En lyxreform även för solkustsvenskar i Spanien
Observerat och analyseras
En fördelningspolitiskt mycket tveksam reform för de redan välmående i samhället
Åt dem som har skola varda givet. Eller ge åt kejsaren vad kejsaren tillhör. Båda uttrycken duger utmärkt för att beskriva den borgerliga alliansregeringens politik. och exemplet med de subventionerade hushållstjänsterna som införs första juli i år. Samma sak kan sägas om deras förändringar av fastighetsskatten och en del annat. Det handlar om jobben, säger de borgerliga i sin genomskinligt klena motivering. Och förvisso kan det vara värt att överväga att göra tjänster relativt billigare. Men måste man göra det så att de rika blir rikare och svåra gränsdragningsproblem uppstår? Knappast. Rimligen inte. Halva priset för städning tack vare en skatterabatt. Det låter kanske inte helt orimligt i en värld där svartstädning är vanligare än vad många vill tro.
Den som städar svart har inget kollektivavtal och inget skydd mot arbetsskador, ingen pension och ingen trygghet. Så visst finns anledning att fundera över hur fler ska få en bättre fungerande trygghet också för sådana jobb.
Välbeställda gynnas
Kärnfrågan är dock om en kostnad på 1,3 miljarder (för "städsubventionen"), som faktiskt skulle räcka till ungefär 4000 anställda i äldreomsorgen, ändå inte kunde användas bättre och klokare till annat. Sannolikt och rimligen. När detta systemet dessutom av alliansregeringen utformas så att ett enskilt hushåll får dra av hela 50 000 kronor per år, så ser vi att de välbeställda har chans att utnyttja systemet på ett sätt som vore otänkbart för de flesta och mera normala hushåll. Lyxprofilen riktad i sina praktiska konsekvenser till de redan välbeställda på alla andra skattebetalares bekostnad är här uppenbar.
När systemet presenterades i mars, av "bäverkvinnan", näringsminister Maud Olofsson (c), så sade hon visserligen att hon hade föredragit en check från staten till alla hushåll. Men en sådan hade i så fall bara räckt till en städcheck på 185 kronor per år för alla. Det gör det å andra sidan desto lättare att inse att det system som istället införs gynnar ett fåtal hushåll. Och det är inte de som redan innan den här lyxsubventionen saknar egna medel att betala med. Annars kunde kanske landets pensionärer ha fått en sådan check i stället? Exempelvis alla över 75 år att köpa lite fotvård eller fixarhjälp för.
Uppseendeväckande med denna i sina praktiska konsekvenser rena lyxreformen är att rabatten också ska gälla även hushållstjänster som utförs i en svensks utlandsbostad, så länge den ligger inom EU. Vet ni det? Jo, det är sant. Det kan gälla saker som skoputsning, stryk och tvätt, gardinsuppsättning och grillning exempelvis vid spanska solkusten. Smaka på det! Vad vill man uppnå genom att subventionera denna lyxkonsumtion?
Vaffor gör di då på detta viset? Sannolikt för att alliansregeringen - när de nu valt att sjösätta denna märkliga "reform" - valt att ge en svensk skatterabatterad subvention även för jobb i utlandet för att man vill undvika en möjlig konflikt med EU:s regelverk. Ett regelverk som utgår ifrån att vi i möjligaste mån ska bortse från nationsgränserna. Sannolikt har Reinfeldt, Borg, Olofsson & Co för att slippa eventuell kritik från EU redan från början sett till att skatterabatten fungerar på samma sätt oavsett var i EU man bor. Sverige och Medelhavsländerna gör därmed detsamma.
Men exemplet åskådliggör onekligen vilken typ av hushåll som gynnas av denna ”reform” - nämligen rikemansfolket. Åt dem som har skall nu ännu mera varda givet.
Robert Björkenwall, frilansjournalist
En fördelningspolitiskt mycket tveksam reform för de redan välmående i samhället
Åt dem som har skola varda givet. Eller ge åt kejsaren vad kejsaren tillhör. Båda uttrycken duger utmärkt för att beskriva den borgerliga alliansregeringens politik. och exemplet med de subventionerade hushållstjänsterna som införs första juli i år. Samma sak kan sägas om deras förändringar av fastighetsskatten och en del annat. Det handlar om jobben, säger de borgerliga i sin genomskinligt klena motivering. Och förvisso kan det vara värt att överväga att göra tjänster relativt billigare. Men måste man göra det så att de rika blir rikare och svåra gränsdragningsproblem uppstår? Knappast. Rimligen inte. Halva priset för städning tack vare en skatterabatt. Det låter kanske inte helt orimligt i en värld där svartstädning är vanligare än vad många vill tro.
Den som städar svart har inget kollektivavtal och inget skydd mot arbetsskador, ingen pension och ingen trygghet. Så visst finns anledning att fundera över hur fler ska få en bättre fungerande trygghet också för sådana jobb.
Välbeställda gynnas
Kärnfrågan är dock om en kostnad på 1,3 miljarder (för "städsubventionen"), som faktiskt skulle räcka till ungefär 4000 anställda i äldreomsorgen, ändå inte kunde användas bättre och klokare till annat. Sannolikt och rimligen. När detta systemet dessutom av alliansregeringen utformas så att ett enskilt hushåll får dra av hela 50 000 kronor per år, så ser vi att de välbeställda har chans att utnyttja systemet på ett sätt som vore otänkbart för de flesta och mera normala hushåll. Lyxprofilen riktad i sina praktiska konsekvenser till de redan välbeställda på alla andra skattebetalares bekostnad är här uppenbar.
När systemet presenterades i mars, av "bäverkvinnan", näringsminister Maud Olofsson (c), så sade hon visserligen att hon hade föredragit en check från staten till alla hushåll. Men en sådan hade i så fall bara räckt till en städcheck på 185 kronor per år för alla. Det gör det å andra sidan desto lättare att inse att det system som istället införs gynnar ett fåtal hushåll. Och det är inte de som redan innan den här lyxsubventionen saknar egna medel att betala med. Annars kunde kanske landets pensionärer ha fått en sådan check i stället? Exempelvis alla över 75 år att köpa lite fotvård eller fixarhjälp för.
Uppseendeväckande med denna i sina praktiska konsekvenser rena lyxreformen är att rabatten också ska gälla även hushållstjänster som utförs i en svensks utlandsbostad, så länge den ligger inom EU. Vet ni det? Jo, det är sant. Det kan gälla saker som skoputsning, stryk och tvätt, gardinsuppsättning och grillning exempelvis vid spanska solkusten. Smaka på det! Vad vill man uppnå genom att subventionera denna lyxkonsumtion?
Vaffor gör di då på detta viset? Sannolikt för att alliansregeringen - när de nu valt att sjösätta denna märkliga "reform" - valt att ge en svensk skatterabatterad subvention även för jobb i utlandet för att man vill undvika en möjlig konflikt med EU:s regelverk. Ett regelverk som utgår ifrån att vi i möjligaste mån ska bortse från nationsgränserna. Sannolikt har Reinfeldt, Borg, Olofsson & Co för att slippa eventuell kritik från EU redan från början sett till att skatterabatten fungerar på samma sätt oavsett var i EU man bor. Sverige och Medelhavsländerna gör därmed detsamma.
Men exemplet åskådliggör onekligen vilken typ av hushåll som gynnas av denna ”reform” - nämligen rikemansfolket. Åt dem som har skall nu ännu mera varda givet.
Robert Björkenwall, frilansjournalist
posted by rbjorkenwall at 12:53 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home