Har den nordiska modellen någon framtid?
(Publicerad i bl a Vasabladet 29 nov. 2008 m fl)
"Vem vill riva ner den nordiska välfärdsmodellen? Ingen. Vem vill försvara den
nordiska modellen? Ingen".
Det var danska statsvetarprofessorn Drude Dahlerups inte helt överraskande svar på ett välbesökt seminarium om den nordiska välfärdsmodellen i Institutet för framtidsstudier och ABF:s regi i Stockholm den 25 november.
Enligt professor Dahlerup så är det definitivt så vad gäller den danska Anders Fogh Rasmussen-regeringen men faktiskt också när det gäller de danska socialdemokraterna. Inte heller de tar kamp för den nordiska välfärdsmodellen. Och samma sak gäller, menar professor Olli Kangas vid Folkpensionsanstalten i Finland, också de finska socialdemokraterna och vänsterförbundet som heller inte förmår ta kamp för den nordiska modellen. En modell som i Finland historiskt också varit lite mindre generös än den svenska och danska.
Men tills vidare blir det tyvärr också lite oklart hur mycket kamp ens de svenska och norska socialdemokraterna är beredda att ta för vår hittills så framgångsrika och samtidigt ekonomiskt produktiva välfärdsmodell. Det var innebörden i såväl den norske välfärdsforskaren, professor Kåre Hagens (Norwegian School of Management) som professor Joakim Palmes (Instit. för framtidsstudier) motsvarande redovisningar.
Detta delvis därför att många menar att politikens manöverutrymme visavi EU och globaliseringstrycket (finansieringssidan av välfärden) har krympt. Vi har inte längre full kontroll över "vårt bidrag till världsarvet" (forskaren Urban Lundbergs tes)och modellens fortsatta överlevnad. Manöverutrymmet har snävats av ex.vis när det gäller den nordiska arbetsmarknadsmodellen av juristerna i EG-domstolen (Laval- och Rüffert-domarna m m). Och modellens betydelse som "best pratice"-jämförelse och kreativ konkurrens mellan de nordiska länderna och övriga världen har också minskat, bl a genom att vi brytt oss mindre om att vårda vår modell och genom att EU på vissa områden snävat av vårt manöverutrymme (jfr EG-domstolens roll, förändrade villkor för vissa skattebaser etc).
I takt med att vi låter bli att höja taken i våra socialförsäkringar - sjukförsäkring, a-kassa etc - så eroderar värdet av den generella välfärden i vår nordiska modell. Fria vård- och skolval mellan offentliga och privata lösningar kan förefalla vara små förändringar men kan på sikt få stora konsekvenser trovärdigheten och uppslutningen kring den nordiska modellens välfärdslösningar. Ansåg Joakim Palme och andra i den nordiska modellen-panelen i ABF-huset i Stockholm.
En teknokratifiering/byråkratifiering av modellens anpassningar och fortsatta förvaltning på politikens bekostnad - stora pensionsuppgörelser utan nära nog ingen offentlig debatt etc - gör också att uppslutningen kring den nordiska modellen riskerar att försvaras, ansåg några av paneldeltagarna.
Så professor Drude Dahlerups pregnanta sammanfattning av hennes bidrag fångade samtidigt väl in hela paneldiskussionen om den nordiska modellens framtid:
"Vem vill riva ner den nordiska välfärdsmodellen? Ingen. Vem vill försvara den
nordiska modellen? Ingen".
Och just detta är faktiskt det stora bekymret med de nordiska ländernas "världsarvbidrag" (Urban Lundbergs beteckning)- den framgångsrika nordiska välfärds- och arbetsmarknadsmodellen. För få verkar idag bry sig om att vårda den och vara tillräckligt beredda att slåss för dess fortlevnad.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
"Vem vill riva ner den nordiska välfärdsmodellen? Ingen. Vem vill försvara den
nordiska modellen? Ingen".
Det var danska statsvetarprofessorn Drude Dahlerups inte helt överraskande svar på ett välbesökt seminarium om den nordiska välfärdsmodellen i Institutet för framtidsstudier och ABF:s regi i Stockholm den 25 november.
Enligt professor Dahlerup så är det definitivt så vad gäller den danska Anders Fogh Rasmussen-regeringen men faktiskt också när det gäller de danska socialdemokraterna. Inte heller de tar kamp för den nordiska välfärdsmodellen. Och samma sak gäller, menar professor Olli Kangas vid Folkpensionsanstalten i Finland, också de finska socialdemokraterna och vänsterförbundet som heller inte förmår ta kamp för den nordiska modellen. En modell som i Finland historiskt också varit lite mindre generös än den svenska och danska.
Men tills vidare blir det tyvärr också lite oklart hur mycket kamp ens de svenska och norska socialdemokraterna är beredda att ta för vår hittills så framgångsrika och samtidigt ekonomiskt produktiva välfärdsmodell. Det var innebörden i såväl den norske välfärdsforskaren, professor Kåre Hagens (Norwegian School of Management) som professor Joakim Palmes (Instit. för framtidsstudier) motsvarande redovisningar.
Detta delvis därför att många menar att politikens manöverutrymme visavi EU och globaliseringstrycket (finansieringssidan av välfärden) har krympt. Vi har inte längre full kontroll över "vårt bidrag till världsarvet" (forskaren Urban Lundbergs tes)och modellens fortsatta överlevnad. Manöverutrymmet har snävats av ex.vis när det gäller den nordiska arbetsmarknadsmodellen av juristerna i EG-domstolen (Laval- och Rüffert-domarna m m). Och modellens betydelse som "best pratice"-jämförelse och kreativ konkurrens mellan de nordiska länderna och övriga världen har också minskat, bl a genom att vi brytt oss mindre om att vårda vår modell och genom att EU på vissa områden snävat av vårt manöverutrymme (jfr EG-domstolens roll, förändrade villkor för vissa skattebaser etc).
I takt med att vi låter bli att höja taken i våra socialförsäkringar - sjukförsäkring, a-kassa etc - så eroderar värdet av den generella välfärden i vår nordiska modell. Fria vård- och skolval mellan offentliga och privata lösningar kan förefalla vara små förändringar men kan på sikt få stora konsekvenser trovärdigheten och uppslutningen kring den nordiska modellens välfärdslösningar. Ansåg Joakim Palme och andra i den nordiska modellen-panelen i ABF-huset i Stockholm.
En teknokratifiering/byråkratifiering av modellens anpassningar och fortsatta förvaltning på politikens bekostnad - stora pensionsuppgörelser utan nära nog ingen offentlig debatt etc - gör också att uppslutningen kring den nordiska modellen riskerar att försvaras, ansåg några av paneldeltagarna.
Så professor Drude Dahlerups pregnanta sammanfattning av hennes bidrag fångade samtidigt väl in hela paneldiskussionen om den nordiska modellens framtid:
"Vem vill riva ner den nordiska välfärdsmodellen? Ingen. Vem vill försvara den
nordiska modellen? Ingen".
Och just detta är faktiskt det stora bekymret med de nordiska ländernas "världsarvbidrag" (Urban Lundbergs beteckning)- den framgångsrika nordiska välfärds- och arbetsmarknadsmodellen. För få verkar idag bry sig om att vårda den och vara tillräckligt beredda att slåss för dess fortlevnad.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 2:23 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home