Politiken måste återerövras!

Det politiska klimatet i Sverige är i vänteläge med småängsligt lurpassande mellan regering och opposition tiden mellan regeringsförklaring och innan s presenterat hela sitt budgetalternativ. Regeringen snor friskt ur socialdemokraternas förslag och försöker på så sätt krympa utrymmet för en normal demokratisk kamp mellan styrande och opposition till ett minimum. Denna taktik går ut på att bädda för att kunna få fotsatt förtroende att leda landet ännu efter 2014 års val. PR-strategerna kallar det för triangulering och åter andra som rent politiskt bondfångeri. Debatten handlar alltför litet om de verkligt allvarliga problemen med massarbetslöshet, ökade klyftor och fattigdom, den gemensamma välfärden satt på svältkost och annat liknande. I stället handlar den alltför ofta om marginalfrågor som att vara för eller emot restaurangmoms. Media spelar med och sviker därmed ofta sitt uppdrag att lyfta debatten till mera viktiga frågor och bidrar till att trivialisera politiken. Stefan Löfven har hittills tagit och i stort också vunnit opinionsfighten med alliansregeringen på arbetsmarknads- och näringspolitikens område. Men nu är det hög tid – två år innan nästa val – att Löfven också presenterar socialdemokraternas fördelningspolitik och syn på den gemensamma välfärden. Och inte minst hur vi på allvar tar avgörande steg åter för att nedbringa arbetslösheten. Vi instämmer med Lars Engqvist, sekreterare i s-programkommission, som sagt att socialdemokratin skiljer sig från partierna högerut i synen på relationerna mellan politik och ekonomi, mellan demokrati och marknad, frihet och jämlikhet. Detta måste tydliggöras nu i s budgetalternativ och genomsyra partiets politik fram till valet. Grunden måste vara den fulla sysselsättningen. Ett klart alternativ till regeringes svaga och resultatlösa politik behövs för att få ut fler människor i arbete eller utbildning, minska omställningstiden mellan jobb genom att rusta upp arbetsförmedlingen, kompetenslyft, ökade rehabinsatser och riktade insatser för att stötta människor med funktionshinder. Regeringen har däremot i praktiken visat att den är nöjd om arbetslösheten sjunker till 6-7 procent. Den för en endimensionell, orättvis och till sina konsekvenser misslyckad politik med jobbskatteavdrag (som kostat 200 miljarder sek) som kardinallösning, trots att dess sysselsättningseffekter inte går att utvärdera enligt olika utvärderingar (IFAU och andra). Skifta jobbskatteavdrag mot höjt grundavdrag vid beskattning som parerar ett återställande av skatteskalorna – och gör det i flera steg om nödvändigt. Då löses också de orättvisor som jobbskatteavdraget åsamkat pensionärerna. En socialdemokratisk frihetspolitik bygger på att alla ska ha lika möjligheter ”att förverkliga sina bästa stämningars längtan”, som redan Hjalmar Branting brukade säga. Det kräver skarpa insatser för ökad jämlikhet, solidaritet med de mest utsatta och trygghet i förändringen som är på väg att blåsa bort med bemanningsföretag och allt större andel osäkra tillfälliga anställningar till allt lägre löner. Orättvisorna måste minska, inte öka som nu är fallet. Massarbetslösheten måste bekämpas samtidigt som de som drabbas av den ska inte straffas, utan tillförsäkras bättre ersättningsvillkor via höjd a-kassa. Finansminister Anders Borgs påstående att detta inte går för att det skulle öka arbetslösheten är helt befängt. Vi har redan i nuläget en av Europas sämsta arbetslöshetsförsäkringar! Det är helt oacceptabelt. Dagens Sverige där antalet utförsäkrade ökar och allt flera blivit beroende av socialbidrag är en skam. Socialförsäkringarna måste därför ses över och kan inte tillåtas ligga på nivåer för sjuka och andra som är på väg att göra dem till ett nytt trasproletariat, om inte den nuvarande politiken ändras. Den gemensamma välfärden måste garanteras och inte rivas ned som regeringens politik är på väg mot. Socialdemokraterna måste nu våga tala klartext i frågan om de privata vinsterna i välfärdstjänsterna, när till och med liberala Expressens ledarskribent gör så. Ett tydligt ställningstagande från s-ledningen krävs nu inför och på kommande s-kongress. Vinster i välfärden tillsammans med vägen åter till full sysselsättning blir två av huvudfrågorna på kongressen och inför nästa riksdagsval. Socialdemokratin behöver en politik som verkligen bär socialdemokratisk prägel! Robert Björkenwall och Gunnar Lassinantti (Publiceras i bl a Västerbottens Folkblad 26/9,Arbetarbladet 25/9,tidn. Ångermanland 4/10, Piteå-tidningen,NSD,Dagbladet, Gotlands tidningar,Länstidningen i Östersund m fl)

Författningsdomstolen godkände tyskt stödpaket för krisande euron

Jag ser (12 sept.) att författningsdomstolen i Karlsruhe godkände en tysk ESM-stödsatsning på 190 miljarder € (euro). Pragmatiskt - om än knappt - anser de tyska domarna detta vara förenlig med författningen. Ska mera medel till måste nytt beslut tas i förbundsdagen. Så det är väl med en suck av lättnad beskedet tas emot av Merkel och andra i Berlin och Bryssel. Men att gå utöver de 190 miljarderna i stöd blir nu ännu svårare, som framgår av utslaget i Karlsruhe. Domarna är stenhårda på stödpak för euron måste ha stöd i förbundsdagens båda kammare, och det är inte precis snutet ur näsan. Men klart är ju att det gradvis blir allt tuffare i Tyskland och runt 50 % av tyska folket är emot att det satsas mer stödpengar för euron och ett osäkert förbundsdagsval stundar nästa år. Överlever Merkels koalition - CDU/CSU med juniorpartnern FDP som kanske inte klarar 5 %-spärren - nästa förbundsdagsval och får nytt förtroende? Inget vet. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com

Svaga argument för sänkt bolagsskatt

Under de Socialdemokratiska regeringsåren 1994-2006 var bolagsskatten oförändrade 30 procent (tillkom vid den stora skattereformen 1990/91). Den borgerliga regeringen sänkte den dock år 2009 till 26,3 procent och det är även dagens nivå. Ända fram till mitten av 1990-talet låg OECD-genomsnittets bolagsskatt över den svenska nivån. I dag ligger genomsnittet för OECD 25,5 procent strax under den svenska nivån 26,3 procent. Det innebär att det inte finns några större problem eller dramatik med nuvarande nivå på den svenska bolagsskatten i relation till andra länder. Det är därför svårt att se hur en sänkning av bolagsskatten skulle öka svenska företags konkurrenskraft. Även om det nu uppenbarligen just nu finns en politisk övertygelse över blockgränsen om att en sänkt bolagsskatt skulle skapa fler jobb är det svårt att se. Till och med inom näringslivet har beskedet om en sänkt bolagsskatt fått ett skeptiskt mottagande. I Dagens nyheter rapporterades häromdagen även experter i näringslivet den här skatteförändringen som ett miljarddyrt alternativ med mycket begränsade effekter. Svenskt Näringslivs skatteexpert Johan Fall ser en risk för att stora delar av de pengar som sänkningen ger snarare riskerar att hamna i utlandet, när alla utländska bolag i Sverige tar hem sina beskattade vinster. Kritikerna menar även att reformen endast gynnar storföretagen. Enligt en analys som Företagarna har gjort påverkas 39 procent av småföretagen – startade sedan 2006 – inte alls av en sänkt bolagsskatt. Snitteffekten för småföretagen blir endast ett par hundralappar i månaden. Bara nålpengar med andra ord. Eftersom både Socialdemokraterna och Miljöpartiet – oklart varför - deklarerat att även de vill se en sänkt bolagsskatt är det uppenbart att bolagsskatten kommer att sänkas i vårt land. Till vilken nivå och till vilken miljardkostnad för statsbudgeten är dock fortfarande oklart. Men sakligt sett är argumenten bakom en sänkning av bolagsskatten synnerligen svaga. Det vore faktiskt bättre, även för företagen, om staten i stället satsade dessa resurser på utbildning, upprustad infrastruktur och att stärka hushållens köpkraft. Så varför regeringen med oppositionens stöd nu är på väg att avstå från stora miljardinkomster genom sänkt bolagsskatt är svårförståeligt, när dessa miljarder gör långt större nytta på andra sätt i massarbetslöshetens Sverige. Och detta med tanke på att även skatteintäkterna från inkomstskatten nu också rasar och kostnaderna samtidigt ökar när arbetslösheten stiger och just ingen konjunkturbedömare heller tror på finansminister Anders Borgs överoptimistiska spådomar om den ekonomiska utvecklingen de närmaste ett à två åren. Så gick det inte lite för fort här när även S-ledaren Stefan Löfven nyligen sagt sig kunna godta sänkningen av bolagsskatten? Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com