Reinfeldts verklighetsförnekelse och ett ordrikt valmanifest

Om Reinfeldts dåliga valhumör och verklighetsförnekande: I dessa dagar har vi kunnat notera hur statsminister Reinfeldt – liksom finansminister Anders Borg – uppvisat både dåligt humör och ovilja att erkänna verkligheten sådan den är efter deras åtta år av 140 miljarder stora skattesänkningar på de arbetslösas,sjukas och gamla och sköras bekostnad. De har – i kombination med nedskärningar i välfärden – fått betala lejonparten av dessa rekordstora skattesänkningar. I radioekots partiledarutfrågning krockade Fredrik Reinfeldt nyligen med regeringens egen expertmyndighet, KI, när han i arla morgonstund utfrågades i radioekot. Statsministern avfärdade helt Konjunkturinstitutets bedömning att skatterna skulle behövas höjas med 100 miljarder under den kommande mandatperioden – om man vill klara både välfärden och överskottsmålet. Alliansens valmanifest är mest vara en ordrik och politiskt trött produkt som visar att man just inte vill lösa några samhällsproblem alls utan bli omvalda för att de själva tycker sig vara goda förvaltare av det man redan åstadkommit, vilket även statsminister Reinfeldt allt oftare visar i sina debattdueller med oppositionsledare Stefan Löfven. Samtidigt som han fortsätter att låtsas som om KIs prognos och bedömningar om vad som krävs för att trygga välfärden egentligen inte behöver få några seriösa svar. Utöver då att han menar att genomförs KI:s förslag på skattehöjningar innebär det, enligt statsministern, kraftiga folkliga protester, hotade jobb och försämrad konkurrenskraft. Reinfeldt menade att det räcker med de särskilda skattehöjningar som hans finansminister Borg har aviserat på ungefär en fjärdedel av denna summa. Det här betyder att vi nu har en situation där regeringen helt vänder ryggen åt sin egen expertmyndighet och låtsas som dessa för regeringen dystra perspektiv alls icke existerar. Kommer det att funka ända in på valdagen den 14 september? Tror inte det. Är KIs bedömning hyfsat korrekt, vilket den sannolikt är, kan man således utgå ifrån att den regering som bär ansvaret efter valdagen, då – om inte förr - kommer att tvingas tala klarspråk. Men ännu bättre vore om man – åtminstone socialdemokraterna och övriga oppositionen – redan nu gav beskedet att överskottsmålet (på en procent) borde överges till förmån för ett balansmål för våra samlade offentliga finanser. Gör man så, ger det inte bara ett utrymme för offensiva välfärdssatsningar och rejäla insatser för att bekämpa mass- och långtidsarbetslösheten, utan vore därtill ärligare mot väljarna. Återstår att se om hur det blir. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com PS. Noterar för övrigt att det privata städföretaget Hemfrids grundare Monica Lindstedt – en gång i tiden VD för bl a tidningen Folket - rapporteras av tidningen Kommunalarbetaren ha plockat ut 31 miljoner från bolaget de senaste åren. 90 procent av företagets vinst delas ut till ägarna. Och själv tycker hon dessutom det är både rätt och motiverat. Allt medan den genomsnittlige anställde tjänar inte ens 12 000 kronor i månaden före skatt, och har fått skriva på avtal om att inte tala med journalister. På fem år har samtidigt bolaget genom RUT-avdraget fått en halv miljard av staten, alltså av skattebetalarna. Ibland sparkar fakta ovanligt hårt. Tveklöst är det både motiverat och rätt att åtminstone halvera den skattesubventionen, som därtill kraftigt överutnyttjas av välbärgade i rika villaförorter som kan betala mer själva utan skattesubvention.