Kvinnokamp och partisprängning på gång?
Det råder - efter tre omröstningar - nära nog inbördeskrig eller i vart fall svår kris i det franska socialistpartiet. Två kvinnliga politiker med lite olika profil slåss stenhårt om makten och partiledarskapet i det franska socialistpartiet som länge varit på dekis.
Martine Aubry,ex-arbetsmarknadsminister och borgmästare i nordfranska Lille,vann medlemsomröstningen i det franska Socialistparitiet med minsta möjliga marginal. Hon fick först uppgivna 42 men senare finräknade 102 fler röster än Ségolène Royal, lokalpolitiskt verksam i regionen Poitou-Charentes och förlorare i presidentvalet mot Sarkozy. Sammanlagt avgavs drygt 137.000röster. Anklagelser och motanklagelser haglar om röstfiffel och fusk mellan de två kandidaterna. Och än är inte sagt om förloraren "Sego" Royal accepterar partiets nationella rådsgodkännande 25 november av det finräknade 102 röstersövervikten för Martine Aubry i den stentuffa fighten om partiledarskapet i detta svårt sargade och demoraliserade socialistparti i EU-kärnlandet Frankrike.
Torun Börtz, TT, sammanfattar läget så här:
“Efter fredagens val (21.11)är socialistpartiet mer kluvet än någonsin. Kluvet i två lika delar, som var och en förespråkar sin partimodell. Anhängarna av Aubry-modellen vill ha ett parti i traditionell socialdemokratisk anda, väl förankrat till vänster med en mer klassisk partistruktur med engagerade partiaktiva.
För Royals anhängare hägrar en mer öppen partistruktur med sympatisörer, ett parti där man gärna plockar idéer både från höger och vänster och där man även är mer öppen mot det civila samhället.”
Om Jacques Delors dotter Martine Aubry till slut ändå accepteras som vinnare i den stentuffa kvinnokampen om ledarskapet kan vi nog förvänta oss ett kollektivt ledarskap med viss vänsterprofil. Hade däremot "Sego" Royal vunnit, hade det däremot blivit ett per personligt dominerat ledarskap med mer av mittenprofil och en strategi som lånar idéer både från höger och vänster.
Men så tudelat som socialistpartiet i nuläget är kan det mycket väl spricka i ungefär två lika stora halvor. Hur det till slut går återstår att se.
Men om ledarstriden nu blivit manifest i och med partiets nationella rådsbeslut är det nog ändå stor risk för att krisen består och kanske kan komma att fördjupas i det franska socialistpartiet.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@tlia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Martine Aubry,ex-arbetsmarknadsminister och borgmästare i nordfranska Lille,vann medlemsomröstningen i det franska Socialistparitiet med minsta möjliga marginal. Hon fick först uppgivna 42 men senare finräknade 102 fler röster än Ségolène Royal, lokalpolitiskt verksam i regionen Poitou-Charentes och förlorare i presidentvalet mot Sarkozy. Sammanlagt avgavs drygt 137.000röster. Anklagelser och motanklagelser haglar om röstfiffel och fusk mellan de två kandidaterna. Och än är inte sagt om förloraren "Sego" Royal accepterar partiets nationella rådsgodkännande 25 november av det finräknade 102 röstersövervikten för Martine Aubry i den stentuffa fighten om partiledarskapet i detta svårt sargade och demoraliserade socialistparti i EU-kärnlandet Frankrike.
Torun Börtz, TT, sammanfattar läget så här:
“Efter fredagens val (21.11)är socialistpartiet mer kluvet än någonsin. Kluvet i två lika delar, som var och en förespråkar sin partimodell. Anhängarna av Aubry-modellen vill ha ett parti i traditionell socialdemokratisk anda, väl förankrat till vänster med en mer klassisk partistruktur med engagerade partiaktiva.
För Royals anhängare hägrar en mer öppen partistruktur med sympatisörer, ett parti där man gärna plockar idéer både från höger och vänster och där man även är mer öppen mot det civila samhället.”
Om Jacques Delors dotter Martine Aubry till slut ändå accepteras som vinnare i den stentuffa kvinnokampen om ledarskapet kan vi nog förvänta oss ett kollektivt ledarskap med viss vänsterprofil. Hade däremot "Sego" Royal vunnit, hade det däremot blivit ett per personligt dominerat ledarskap med mer av mittenprofil och en strategi som lånar idéer både från höger och vänster.
Men så tudelat som socialistpartiet i nuläget är kan det mycket väl spricka i ungefär två lika stora halvor. Hur det till slut går återstår att se.
Men om ledarstriden nu blivit manifest i och med partiets nationella rådsbeslut är det nog ändå stor risk för att krisen består och kanske kan komma att fördjupas i det franska socialistpartiet.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@tlia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 3:03 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home