Arne Gadd - en minnesruna

Som tidigare meddelats har Arne Gadd, den tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten och ordföranden i Riksdagens finansutskott och överdirektör vid dåvarande Riksrevisionsverket (RRV), lämnat oss. Hans närmaste anhöriga är hustrun Ingar, barn och barnbarn. Arne föddes den 6 september 1932 i Hedemora och kom i samband med studierna i Uppsala att vid sidan av vetenskapen ägna allt mer tid åt politiken och kom med början 1969-70 att i Riksdagens andra kammare representera Socialdemokraterna i Uppsala. Arne var under sina tjugo år i Riksdagen en både inflytelserik och tongivande politiker, inte minst som ordförande i finansutskottet (1971-88). Han var också en av grundlagsfäderna bakom Torekovkompromissen 1974, där Sveriges nu gällande författning mejslades ut i en bred blocköverskridande uppgörelse. Och författningsfrågorna och behovet av starka regeringar fortsatte att intressera Arne. Insiktsfullt, med stor kunskap och med många internationella referenser diskuterade han gärna frågan om hur Sveriges nuvarande författning borde förändras så att grundtanken om parlamentariskt starkare regeringar skulle kunna åstadkommas. Författningsfrågan förblev levande hos honom in i det sista. Samma sak kan sägas om en annan sida hos den Hedemorafödde dalmasen Arne Gadd. Han betonade alltid i sina "introduktionssamtal" med nyvalda ledamöter i sitt utskott följande: "Kom ihåg, du är inte expert. Du kommer aldrig att blir expert. Sådana har vi några hundra av här på andra sidan vattnet - i Finansdepartementet. Du är förtroendevald och du ska fortsätta och vara förtroendevald. Sedan är det bra om du vet vad som är upp och ner i olika sakfrågor. Den professionellt - pol. mag. och fil.lic i statistik vid Uppsala universitet - och ideologiskt välskolade Arne var alltid väldigt noga med att i alla sammanhang betona just begreppet förtroendevald. En elitär människosyn var honom helt främmande. Som förtroendevald var det först och främst sina väljare man representerade. Allt annat var underordnat detta. Just förtroendemannaperspektivet kunde, när så krävdes, också leda till att Arne tog strid för det han ansåg rätt och riktigt. Han hade ett starkt jämlikhets- och rättvisespatos och var ingalunda rädd för att slåss för det han på Uppsalabänken var satt att vara talesperson för. Samtidigt var Arne en person som ofta betonade skillnaden mellan att ha rätt och att få rätt. Han påpekade ofta att för att få rätt krävs bra statistik och goda prognoser, mindre slarv och hafs och ordning och reda i grundmaterialet - inte minst när det gäller prognoserna för statsfinansernas utveckling Slarv med hanteringen av bortfall och det som i olika opinionsmätningar anses ligga "inom felmarginalen" ogillade Arne djupt. Därför var han också pådrivande när Socialdemokraterna drog igång sina egna Gallupmätningar. Han deltog ofta med stor lust och statistisk sakkunskap när olika opinionsmätningars resultat skulle utvärderas och trender i väljarkåren tas fram. Arne gjorde också många viktiga insatser som överdirektör på RRV där han även under åren som riksdagsman kom att "sommarjobba" som tjänsteman för att också där få till stånd en bättre fungerande revision av statsfinanserna. Arne var mån om att socialdemokraterna som parti alltid skulle värna solidaritet, jämlikhet och rättvisa i samhället. Han var både en vänfast hedersman och en underhållande och kunskapsrik samtalspartner för många av oss. Inte minst i den egenskapen kommer vi att sakna hans alltid frågande och undersökande stämma. Robert Björkenwall,Arne Kjörnsberg,Jaan Ungerson (Publicerad i bl a Dagens Nyheter 5/5, Svenska Dagbladet 6/5, Arbetarbladet 29 april m fl)