Chockdoktrinen - Naomi Kleins bok om katastrofkapitalismen
Analyserat och värderat
Chockdoktrinen - om katastrofkapitalismen, enligt bestsellerförfattaren Naomi Klein
Det kinesiska tecknet för kris är samma som tecknet för möjlighet. Enligt den kanadensiska journalisten och författaren Naomi Kleins nya bestsellerbok -
"Chockdoktrinen - katastrofkapitalismens genombrott" (Ordfront förlag) - är det här en sanning som nyliberalismen har utnyttjat fullt ut. Den är själva grundantagandet för hur man med religiös iver och till ett fruktansvärt pris tryckt på länder i Latinamerikan och på andra håll massiva privatiseringar och plundrat dem på företag och naturtillgångar. Chockdoktrinen är en viktig men inte oproblematisk historieskrivning över marknadsfundamentalismens härjningar.
En av de främsta idégivarna till den här nyliberala marknadsdoktrinen med så lite politik som möjligt och helst maximal frihet för marknadskrafterna var den vid Chicagouniversitetets ekonomiska fakultet arbetade ekonomiprofessorn Milton Friedman. Han skulle långt senare få ta emot ett synnerligen omstritt ekonomipris till Alfred Nobels minne av den svenska kungen. Många år efter det att professor Friedman extraknäckt som den chilenska diktatorn Augusto Pinochets ekonomiska rådgivare efter kuppen mot den folkvalde presidenten Salvador Allende på 70-talet. Redan under 1950-talet satt Milton Friedman tillsammans med de andra ekonomerna i vad som skulle komma att kallas för Chicagoskolan och utarbetade teorier om nödvändigheten av att i de heliga marknadskrafternas namn privatisera, avreglera och skära ned den offentliga, samhällsstyrda sektorn av ekonomin.
Naomi Kleins 600-sidiga bok är en detaljerad beskrivning av det politiska maskineri som sedan dess har använts av Världsbankens och Internationella valutafondens emissarier för att tvinga Chicagoskolans ekonomiska recept på mer eller mindre tredskande och ovilliga patienter runt om i världen. Nästan ingenstans har dess doktriner fått makten genom fria val, ändå har de genomförts med bara alltför ofta rent katastrofala följder.
I sin väldokumenterande bok visar Naomi Klein hur professor Friedmans doktriner trycktes på länder inte enbart genom Internationella valutafondens strukturanpassningsprogram utan även genom undantagstillstånd, öppet våld, terror och i vissa fall ren tortyr. ”Man kan inte göra en omelett utan att knäcka ägg” som Lenin sägs ha sagt. Professor Friedman hade en snarlik syn när han sade: ”Endast en kris – verklig eller inbillad – kan åstadkomma verklig förändring”. Eller med andra ord: chockterapin som förändringsmetod. På den punkten finns en likhet i metod mellan bolsjeviker och marknadsfundamentalister av dess mest extrema sort.
I stället för att invänta någon slumpmässig kris kan och bör man försöka iscensätta en sådan. Menar de. I det rika oljelandet Irak har katastrofkapitalismen, enligt Klein (och färsk medierapportering), skapat en ny bransch. Staten (läs USA-administrationen) lägger ut säkerhetsbevakningen på privat entreprenad till företag som slukar miljarder i skattemedel. Företag i samma bransch har sedan kontrakt på att sköta själva kriget, krig är bara eller ens primärt ett krig utan handlar snarast om framtida investeringsmöjligheter. I fallet Irak - att lägga beslag på landets "söta", lågsvavliga och raffineringsbilliga olja som därtill är världens näst största i storlek och omfattning. (Jag har själv en gång för ett antal år sedan klättrat runt bland oljeplattformarna i irakiska Rumeila-fälten i Basra-regionen och sett vilka enorma värden det här handlar om.)
En tillgångar som via skräddarskydd lagstiftning hamnar hos utländska bolag - ofta amerikanska eller brittiska - på kontrakt som löper på 30 år eller mer. I stället för att komma det irakiska folket i gemen till goda i deras gigantiska återuppbyggnadsbehov. Om nu staten Irak alls överlever det "chockterapiexperiment" som nu pågår där.
Endast genom en skapad och iscensatt kris finns, menar Klein, finns den reella möjligheten att ändra på spelreglerna i grunden. Långt från ett folkligt inflytande över naturtillgångar och andra nationella resurser som borde komma alla, och inte bara vissa, till del. Som nu har skett i Irak. En sönderfallande nation där befolkningen nu är fullt upptagen med att försöka överleva, allt medan storbolagen från utlandet plockar åt sig tillgångarna och skor sig hänsynslöst.
Visst förenklar Naomi Klein – världsberömd för sin bestsäljande bok ”No Logo” (Ordfront, år 2000) – ett och annat. Och annat kunde måhända ha strukits ner samtidigt som man kunde önska sig lite mer av det som hon är allra bäst på – reporternärvaron på plats.
Men dessa och andra brister till trots, så ”Chockdoktrinen” ändå ett i det stora hela gott arbete i nära nog samma klass som No Logo och förtjänar många läsares studium och eftertanke. Inte minst just för alla goda observationer, berg av fakta och reportagebilder som väl beskriver de sociala katastrofer som bara alltför ofta följer i spåren av en brutalt tillämpad nyliberal ekonomskolans marknadsfundamentalism utan mänskliga hänsyn. Ty några slumpmässiga sidoeffekter handlar det inte om när "chicagoskolans" skrivbordsrecept ska och har överförts till en komplex och motspänstig verklighet.
Vare sig det nu har handlat om oljelandet Irak, tangon Argentina (har numera frigjort sig från valutafondens bojor), militärkuppens Chile (samma sak här) eller på andra håll i världen.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com/
(Krönika i bl a Piteå-tidningen den 10 november 2007)
Chockdoktrinen - om katastrofkapitalismen, enligt bestsellerförfattaren Naomi Klein
Det kinesiska tecknet för kris är samma som tecknet för möjlighet. Enligt den kanadensiska journalisten och författaren Naomi Kleins nya bestsellerbok -
"Chockdoktrinen - katastrofkapitalismens genombrott" (Ordfront förlag) - är det här en sanning som nyliberalismen har utnyttjat fullt ut. Den är själva grundantagandet för hur man med religiös iver och till ett fruktansvärt pris tryckt på länder i Latinamerikan och på andra håll massiva privatiseringar och plundrat dem på företag och naturtillgångar. Chockdoktrinen är en viktig men inte oproblematisk historieskrivning över marknadsfundamentalismens härjningar.
En av de främsta idégivarna till den här nyliberala marknadsdoktrinen med så lite politik som möjligt och helst maximal frihet för marknadskrafterna var den vid Chicagouniversitetets ekonomiska fakultet arbetade ekonomiprofessorn Milton Friedman. Han skulle långt senare få ta emot ett synnerligen omstritt ekonomipris till Alfred Nobels minne av den svenska kungen. Många år efter det att professor Friedman extraknäckt som den chilenska diktatorn Augusto Pinochets ekonomiska rådgivare efter kuppen mot den folkvalde presidenten Salvador Allende på 70-talet. Redan under 1950-talet satt Milton Friedman tillsammans med de andra ekonomerna i vad som skulle komma att kallas för Chicagoskolan och utarbetade teorier om nödvändigheten av att i de heliga marknadskrafternas namn privatisera, avreglera och skära ned den offentliga, samhällsstyrda sektorn av ekonomin.
Naomi Kleins 600-sidiga bok är en detaljerad beskrivning av det politiska maskineri som sedan dess har använts av Världsbankens och Internationella valutafondens emissarier för att tvinga Chicagoskolans ekonomiska recept på mer eller mindre tredskande och ovilliga patienter runt om i världen. Nästan ingenstans har dess doktriner fått makten genom fria val, ändå har de genomförts med bara alltför ofta rent katastrofala följder.
I sin väldokumenterande bok visar Naomi Klein hur professor Friedmans doktriner trycktes på länder inte enbart genom Internationella valutafondens strukturanpassningsprogram utan även genom undantagstillstånd, öppet våld, terror och i vissa fall ren tortyr. ”Man kan inte göra en omelett utan att knäcka ägg” som Lenin sägs ha sagt. Professor Friedman hade en snarlik syn när han sade: ”Endast en kris – verklig eller inbillad – kan åstadkomma verklig förändring”. Eller med andra ord: chockterapin som förändringsmetod. På den punkten finns en likhet i metod mellan bolsjeviker och marknadsfundamentalister av dess mest extrema sort.
I stället för att invänta någon slumpmässig kris kan och bör man försöka iscensätta en sådan. Menar de. I det rika oljelandet Irak har katastrofkapitalismen, enligt Klein (och färsk medierapportering), skapat en ny bransch. Staten (läs USA-administrationen) lägger ut säkerhetsbevakningen på privat entreprenad till företag som slukar miljarder i skattemedel. Företag i samma bransch har sedan kontrakt på att sköta själva kriget, krig är bara eller ens primärt ett krig utan handlar snarast om framtida investeringsmöjligheter. I fallet Irak - att lägga beslag på landets "söta", lågsvavliga och raffineringsbilliga olja som därtill är världens näst största i storlek och omfattning. (Jag har själv en gång för ett antal år sedan klättrat runt bland oljeplattformarna i irakiska Rumeila-fälten i Basra-regionen och sett vilka enorma värden det här handlar om.)
En tillgångar som via skräddarskydd lagstiftning hamnar hos utländska bolag - ofta amerikanska eller brittiska - på kontrakt som löper på 30 år eller mer. I stället för att komma det irakiska folket i gemen till goda i deras gigantiska återuppbyggnadsbehov. Om nu staten Irak alls överlever det "chockterapiexperiment" som nu pågår där.
Endast genom en skapad och iscensatt kris finns, menar Klein, finns den reella möjligheten att ändra på spelreglerna i grunden. Långt från ett folkligt inflytande över naturtillgångar och andra nationella resurser som borde komma alla, och inte bara vissa, till del. Som nu har skett i Irak. En sönderfallande nation där befolkningen nu är fullt upptagen med att försöka överleva, allt medan storbolagen från utlandet plockar åt sig tillgångarna och skor sig hänsynslöst.
Visst förenklar Naomi Klein – världsberömd för sin bestsäljande bok ”No Logo” (Ordfront, år 2000) – ett och annat. Och annat kunde måhända ha strukits ner samtidigt som man kunde önska sig lite mer av det som hon är allra bäst på – reporternärvaron på plats.
Men dessa och andra brister till trots, så ”Chockdoktrinen” ändå ett i det stora hela gott arbete i nära nog samma klass som No Logo och förtjänar många läsares studium och eftertanke. Inte minst just för alla goda observationer, berg av fakta och reportagebilder som väl beskriver de sociala katastrofer som bara alltför ofta följer i spåren av en brutalt tillämpad nyliberal ekonomskolans marknadsfundamentalism utan mänskliga hänsyn. Ty några slumpmässiga sidoeffekter handlar det inte om när "chicagoskolans" skrivbordsrecept ska och har överförts till en komplex och motspänstig verklighet.
Vare sig det nu har handlat om oljelandet Irak, tangon Argentina (har numera frigjort sig från valutafondens bojor), militärkuppens Chile (samma sak här) eller på andra håll i världen.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com/
(Krönika i bl a Piteå-tidningen den 10 november 2007)
posted by rbjorkenwall at 7:11 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home