Partisk valrapportering i media men grunden var egna felgrepp
Analys
Partisk valrapportering i media men i grunden förlorade s valet på egna felgrepp och tillkortakommanden
Hur kunde det komma sig att socialdemokratin i den 17 september 2006 gjorde sitt sämsta val sedan demokratins genombrott, trots att vi befinner oss i den bästa ekonomiska konjunkturen på decennier? Hur kan man förlora i ett sådant guldläge? En del av svaret på den frågan bidrar medieforskaren Kent Asp med i en rapport. Aldrig någonsin har en borgerlig statsministerkandidat skildrats så positivt som 2006 och aldrig har en socialdemokratisk statsminister skildrats så negativt, är hans bedömning.
Samtidigt får det inte förtigas eller bortdefineras att socialdemokratin den 17 september 2006 gjorde en av sina sämsta valrörelser, kanske den allra svagaste i modern tid. Vad denna från s-ledningens sida ganska klantigt skötta valrörelse berodde på går väl inte riktigt att reda ut eller begripa sig på. Kanske var arbetarrörelsen för stukad efter ett par år av motgångar, upprepade skandaler, missskötsel och felbedömningar av främst sysselsättningsfrågan för att kunna orka framstå som regeringsduglig. Men ett avgörande misstag som inte minst s-ledaren och den nu f d statsministern Göran Persson får ta på sig är underskattningen av jobben som en central valfråga. Det var ett avgörande misstag att man lät borgerligheten sno till sig arbetslöshetsfrågan och exploatera den.
Det kunde alliansen göra därför att socialdemokratin redan under 2003-2004 missbedömde vilka insatser som behövdes och redan då grundlade en för stor passivitet i denna för arbetarrörelsen normalt så centrala politiska fråga. Och när detta väl var ett faktum, gjorde socialdemokratin sedan inte heller tillräckligt mycket för att försöka återta initiativet. Bilden av ett land i massarbetslöshet bemöttes inte tillräckligt kraftfullt, och socialdemokratin visade ingen väg ut ur utanförskapet. Valmanifestet (s) var så suddigt och diffust att var tredje väljare överhuvudtaget inte visste vad socialdemokratin stod för. På sådana missgrepp och felsteg vinner man inga val.
Må sedan vara att, som den utmärkta medieforskaren, professor Kent Asp visar i en färsk studie av valet och medierna, att åtta av elva av de största nationella medierna i valrörelsen 2006 satsade mer än någonsin på en borgerlig valseger.
Det gällde alldeles särskilt - se DN debatt 10/1-07 "Aldrig förr har de borgerliga fått så positiv valbevakning" - den alltmer högervridna Bonnierpressen i Stockholm mest av alla. Alliansens favoritfrågor om den påstådda massarbetslösheten fick dominera, medan socialdemokratin inte fick komma till tals i sina starka sakfrågor som den goda ekonomin och sjukvården. Regeringssidan fick istället framträda på defensiven när det gällde arbetslösheten. "Alliansen vann kampen om regeringsdugligheten, kampen om dagordningen och kampen om hur verklighetens Sverige skulle beskrivas" (Kent Asp i DN 10/1-07).
Högeralliansen snodde med andra ord till sig problemformuleringsinitiativet och hade då god draghjälp med det av den borgerligt dominerande pressen. "Alliansen kom att gynnas och socialdemokraterna kom att missgynnas" (Asp). Mest tydligt så i de borgerliga DN och Expressen. Några socialdemokratiska landsortstidningar och riksspridda kvällsdraken Aftonbladet (tillsmmans med Göteborgs-Posten och Sveriges Television mest neutral i sin rapportering) var inte mycket till moteld mot denna övervägande allianspositiva mediakanonad.
Men i de regioner ute i landet där de finns socialdemokratiska morgontidningar (i regel andra-tidningar) höll socialdemokratin sina ställningar bättre och kom över 40 procent i väljarstöd.
I landet i stort - och särskilt så i riksmedia med några undantag - gynnades de borgerliga av mediernas valrapportering, visar professor Kent Asps mediavalstudie, som han nu genomfört för nionde valet i rad.
Negativ medierapportering om Göran Perssons person Framförallt framställdes nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (m) i en väldigt positiv dager i media. Aldrig tidigare - professor Asp har studerat de nio senaste valrörelserna i media - har en borgerlig statsministerkandidat skildrats så positivt som skedde i valet 2006. Och ”aldrig någonsin har en socialdemokratisk statsminister skildrats så negativt”, skriver medieprofessor Asp.
Asp anser samtidigt att när det gäller politiken i stort, så kan medierna inte lastas. Medierna är i grunden bara megafoner som förstorar och förstärker det partierna själva tar fram. När de borgerliga lyckades kidnappa jobbfrågan från socialdemokraterna och sätta dagordningen så förstärkte de i grunden bara den bilden. Så huvudansvaret här för detta får den dåvarande socialdemokratiska regeringen och s-partiledningen själva ta på sig.
Men när det gäller personkarakteristiken i media av Reinfeldt respektive Persson går det inte att med samma trovärdighet lägga det grundläggande ansvaret utanför medierna. Visserligen har de flesta av oss bilden av en trött, bekväm och håglöst uppträdande statsminister Persson, och en ung hungrig utmanare i form av m-ledaren Reinfeldt. Och paret Persson-Steens herrgårdsbygge i sörmländska Torp var inte precis någon mediehit i valrörelsen för socialdemokraternas del. Sammantaget gav det här oppositionen ett klart övertag i media i förhållande till den sittande statsministern och s-ledaren. Må sedan vara, precis som professor Asp skriver, att det kan "diskuteras om mediernas ensidigt negativa bild av Göran Persson var (lika) skälig".
Men som professor Asp konstaterar lönar det sig särskilt mycket att skylla medierna för socialdemokraterna tidigt hamnade i ett underlag som man aldrig under hela valrörelsen 2006 förmådde ta sig ur. De borgerliga lyckades att beskriva sig som både regeringsdugliga och ”ofarliga”, lite "sosse-light" och fullt valbart alternativ. Just detta misslyckades socialdemokraterna i stort sett under hela valrörelsen helt med att peta hål på.
Det har kommit först ett par månader efter valdagen - med den stora opinionssvängning till s-oppositionens klara fördel som kommit efter valet i de stora och pålitliga opinionsmätningarna (SCB-mätningen med dryga 9 200 tillfrågade). Först med verkligheten och genomförandet av alliansregeringens stora nedskärningar i arbetslöshetskassan och annat har det gått upp för väljarna vad de egentligen fick när de valde "det nya arbetarpartiet" moderaterna som ledande parti i regeringsställning.
I valrörelsen misslyckades dock socialdemokraterna kapitalt med att frilägga vad en Reinfeldt-ledd alliansregering verkligen planerade att göra. Därför förlorade man regeringsmakten. Inte primärt för att media i sin valrapportering gav "de borgerliga så positiv valbevakning".
Må sedan vara att särskilt Dagens nyheters och Expressens stora - och i något mindre grad tv-nyhetsprogrammet Rapports - partiskhet är värd kritik och självransakan i nämnda medieföretags redaktionsledningar.
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com
PS. Det här mot den här bakgrunden minst sagt trist att så många debattörer och partiaktiva nu ägnar personfrågan i kommande partiledarval så stor uppmärksamhet och så lite verkar bry sig om vilken politisk linje och vilka profilfrågor som krävs för att S ska kunna ha en chans att vinna nästa riksdagsval år 2010. Må sedan vara att manegen nu synes vara krattad för Mona Sahlin som ny, trolig s-partiledare den 18 mars 2007. Men hur ser den politiska linjen ut om hon nu blir vald? Vad vilja socialdemokraterna med jobben, de växande klassklyftorna, bostadspolitiken, skolan och mycket annat???
Partisk valrapportering i media men i grunden förlorade s valet på egna felgrepp och tillkortakommanden
Hur kunde det komma sig att socialdemokratin i den 17 september 2006 gjorde sitt sämsta val sedan demokratins genombrott, trots att vi befinner oss i den bästa ekonomiska konjunkturen på decennier? Hur kan man förlora i ett sådant guldläge? En del av svaret på den frågan bidrar medieforskaren Kent Asp med i en rapport. Aldrig någonsin har en borgerlig statsministerkandidat skildrats så positivt som 2006 och aldrig har en socialdemokratisk statsminister skildrats så negativt, är hans bedömning.
Samtidigt får det inte förtigas eller bortdefineras att socialdemokratin den 17 september 2006 gjorde en av sina sämsta valrörelser, kanske den allra svagaste i modern tid. Vad denna från s-ledningens sida ganska klantigt skötta valrörelse berodde på går väl inte riktigt att reda ut eller begripa sig på. Kanske var arbetarrörelsen för stukad efter ett par år av motgångar, upprepade skandaler, missskötsel och felbedömningar av främst sysselsättningsfrågan för att kunna orka framstå som regeringsduglig. Men ett avgörande misstag som inte minst s-ledaren och den nu f d statsministern Göran Persson får ta på sig är underskattningen av jobben som en central valfråga. Det var ett avgörande misstag att man lät borgerligheten sno till sig arbetslöshetsfrågan och exploatera den.
Det kunde alliansen göra därför att socialdemokratin redan under 2003-2004 missbedömde vilka insatser som behövdes och redan då grundlade en för stor passivitet i denna för arbetarrörelsen normalt så centrala politiska fråga. Och när detta väl var ett faktum, gjorde socialdemokratin sedan inte heller tillräckligt mycket för att försöka återta initiativet. Bilden av ett land i massarbetslöshet bemöttes inte tillräckligt kraftfullt, och socialdemokratin visade ingen väg ut ur utanförskapet. Valmanifestet (s) var så suddigt och diffust att var tredje väljare överhuvudtaget inte visste vad socialdemokratin stod för. På sådana missgrepp och felsteg vinner man inga val.
Må sedan vara att, som den utmärkta medieforskaren, professor Kent Asp visar i en färsk studie av valet och medierna, att åtta av elva av de största nationella medierna i valrörelsen 2006 satsade mer än någonsin på en borgerlig valseger.
Det gällde alldeles särskilt - se DN debatt 10/1-07 "Aldrig förr har de borgerliga fått så positiv valbevakning" - den alltmer högervridna Bonnierpressen i Stockholm mest av alla. Alliansens favoritfrågor om den påstådda massarbetslösheten fick dominera, medan socialdemokratin inte fick komma till tals i sina starka sakfrågor som den goda ekonomin och sjukvården. Regeringssidan fick istället framträda på defensiven när det gällde arbetslösheten. "Alliansen vann kampen om regeringsdugligheten, kampen om dagordningen och kampen om hur verklighetens Sverige skulle beskrivas" (Kent Asp i DN 10/1-07).
Högeralliansen snodde med andra ord till sig problemformuleringsinitiativet och hade då god draghjälp med det av den borgerligt dominerande pressen. "Alliansen kom att gynnas och socialdemokraterna kom att missgynnas" (Asp). Mest tydligt så i de borgerliga DN och Expressen. Några socialdemokratiska landsortstidningar och riksspridda kvällsdraken Aftonbladet (tillsmmans med Göteborgs-Posten och Sveriges Television mest neutral i sin rapportering) var inte mycket till moteld mot denna övervägande allianspositiva mediakanonad.
Men i de regioner ute i landet där de finns socialdemokratiska morgontidningar (i regel andra-tidningar) höll socialdemokratin sina ställningar bättre och kom över 40 procent i väljarstöd.
I landet i stort - och särskilt så i riksmedia med några undantag - gynnades de borgerliga av mediernas valrapportering, visar professor Kent Asps mediavalstudie, som han nu genomfört för nionde valet i rad.
Negativ medierapportering om Göran Perssons person Framförallt framställdes nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (m) i en väldigt positiv dager i media. Aldrig tidigare - professor Asp har studerat de nio senaste valrörelserna i media - har en borgerlig statsministerkandidat skildrats så positivt som skedde i valet 2006. Och ”aldrig någonsin har en socialdemokratisk statsminister skildrats så negativt”, skriver medieprofessor Asp.
Asp anser samtidigt att när det gäller politiken i stort, så kan medierna inte lastas. Medierna är i grunden bara megafoner som förstorar och förstärker det partierna själva tar fram. När de borgerliga lyckades kidnappa jobbfrågan från socialdemokraterna och sätta dagordningen så förstärkte de i grunden bara den bilden. Så huvudansvaret här för detta får den dåvarande socialdemokratiska regeringen och s-partiledningen själva ta på sig.
Men när det gäller personkarakteristiken i media av Reinfeldt respektive Persson går det inte att med samma trovärdighet lägga det grundläggande ansvaret utanför medierna. Visserligen har de flesta av oss bilden av en trött, bekväm och håglöst uppträdande statsminister Persson, och en ung hungrig utmanare i form av m-ledaren Reinfeldt. Och paret Persson-Steens herrgårdsbygge i sörmländska Torp var inte precis någon mediehit i valrörelsen för socialdemokraternas del. Sammantaget gav det här oppositionen ett klart övertag i media i förhållande till den sittande statsministern och s-ledaren. Må sedan vara, precis som professor Asp skriver, att det kan "diskuteras om mediernas ensidigt negativa bild av Göran Persson var (lika) skälig".
Men som professor Asp konstaterar lönar det sig särskilt mycket att skylla medierna för socialdemokraterna tidigt hamnade i ett underlag som man aldrig under hela valrörelsen 2006 förmådde ta sig ur. De borgerliga lyckades att beskriva sig som både regeringsdugliga och ”ofarliga”, lite "sosse-light" och fullt valbart alternativ. Just detta misslyckades socialdemokraterna i stort sett under hela valrörelsen helt med att peta hål på.
Det har kommit först ett par månader efter valdagen - med den stora opinionssvängning till s-oppositionens klara fördel som kommit efter valet i de stora och pålitliga opinionsmätningarna (SCB-mätningen med dryga 9 200 tillfrågade). Först med verkligheten och genomförandet av alliansregeringens stora nedskärningar i arbetslöshetskassan och annat har det gått upp för väljarna vad de egentligen fick när de valde "det nya arbetarpartiet" moderaterna som ledande parti i regeringsställning.
I valrörelsen misslyckades dock socialdemokraterna kapitalt med att frilägga vad en Reinfeldt-ledd alliansregering verkligen planerade att göra. Därför förlorade man regeringsmakten. Inte primärt för att media i sin valrapportering gav "de borgerliga så positiv valbevakning".
Må sedan vara att särskilt Dagens nyheters och Expressens stora - och i något mindre grad tv-nyhetsprogrammet Rapports - partiskhet är värd kritik och självransakan i nämnda medieföretags redaktionsledningar.
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com
PS. Det här mot den här bakgrunden minst sagt trist att så många debattörer och partiaktiva nu ägnar personfrågan i kommande partiledarval så stor uppmärksamhet och så lite verkar bry sig om vilken politisk linje och vilka profilfrågor som krävs för att S ska kunna ha en chans att vinna nästa riksdagsval år 2010. Må sedan vara att manegen nu synes vara krattad för Mona Sahlin som ny, trolig s-partiledare den 18 mars 2007. Men hur ser den politiska linjen ut om hon nu blir vald? Vad vilja socialdemokraterna med jobben, de växande klassklyftorna, bostadspolitiken, skolan och mycket annat???
posted by rbjorkenwall at 12:49 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home