George Clooney och hans viktiga budskap om oljan och oberoende media
Filmhjälten George Clooney och hans viktiga budskap om oljan
Den bildsköne filmhjälten George Clooney har tillsammans med Michael Moore börjat bli en av USAs mest bitska samhällskritiker med ett tydligt vänsterperspektiv. 6-faldigt Oscarsnominerad för "Good night, and good luck" (en suverän film) om McCarthy-epoken på 50-talet, och Oscarsbelönad för "Syriana", en thriller som handlar om kriget om oljan. Båda två tillhörde de absoluta höjdpunkter i filmåret 2006. De som ännu inte sett dessa borde skaffa sig dessa i DVD och kolla in dessa - och på köpet få viktiga budskap om oljan och behovet av en fri och granskande press och etermedia.
Klokt att i tid ställa om energisystemet
Det är onekligen intressant att Clooney har sådana framgångar. Detta trots att hans samhällskritik har en, särskilt i amerikansk åsiktsskala, så tydligt vänsterprägling, och trots att hans filmer ingalunda är av precis den mest lättuggade Hollywood-sorten. Somliga går väl omkring och tror att amerikansk utrikespolitik styrs av konservativa, anti-islamska värderingar och att det är ett slags "ideellt" krig mot terrorismen och de "onda diktaturerna" som Bush anses bekämpa. I vart fall är det den bild "texas-gubben" George W. Bush i Vita huset själv gärna vill ge. Clooneys "Syriana" ger, liksom Michael Moores filmer och böcker, dock en annan bild. I själva verket handlar den sist och ytterst om oljan, om makten över denna avgörande energiresurs som blir allt knappare. Bush egen vicepresident har f. ö själv tidigare varit VD i det oljebolag, Halliburton, som snott åt sig en av de fetaste kontraktsbitarna i inbördeskrigets Irak. I den kampen, om pengar och makt, går den amerikanska federala staten hand i hand med oljebolagens ekonomiska intressen. Och gör så nu kanske mer än någonsin i historien. Bolagen är så starka att de har sin egen underrättelseorganisation, formar en egen utrikespolitik, och skapar - med amerikanska UDs och CIAs hjälp - egna utrikespolitiska allianser, inte minst i Mellanöstern.
Nu står striden om herraväldet över de återstående oljeresurserna stenhård i länder som Kazakstan och Azerbajdzjan, två före detta sovjetryska regioner som blev självständiga när Sovjetunionen föll ihop.
I den kampen finns många aktörer, inte bara USA. Clooney visar hur kineserna nu också snabbt flyttar fram positionerna, i jakt på nödvändiga energiresurser för att slippa bromsa den enorma ekonomiska boom som pågår. Det svåraste hindret för dess fortsatta rekordtillväxt är tillgången på energi.
EU och Europa argumenterar främst för omställning till ett annat energisystem, mer inriktat på besparingar, förnyelsebara energikällor och alternativa bränslen, men också kärnkraft. Samtidigt fortsätter amerikaner, ryssar (via Gazproom där Bildt tjänat sina optionsmiljoner) och kineser att slåss om tillgången till de olje- och gasresurser som fortfarande finns och ännu inte är fullt ut exploaterade.
Dessa tre supermakter verkar bara se till oljeekonomins konsekvenser för deras egen makt och kortsiktiga ekonomiska tillväxt, vilket kommer att kunna få förödande konsekvenser för världen och framtiden.
Men den politiken är kortsiktig. Inte ens i Kina kan man i längden fortsätta elda fossila bränslen. Inte utan att det får katastrofala följder för den globala uppvärmningen, miljön, hälsan - och i slutändan för ekonomin i stort. Tids nog kommer bensinpriset även i USA till sist att stiga till nivåer, som kommer att tvinga fram en ny syn på den bensinslukande bilismen. I delstaten Kalifornien - med en ekonomi lika stor som Italiens - är man delvis redan igång med detta. Tids nog tvingas också andra delar av USA följa i de spåren.
Detta med klimatet och att slippa beroendet av oljebolagen, och det politiska beroendet av stater som USA, Ryssland och diktaturerna i Mellanöstern är de två starkaste argumenten för att nu raska på i arbetet med att ställa om våra energisystem.
George Clooneys filmer - liksom den tidigare vicepresidenten Al Gores dokumentär om klimathotet - lär oss mer om tillståndet och hoten i världen än många aldrig så välskrivna böcker. Och att de därtill hittar en stor publik är hoppfullt i en annars ingalunda för dagen så munter värld.
ROBERT BJÖRKENWALL
Den bildsköne filmhjälten George Clooney har tillsammans med Michael Moore börjat bli en av USAs mest bitska samhällskritiker med ett tydligt vänsterperspektiv. 6-faldigt Oscarsnominerad för "Good night, and good luck" (en suverän film) om McCarthy-epoken på 50-talet, och Oscarsbelönad för "Syriana", en thriller som handlar om kriget om oljan. Båda två tillhörde de absoluta höjdpunkter i filmåret 2006. De som ännu inte sett dessa borde skaffa sig dessa i DVD och kolla in dessa - och på köpet få viktiga budskap om oljan och behovet av en fri och granskande press och etermedia.
Klokt att i tid ställa om energisystemet
Det är onekligen intressant att Clooney har sådana framgångar. Detta trots att hans samhällskritik har en, särskilt i amerikansk åsiktsskala, så tydligt vänsterprägling, och trots att hans filmer ingalunda är av precis den mest lättuggade Hollywood-sorten. Somliga går väl omkring och tror att amerikansk utrikespolitik styrs av konservativa, anti-islamska värderingar och att det är ett slags "ideellt" krig mot terrorismen och de "onda diktaturerna" som Bush anses bekämpa. I vart fall är det den bild "texas-gubben" George W. Bush i Vita huset själv gärna vill ge. Clooneys "Syriana" ger, liksom Michael Moores filmer och böcker, dock en annan bild. I själva verket handlar den sist och ytterst om oljan, om makten över denna avgörande energiresurs som blir allt knappare. Bush egen vicepresident har f. ö själv tidigare varit VD i det oljebolag, Halliburton, som snott åt sig en av de fetaste kontraktsbitarna i inbördeskrigets Irak. I den kampen, om pengar och makt, går den amerikanska federala staten hand i hand med oljebolagens ekonomiska intressen. Och gör så nu kanske mer än någonsin i historien. Bolagen är så starka att de har sin egen underrättelseorganisation, formar en egen utrikespolitik, och skapar - med amerikanska UDs och CIAs hjälp - egna utrikespolitiska allianser, inte minst i Mellanöstern.
Nu står striden om herraväldet över de återstående oljeresurserna stenhård i länder som Kazakstan och Azerbajdzjan, två före detta sovjetryska regioner som blev självständiga när Sovjetunionen föll ihop.
I den kampen finns många aktörer, inte bara USA. Clooney visar hur kineserna nu också snabbt flyttar fram positionerna, i jakt på nödvändiga energiresurser för att slippa bromsa den enorma ekonomiska boom som pågår. Det svåraste hindret för dess fortsatta rekordtillväxt är tillgången på energi.
EU och Europa argumenterar främst för omställning till ett annat energisystem, mer inriktat på besparingar, förnyelsebara energikällor och alternativa bränslen, men också kärnkraft. Samtidigt fortsätter amerikaner, ryssar (via Gazproom där Bildt tjänat sina optionsmiljoner) och kineser att slåss om tillgången till de olje- och gasresurser som fortfarande finns och ännu inte är fullt ut exploaterade.
Dessa tre supermakter verkar bara se till oljeekonomins konsekvenser för deras egen makt och kortsiktiga ekonomiska tillväxt, vilket kommer att kunna få förödande konsekvenser för världen och framtiden.
Men den politiken är kortsiktig. Inte ens i Kina kan man i längden fortsätta elda fossila bränslen. Inte utan att det får katastrofala följder för den globala uppvärmningen, miljön, hälsan - och i slutändan för ekonomin i stort. Tids nog kommer bensinpriset även i USA till sist att stiga till nivåer, som kommer att tvinga fram en ny syn på den bensinslukande bilismen. I delstaten Kalifornien - med en ekonomi lika stor som Italiens - är man delvis redan igång med detta. Tids nog tvingas också andra delar av USA följa i de spåren.
Detta med klimatet och att slippa beroendet av oljebolagen, och det politiska beroendet av stater som USA, Ryssland och diktaturerna i Mellanöstern är de två starkaste argumenten för att nu raska på i arbetet med att ställa om våra energisystem.
George Clooneys filmer - liksom den tidigare vicepresidenten Al Gores dokumentär om klimathotet - lär oss mer om tillståndet och hoten i världen än många aldrig så välskrivna böcker. Och att de därtill hittar en stor publik är hoppfullt i en annars ingalunda för dagen så munter värld.
ROBERT BJÖRKENWALL
posted by rbjorkenwall at 1:41 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home