställdhet – vilket vi nu, i Nya moderaternas samhälle, ser tydliga resultat av menar Mannergård.

Kvinnorna har procentuellt sett, i takt med valframgången, blivit något fler men fortfarande är moderaterna ett parti som mest tilltalar välbeställda män och som leds och styrs av män. Gamla moderaternas gubbar har helt enkelt ersatts av Nya moderaternas grabbar.

Är Reinfeldt en person som företräder hela svenska folket? Ska vi verkligen låta hans mansschauvinism rota sig i regeringskansliet? Frågar sig Mannergård på Newsmill.

Onekligen ett av flera skäl - utöver misslyckandet med jobbpolitiken och den massarbetslöshet och de växande klassklyftor som nu biter sig fast - att det borde vara dags att byta i höstens riksdagsval. Fyra år med Reinfeldt får inte bli fyra år till.

/Robert Björkenwall; http://rbjorkenwall.blogspot.com
robert.bjorken@telia.com

Sunday, July 04, 2010

Fredrik Reinfeldt i Almedalen - kaxig och självsäker

Observerat och värderat:
Fredrik Reinfeldt i Almedalen - en kaxig och självsäker statsminister

Det var en taggad, självsäker och lite kaxig svensk statsminister Reinfeldt som talade i gotländsk Almedalen söndag kväll den 4 juli. Almedalen är sedan Olof Palmes dagar under en vecka i juli Sveriges främsta "lekplats" för politiska utspel och semesteravslappnade journalister att mötas, och särskilt så under ett valår som i år. Uppenbarligen känner M-ledaren Reinfeldt att han nu också har valvinden i ryggen just nu, och därför vågar uppträda med en inte obetydlig självsäkerhet. Chansen att vinna riksdagsvalet och därmed ett omval den 19 september är väl ungefär fifty-fifty, så därför intar han scenen i Almedalen med en stor portion kaxighet.
I sitt tal gick han gick till hårt angrepp mot de rödgrönas politik och pekade ut sitt eget parti som det enda, riktiga arbetarpartiet. Hans attityd visar att de nu är synnerligen måna att forsätta

på den inslagna linjen och stjäla såväl socialdemokraternas retorik som väljare också i kommande riksdagsval. Därför säger han så här:

– De nya moderaterna står mot de totalt oförnyade socialdemokraterna, sa han. Därmed är det underförstådda budskapet att socialdemokraterna (Sveriges mest vanliga regeringsbärande parti) skulle ha stelnat och inte påstås hänga med sin tid.

Fredrik Reinfeldt uppehöll sig också en hel del vid för honom och moderaterna två vanliga motsatspar, nämligen särintresse (underförstått S och de rödgröna) och allmänintresse (underförstått moderaterna).

– Vi går inte i särintressets ledband, vi vill värna om allmänintresset. Det är ett långsiktigt ansvar att se till Sveriges bästa, sa han.

– Jag sa till mina kollegor (i den borgerliga regeringen) att vi ska se till allas bästa. Ingen kommer att tycka om oss, utom på valdagen, och det är då det avgörs.


Minskad statsskuld

Statsministern tog upp finanskrisen (hösten 2008) och påpekade att den slog undan benen på det långsiktiga arbetet för regeringen.

Han jämförde sedan Sveriges ekonomi med andra länder.

– I andra länder har statsskulden ökat, här har den minskat. Det är lägre statsskuld i år än när vi tillträdde 2006.


”Hemlig” lista om skatteökningar
I ett försök att kritisera de rödgröna tog han fram en lista ur innerfickan. (Vi lär får se mer av den varan och retoriken i resten av valrörelsen).

– Det här är Sveriges bäst bevarade hemlighet, sa Fredrik Reinfeldt innan han läste upp de skatteökningar de rödgröna vill genomföra.

Fastighetsskatten fick mest kritik i den genomgången. (Men en annan sak är att inget av detta är i grunden särskilt hemligt eftersom allt fanns med i den rödgröna budgetmotionen den 4 maj till Sveriges riksdag.)

– Nu diskuterar de (läs rödgröna) undantagen, som att det vore problemet. Problemet med fastighetsskatten är fastighetsskatten, sa Reinfeldt innan han skämtade om sin föregångare Göran Perssons herrgårdsbygge i Sörmland.

Lovade inga skattesänkningar 2011 men satsningar på jobb
Avslutningsvis pekade Fredrik Reinfeldt ut Moderaterna som Sveriges enda, riktiga arbetarparti. Det är onekligen vågat men speglar med vilket självförtroende moderatledaren nu agerar på den svenska politiska scenen.

– Det är mitt löfte till det svenska folket, låt oss fixa det här med jobben, sa han.

– De nya moderaterna står mot de totalt oförnyade socialdemokraterna.

Det redan tidigare under söndagen den 4 juli på en pressträff lanserade m-vallöftet om att inte sänka skatten under 2011 utan att satsa reformutrymmet på välfärden är valtaktiskt smart och visar att man nu verkligen vill göra vad man kan för att ytterligare stjäla s-väljare i kommande riksdagsval. Men det löftet säger inget om hur det blir med skatterna för år 2012, 2013 och 2014 om de skulle bli omvalda i valet den 19 september. Och heller inget om hur det blir med det faktum att det under fjärde kvartalet 2009 försvann 18 000 jobb inom den skattefinansierade välfärden. Det är folk som har fått sparken. Behov som nu inte möts med fler händer i vården och en större vuxennärvaro i skolan.

Reinfeldt säger bara lite visionslöst:
– Vi tänker inte äventyra det goda läget Sverige har. Jag vill ha säkerhetsmarginaler, sa han apropå löftet att inte sänka skatten under 2011.

En tämligen stor enighet bland olika bedömare efter Reinfeldts Almedalstal var följande: moderaterna gör nu allt för att i höstens riksdagsval bli största parti, större än socialdemokraterna. Och m-ledningen känner sig nu mogna att på allvar våga och tro att detta också kan vara möjligt att också verkligen klara av den uppgiften i september 2010.

Den chansen finns,visst. Men det beror bland annat på hur de övriga borgerliga småpartierna reagerar och förmår parera detta att moderaterna "äter upp" deras väljare men också på hur väl socialdemokraterna till slut förmår få igång sin just nu lite på lågvarv arbetande valkampanj och politisk-ideologiska budskap som är i behov av lite större tydlighet och sälta.

/Robert Björkenwall, robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

Saturday, July 03, 2010

Om en grupp som nu fått det allt sämre

Observerat om en grupp i samhället som nu fått det allt sämre:

Den mest utsatta gruppen i Sverige är unga arbetarkvinnor. Andelen med inkomst under 126 400 kr årligen ( drygt 10 000 kr/mån) ökade från 6 till 11 procent under 2008, visade den senaste av LO:s inkomstanalyser som bygger på SCB-siffrorna.

Skälet till att så många unga kvinnor finns bland dem som har det sämst är de osäkra arbetsvillkoren med många kortsiktiga eller tillfälliga anställningar uppblandat med arbetslöshetsperioder. Deltidsarbetet är också starkt utbrett där. Det är helt klart att det inte räcker med förhandlingsvägen om man ska undanröja denna ojämlikhet. Det måste till lagstiftning. Man ska kunna leva på sin lön.

Dessvärre pekar alla rättvisekurvor åt fel håll. Det utsatta proletariatet blev ännu större 2008. 10,2 procent tjänade under 126 400 kr det året mot 9,4 procent av befolkningen året innan.

Men denna ojämna fördelning, som gör att klyftorna växer mellan rika och fattiga började inte med högerregeringen Reinfeldt, även om den starkt har bidragit till att andelen med låg inkomst bland sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer fördubblats på fem år.

Ser man över tid mellan 1991 och 2008 så ökade den disponibla inkomsten för de 10 procent som tjänar mest med 65 procent, medan den för de 10 procenten med lägst inkomster bara ökade med 5 procent. Vilka mekanismer det är som så tydligt gjort de rika så otroligt mycket rikare borde vara en angelägenhet för de rödgröna att fördjupa sig i om man på allvar vill göra något åt de snabbt växande klyftorna.

Under samma period, 1991–2008, höjdes reallönerna för arbetare och tjänstemän med 30 procent. Det är ett historiskt starkt resultat som kontrasterar mot utvecklingen under decennierna innan, då inflationsekonomin gjorde att reallönerna praktiskt taget stod stilla.

Det som grumlar den positiva bilden är att reallöneökningen för arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer stannade vid knappt hälften eller 14 procent.

Blev jämlikheten för svår för Sverige eller har hela idén om allas rätt till välstånd hamnat på sophögen, när marknaden har fått ta över helt?

Det känns dystert om det här utvecklingen ska bli ännu värre de kommande fyra åren. Ty också den här delen av befolkningen har rätt att få leva ett någorlunda anständigt liv. Till syvende och sist gagnar det oss alla - också de välbeställda om även de här underprivilegierade har en rimligt anständig levnads- och konsumtionsnivå.

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. De borgerligas privatiseringsivern nådde torsdagen den 1 juli bilprovningen i Sverige. Det monopol som Svensk Bilprovning hade försvann och andra aktörer kan nu utföra tester. Det är en ideologiskt betingad förändring. Alliansregeringen vill öppna nya marknader för privata entreprenörer.

Jag tror inte att den här försämringen gagnar trafiksäkerheten, däremot kan en del verkstadsägares privatekonomi gynnas. Och en bilbesiktning - vilket ju är en myndighetsuppgift (trafiksäkerheten!) - lär komma att kosta minst 500 pix i stället för de 300 kr den nu kostar. På sikt blir det nog ännu dyrare.

Om alliansregeringen får fortsätta i fyra år till, vad ska man då hitta på? Securitas får kanske slåss om kontrakt på polisverksamhet och Nato får komma med anbud på vad det kostar att försvara Sverige.

Blir det regimskifte i september - kanske, kanske inte - hoppas många på en återställning. Ja, på en del områden är det möjligt men det finns inte en chans att riva upp alla beslut som den borgerliga riksdagsmajoriteten fattat.

Om staten ska återköpa olika verksamheter blir det inget över till angelägna reformer. Återställningspolitiken får omfatta särskilt angelägna områden. Det är bara att inse faktum. Vissa ting är irreversibla, alltså är gjorda en gång och går sedan inte att återställa. Tyvärr är det så.

/Robert bj