EG-domen i Lavalmålet får oacceptabla konsekvenser
(Ledarkrönika i Piteå-tidningen 21 december 2007 och NSD 2 jan. 2008 m fl)
EU-domens konsekvenser helt oacceptabel
Rätten till svenska löner och svenska arbetsvillkor i Sverige borde vara en lika stor stridsfråga för den fackliga och politiska arbetarrörelsen i Sverige som rätten till allmän tjänstepension var på 1950-talet.
Gärna fri rörlighet och öppna gränser - men inte till priset av sämre löne- och övriga anställningsvillkor.
Det är inte acceptabelt för svenska löntagare och borde inte heller vara acceptabelt för det stora fleratalet seriösa företagare, stora som små.
Efter EG-domstolens utslag i Vaxholm-Laval-målet borde vi följaktligen nu dröja med ratificeringen av det nya, Lissabonfördraget för EU tills det här har klarats ut för Sveriges del.
Så länge arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, vice statsministern och näringsministern Maud Olofsson och andra i Reinfeldt-alliansen vidhåller att EG-domstolens utslag i Vaxholm-Laval-målet inte tarvar några svenska lagändringar som rättar till det som nu hotar göra också svensk arbetsmarknad till ett slagfält för löne- och villkorsdumpning ("löneapartheid") och ett ökat antal konflikthot, så länge bör vi inte heller ratificera det nya EU-fördraget.
I Vaxholmsfallet anser EG-domstolen i sitt offentliggjorda utslag den 18 december 2007 att ett lettiskt kollektivavtal räckte gott och att fackliga stridsåtgärder var ett brott mot den fria rörligheten.
Den fulla konsekvensen på lite sikt av den här EG-domen skulle kunna bli att andra EU-länders företag med sämre löne- och anställningsvillkor skulle kunna etablera sig inom exempelvis svensk detaljhandel, hotell- och restauranger, byggsvängen eller äldreomsorgen i olika delar av Sverige och tvinga svenska näringsidkare och löntagare att sänka sina löner för att klara den underbudskonkurrensen.
Det är och borde vara helt oacceptabelt för inte minst svensk arbetarrörelse. Därför måste arbetarrörelsen i Sverige inte töva och tveka utan ta den fajten nu. Visa att man menar allvar - och inte viker ner sig i denna centrala fråga. I Sverige ska svenska kollektivavtal och den svenska modellen med att avtalsvägen reglera, inte bara att löner utan också övriga anställningsvillkor ska gälla lika för alla, svenska som utländska företag och deras anställda, vid verksamhet i Sverige.
Viker arbetarrörelsen ner sig på den här centrala punkten är också det svenska EU-medlemskapet helt kört i vanligt folks ögon. Svårare än så är det inte.
Redan för ett år sedan varnade LO:s vice ordförande Erland Olauson för vad som skulle bli konsekvenserna om utslaget skulle bli som det blev i går. "Då har de grundläggande förutsättningarna för vårt medlemskap i EU raderats" sade Olauson i LO-tidningen. "Då är det min övertygelse att vi inte kan vara med i den klubben".
Efter EG-domstolens utslag i Laval-målet är det uppenbart att den striden nu en gång för alla måste tas hårt och bestämt. Ingen ratificering av nya EU-fördraget innan det svenska arbetsmarknadsmodellen är garanterad och tryggad.
Sviker arbetarrörelse här, så bäddar man för kommande väljarflykt och långsiktig men obönhörlig kräftgång i framtida väljarstöd. Så är det bara.
Robert Björkenwall, frilansjournalist, f d mångårig presschef i Seko, tidigare sakkunning i regeringskansliet, författare till bl a en handbok om EU
EU-domens konsekvenser helt oacceptabel
Rätten till svenska löner och svenska arbetsvillkor i Sverige borde vara en lika stor stridsfråga för den fackliga och politiska arbetarrörelsen i Sverige som rätten till allmän tjänstepension var på 1950-talet.
Gärna fri rörlighet och öppna gränser - men inte till priset av sämre löne- och övriga anställningsvillkor.
Det är inte acceptabelt för svenska löntagare och borde inte heller vara acceptabelt för det stora fleratalet seriösa företagare, stora som små.
Efter EG-domstolens utslag i Vaxholm-Laval-målet borde vi följaktligen nu dröja med ratificeringen av det nya, Lissabonfördraget för EU tills det här har klarats ut för Sveriges del.
Så länge arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, vice statsministern och näringsministern Maud Olofsson och andra i Reinfeldt-alliansen vidhåller att EG-domstolens utslag i Vaxholm-Laval-målet inte tarvar några svenska lagändringar som rättar till det som nu hotar göra också svensk arbetsmarknad till ett slagfält för löne- och villkorsdumpning ("löneapartheid") och ett ökat antal konflikthot, så länge bör vi inte heller ratificera det nya EU-fördraget.
I Vaxholmsfallet anser EG-domstolen i sitt offentliggjorda utslag den 18 december 2007 att ett lettiskt kollektivavtal räckte gott och att fackliga stridsåtgärder var ett brott mot den fria rörligheten.
Den fulla konsekvensen på lite sikt av den här EG-domen skulle kunna bli att andra EU-länders företag med sämre löne- och anställningsvillkor skulle kunna etablera sig inom exempelvis svensk detaljhandel, hotell- och restauranger, byggsvängen eller äldreomsorgen i olika delar av Sverige och tvinga svenska näringsidkare och löntagare att sänka sina löner för att klara den underbudskonkurrensen.
Det är och borde vara helt oacceptabelt för inte minst svensk arbetarrörelse. Därför måste arbetarrörelsen i Sverige inte töva och tveka utan ta den fajten nu. Visa att man menar allvar - och inte viker ner sig i denna centrala fråga. I Sverige ska svenska kollektivavtal och den svenska modellen med att avtalsvägen reglera, inte bara att löner utan också övriga anställningsvillkor ska gälla lika för alla, svenska som utländska företag och deras anställda, vid verksamhet i Sverige.
Viker arbetarrörelsen ner sig på den här centrala punkten är också det svenska EU-medlemskapet helt kört i vanligt folks ögon. Svårare än så är det inte.
Redan för ett år sedan varnade LO:s vice ordförande Erland Olauson för vad som skulle bli konsekvenserna om utslaget skulle bli som det blev i går. "Då har de grundläggande förutsättningarna för vårt medlemskap i EU raderats" sade Olauson i LO-tidningen. "Då är det min övertygelse att vi inte kan vara med i den klubben".
Efter EG-domstolens utslag i Laval-målet är det uppenbart att den striden nu en gång för alla måste tas hårt och bestämt. Ingen ratificering av nya EU-fördraget innan det svenska arbetsmarknadsmodellen är garanterad och tryggad.
Sviker arbetarrörelse här, så bäddar man för kommande väljarflykt och långsiktig men obönhörlig kräftgång i framtida väljarstöd. Så är det bara.
Robert Björkenwall, frilansjournalist, f d mångårig presschef i Seko, tidigare sakkunning i regeringskansliet, författare till bl a en handbok om EU
posted by rbjorkenwall at 4:17 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home