Skolbolagsmarknaden skadar Sverige

Sverige är unikt. Inget annat land i den industrialiserade världen har en skattefinansierad skola där barn, elever och lärare förvandlats från elever till handelsvara åt privata skolföretag vars mål är att generera största möjliga vinst. Inget annat land tillåter att skattepengar avsedda för skola och undervisning hamnar i fickan på skolbolags aktieägare. Kraftigt fallande skolresultat (Pisa) har skett parallellt med att skolan blivit en marknad. Motsvarande har inte skett i Finland. Att sätta stopp för skattefinansierade vinster och kräva att varje på skolan satsad skattekrona också används till den borde för en socialdemokratisk regering vara en prioriterad skolreform. Förutom att den enligt alla opinionsmätningar skulle ha kraftigt stöd från en majoritet av landets väljare skulle det bidra till att vi i Sverige kunde få tillbaks en skola där förmedlingen av kunskaper och förberedelse av barn och ungdomar inför vuxenlivet är viktigare än börsintroduktion, aktieutdelning och svarta siffror i nästa bokslut. Medan det tidigare kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu i sin utredning om vinster i välfärden nu talar om möjligheten att begränsa vinstnivån i de privata välfärdsföretagen och det orimliga i att somliga privata skolföretag kunnat ta ut 30 till 50 procentiga vinster finns det ännu mer som talar för ett totalt förbud mot skolor drivna som aktiebolag. Lika självklart som det är för styrelsen i ett aktiebolag att följa aktiebolagslagen och se till att vidta allt som går för att öka vinsterna och utdelningen till aktieägarna lika självklart måste det vara för en skola att satsa alla resurser man har för att ge alla elever bästa möjliga utbildning. För en bolagsstyrelse i ett skattefinansierat skolföretag går vägen till ökad vinst via minskade kostnader (personallöner) och genom att locka till sig fler av just de elever som kräver minst stöd och insatser och därmed ger mest i vinst. Utredning efter utredning visar att lärartätheten i de privata skolorna är lägre än i de kommunala och att fler av lärarna är obehöriga. Och skolbibliotek, bra skolmat etc finns oftast inte heller. Att marknadsanpassning med upphandling och konkurrens mellan olika företag kan vara ett utmärkt sätt för såväl staten som kommuner och landsting att så länge man har kvar en beställarkompetens vid byggen och inköp av varor men behovsstyrda verksamheter som skolor och andra välfärdstjänster passar inte för det.Också fritänkande borgerliga personer som ekonomen Anne-Marie Pålsson i Lund anser att det är klart olämpligt att låta aktiebolag som enbart har vinsten som mål att driva friskolor. De har, enligt aktiebolagslagen, “som mål att enbart bereda ägaren vinst” och vill därför bara ha högpresterande och icke kostsamma problemelever i sina skolor. Och det går helt på tvärs med samhällets intresse att skolan ska finnas för alla på lika villkor. Ty skolan – precis som vården och omsorgen – ska vara behovsstyrd och är en del av ett samhälles sociala infrastruktur. Den är lika lite som polisen, försvaret och domstolarna en marknad.Ty de är en del av ett samhälles sociala infrastruktur och är lika lite som polisen, försvaret och domstolarna en marknad. Förutom de problem med utebliven utbildning som skolbolag som John Bauerkoncernen och andra vållat elever i samband med konkurser har betygsinflationen ökat i privatskolorna. I jakten på fler elever har ryktet om att vara en skola med elever som har höga betyg fungerat som lockmedel. Betygsinflation öka risken för att fel elever med bristfälliga förkunskaper kommer in på universitet och kvalificerade yrkesutbildningar.Överlåtelsen av myndighetsutövningen ”att sätta betyg” till vinstmaximerande skolföretag behöver brytas och skolan återföras till att vara en av behov styrd välfärdstjänst med uppgift att ge alla att på rättvisa villkor kunna få växa och utvecklas. I den verksamheten har vinster och aktiebolag ingen plats att fylla. Så bort med månglarna från skolan. Det förvånar inte heller att nu även OECD uppmanar Sverige att göra sig av med det fria skolvalet. Den enskilda elevens klassbakgrund påverkar numera skolresultaten mer i Sverige än i OECD-länderna i genomsnitt, och betydligt mer än exempelvis i USA. Robert Björkenwall och Jaan Ungerson (Publicerad i bl a Värmlands Folkblad 22/11-16,Gefle Dagblad 23/11,Östra Småland 30/11, Arbetarbladet 30/11, Dala-Demokraten 2/12, Sundsvalls tidning 2/12, Hälsinglands tidningar 13/12 m fl införanden)

Trump - a populist take power in the White House

So then return all who have been on study visits to Trump Mainland USA with their experiences of an unusually dirty and political issues devoid of substance election campaign. An election campaign that has appointed a reality show star and a billionaire who has never been politically active in any context to the president the next four years in the world's most powerful nation. And elected that was his, even though he got about one percent fewer votes than the Democrats, Hillary Clinton, as Democrat Al Gore did when he lost to Iraq Warring Bush's son George from Texas in the election of 2000. Why, yes it is indirect US electoral system with choice of electors in each state makes the most most electors (at least 270) from the USA all the states together also win if the other taken together had more of the total votes cast in the entire country. In countries with direct Hillary Clinton had become president and not Trump.   The cumbersome registration procedure before being allowed to go and vote also makes turnout in presidential elections tend to be on the low 55 percent, and an elected president only has 25 percent of the electorate support. As is the case now for Donald Trump. This considering that voter turnout was now 55.6 percent compared to 58.6 percent when Obama was re-elected in 2012.   Hilliary Clinton also had a lower voter support than Obama. She was not able to really mobilize as many of the Democrats' core voters, an important factor behind the loss of traditionally Democratic states like Pennsylvania, Wisconsin (lost Clinton by only 0.3 perc against Trump who took the state's 10 electors), Michigan and even Ohio and major Florida with its 29 electors. And there was also her expected election victory is lost.   Trump managed to better mobilize their core voters (white men but also many white women and the elderly over 65 years), and he also came away with 29 percent of the Latino American voters. Clinton was strongest among young people under 30 years (54 perc), among women (54 perc), voters between 30-44 years (50 perc) and African Americans (88 proc.), Latino voters (65 perc) and voters with higher education than college .   Trump succeeded - so he is a billionaire - capturing large voter groups' frustration and anger against greed (Wall Street), politicians class nonsense spirit of the common people have it and make the choice to clear anti-establishment cool. This without actually having some good solutions to the problems, just a burst of promise. Moreover, he did it with a campaign strategy that built on hatretorik and female bullying. And there went home especially strong among globalization's losers (the unemployed who lost their manufacturing jobs), rural people, gun lovers and all those who wanted a change in Washington. With that message, he managed to mobilize better than Hillary Clinton and win nyckeldelstater like Florida, Pennsylvania, Wisconsin, Ohio, etc., and get over the necessary 270 electoral college needed to win in an American presidential election.   Had the Democrats independent candidate BERIE Sanders - more of an outsider and anti-establishment than Clinton - managed Trump better? Perhaps, not excluded. Ahead of an anxious time before we know what he intends to do in the economy, eliminate health insurance ObamaCare (leading to 20 million more uninsured), appoint conservative judges to HD, etc. Famous economists like Paul Krugman track economic "recession without end" of Trump's airy valbudskap translated into concrete policies. In foreign policy - Trump considered as the most unqualified selected - no one knows what he is doing, in addition to build a wall against Mexico. So the future looks uncertain out. And he manages more than four years in the White House? Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com

Världen håller andan och hoppas att det blir Clinton och inte Trump i Vita huset 2017

Hillary Clinton har aldrig stuckit under stol med sina ambitioner. Hon vill verkligen bli USA:s president, och har så velat under många år.Har arbetat målmedvetet för det ända sedan hon 2008 förlorade mot den karismatiske Barack Obama som nu haft sina två mandatperioder i Vita huset. Och visst har hon chansen, förutsatt att hon nu i slutspurten i kampen mot den oberäknelige sluggerpolitikern Donald Trump förmår få sina trogna väljargrupper kvinnorna (college-utbildade vita kvinnor), afroamerikanska män och kvinnor samt den allt större gruppen latinoväljare. De sistnämna särskilt viktiga i stora vågmästardelstater som Florida (med 39 elektorsröster på spel), Arizona och liknande. Får Clinton-lägret – trots den senaste tidens trubbel med e-postservern med mängder av privata Clinton-mejl som FBI åter utreder – verkligen dessa väljargrupper att också gå och rösta, så är chansen att hon kan ta hem kanske runt 300 elektorsröster och vinna med marginal mot Trump. Men då gäller det verkligen att de står fast vid att Clinton också på valdagen och i tillräckligt antal i olika förhandsröstningar tar hennes och inte Trumps valsedel. Ett för amerikanska presidentval hyfsat högt valdeltagande på minst 56-57 procent eller helst ännu något mer är då också en viktig faktor som borde gynna Clinton. Lägre valdeltagande och chanserna för att den populistiskt hårt slående Trump i stället vinner Vita huset åt republikanska partiet blir ett mera troligt utfall den 8 november. För Trump är hans viktigaste väljarbas arga vita män men utan tillskott att kvinnliga väljare och åtminstone en del lationväljare lär Trump, trots Clinton-lägrets akuta problem åter med hennes privata e-postserver (ny utredning av FBI), få svårt att besegra Hillary Clinton. Men visst har hon blivit skadeskjuten och fått nya problem med att hantera Trump-lägrets högljudda ifrågasättande av hennes trovärdighet genom e-posthärvan (kommit tillbaka flera gånger under valrörelsen), vilket gynnat Trumps chanser och krympt opinionsgapet mellan de två. Hon har också återkommande haft lite problem i sin valkampanj – dock bättre organiserade och resursstarkare än Trumps – med att skapa tillräcklig entusiasm och aktivistisk glöd i en gräsrotsrörelse som Obama gjorde 2008 och som hennes sege utmanare, den radikale senatorn Sanders från Vermont, förmådde göra fram till avgörandet på demokraternas partikonvent tidigare i höst. Men med stöd av Sanders, den synnerligen populära presidentfrun Michelle Obama och president Obama själv nu i slutspurten så kanske tillräcklig entusiasm för en valvinst med viss marginal (minst 270 elektorsröster krävs för att vinna) ändå går uppbåda till 8 november. Helst också så att det räcker för att demokraterna ska kunna återta majoriteten i senaten (1/3 av mandaten står där nu också på spel) och något krympa underläget i representanthuset (kongressens underhus). Det faktum att kvinnorna röstar i högre grad än män och att latinoväljarna stadigt blir allt fler i många nyckeldelstater borde vara faktorer som gynnar demokraterna. Och en återtagen demokratisk majoritet i senaten vore också vad en vald Hillary Clinton skulle behöva för att kunna få något bestående gjort de närmaste åren i ett just nu allt mera polariserat och på många sätt frustrerat amerikanskt folk. Och det är väl också vad världen – EU, Kina, Indien, Latinamerika etc – men troligen inte Putins Ryssland helst önskar sig just nu. Med den oberäkneliga Trump i Vita huset världssamfunden gå en lite mera osäker framtid till mötes än med den mera förutsägbara Clinton där i Ovala rummet. Och ökad risk för ekonomisk recession i den amerikanska ekonomin. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Arbetarbladet 2/11, Östra Småland 8/11, Hälsinglands tidningar m fl