Världen håller andan och hoppas att det blir Clinton och inte Trump i Vita huset 2017

Hillary Clinton har aldrig stuckit under stol med sina ambitioner. Hon vill verkligen bli USA:s president, och har så velat under många år.Har arbetat målmedvetet för det ända sedan hon 2008 förlorade mot den karismatiske Barack Obama som nu haft sina två mandatperioder i Vita huset. Och visst har hon chansen, förutsatt att hon nu i slutspurten i kampen mot den oberäknelige sluggerpolitikern Donald Trump förmår få sina trogna väljargrupper kvinnorna (college-utbildade vita kvinnor), afroamerikanska män och kvinnor samt den allt större gruppen latinoväljare. De sistnämna särskilt viktiga i stora vågmästardelstater som Florida (med 39 elektorsröster på spel), Arizona och liknande. Får Clinton-lägret – trots den senaste tidens trubbel med e-postservern med mängder av privata Clinton-mejl som FBI åter utreder – verkligen dessa väljargrupper att också gå och rösta, så är chansen att hon kan ta hem kanske runt 300 elektorsröster och vinna med marginal mot Trump. Men då gäller det verkligen att de står fast vid att Clinton också på valdagen och i tillräckligt antal i olika förhandsröstningar tar hennes och inte Trumps valsedel. Ett för amerikanska presidentval hyfsat högt valdeltagande på minst 56-57 procent eller helst ännu något mer är då också en viktig faktor som borde gynna Clinton. Lägre valdeltagande och chanserna för att den populistiskt hårt slående Trump i stället vinner Vita huset åt republikanska partiet blir ett mera troligt utfall den 8 november. För Trump är hans viktigaste väljarbas arga vita män men utan tillskott att kvinnliga väljare och åtminstone en del lationväljare lär Trump, trots Clinton-lägrets akuta problem åter med hennes privata e-postserver (ny utredning av FBI), få svårt att besegra Hillary Clinton. Men visst har hon blivit skadeskjuten och fått nya problem med att hantera Trump-lägrets högljudda ifrågasättande av hennes trovärdighet genom e-posthärvan (kommit tillbaka flera gånger under valrörelsen), vilket gynnat Trumps chanser och krympt opinionsgapet mellan de två. Hon har också återkommande haft lite problem i sin valkampanj – dock bättre organiserade och resursstarkare än Trumps – med att skapa tillräcklig entusiasm och aktivistisk glöd i en gräsrotsrörelse som Obama gjorde 2008 och som hennes sege utmanare, den radikale senatorn Sanders från Vermont, förmådde göra fram till avgörandet på demokraternas partikonvent tidigare i höst. Men med stöd av Sanders, den synnerligen populära presidentfrun Michelle Obama och president Obama själv nu i slutspurten så kanske tillräcklig entusiasm för en valvinst med viss marginal (minst 270 elektorsröster krävs för att vinna) ändå går uppbåda till 8 november. Helst också så att det räcker för att demokraterna ska kunna återta majoriteten i senaten (1/3 av mandaten står där nu också på spel) och något krympa underläget i representanthuset (kongressens underhus). Det faktum att kvinnorna röstar i högre grad än män och att latinoväljarna stadigt blir allt fler i många nyckeldelstater borde vara faktorer som gynnar demokraterna. Och en återtagen demokratisk majoritet i senaten vore också vad en vald Hillary Clinton skulle behöva för att kunna få något bestående gjort de närmaste åren i ett just nu allt mera polariserat och på många sätt frustrerat amerikanskt folk. Och det är väl också vad världen – EU, Kina, Indien, Latinamerika etc – men troligen inte Putins Ryssland helst önskar sig just nu. Med den oberäkneliga Trump i Vita huset världssamfunden gå en lite mera osäker framtid till mötes än med den mera förutsägbara Clinton där i Ovala rummet. Och ökad risk för ekonomisk recession i den amerikanska ekonomin. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Arbetarbladet 2/11, Östra Småland 8/11, Hälsinglands tidningar m fl