In Kant`s and Iskander-robots Kaliningrad

Impressions from a worthwhile trip to the former Prussian Königsberg, now Kaliningrad, Russia, begins to sink in. The small enclave between Poland and Lithuania, with one million inhabitants in the entire region, of which half a million in the Kaliningrad (760 celebrated as a city in 2015). Here, where Russian Iskander missiles for some time are deployed and could destroy half of Sweden if an accident should occur. A city the size of Gothenburg is much nicer and more open than its reputation and with an excellent Immanuel Kant museum, multicultural atmosphere and a good news that the new treatment plant, partly financed by Sweden and Denmark now since April 2016 is in full operation. This means that the drain from the half-million city of Kaliningrad now no longer goes untreated into the Baltic Sea. The same applies now also the corresponding treatment plant in St. Petersburg, who now also works and got a good lead. Positive news for everyone who wants to see a cleaner Baltic Sea. Immanuel Kant, the German philosopher 1700s, lived and worked all his life in Köningsberg until his death in 1804. Here he took his daily walks across the seven bridges punctually as a clock and never left the city throughout his life. Here he is also buried next to the cathedral, and where even a fine museum is housed in the cathedral's towers. He who among other things wrote: "Two things fill me with wonder, the starry sky above me and the moral law within me." Kant memory cherished - partly with German support - and is a major draw for the tourism industry in Kaliningrad. Otherwise there is not much left of the Franco-Prussian heritage of Köningsberg in today's Russian Kaliningrad. The same applies to its early history dating back to 1255 when a German word founded the city. In 1701 became so Köningsberg capital of the Kingdom of Prussia. But the city's great man is the philosopher of the categorical imperative, Immanuel Kant (1724-1804). And, of course, is our party the energetic guide Olga Danilovas invitation to climb all the way up in Kant museum tower to photograph the philosopher's death mask. Then we round it all off with a brilliant organ concert at the Cathedral Church. . Others that remain from the German time the grand but now right desolate and sparsely operate Bahnhof Süd, now Yuzhnly voksai which is the terminus for the train from Moscow and St. Petersburg. Moscow train runs only once a day and to St. Petersburg just a few times a week. And the trip requires both view and passports for even Russian, domestic travelers. Remote Trains depart incidentally, always according to Moscow time, while local trains is the time in Kaliningrad, which is the same as in Sweden. Köningsberg was severely bombed during the Second World War, the final phase so most - including the castle (which now excavations made by the cellar) - while, for example, Prussian coastal town of Rauschen, now Svetogorsk, one hours' bus ride from Kaliningrad remained undamaged. Here also is including amber mine Yantarnyy where annually 300 tons of amber extraction and 90 percent is exported. It is an important source of income for the Kaliningrad region, which is known as a financial free zone. Still others support themselves by working as subcontractors to the German BMW, South Korean Hynday and Kia, production and assembly of TVs for the Russian market, says Dimitrij at the Chamber of Commerce in Kaliningrad. The food industry is another important sector, with a particular boost in the wake of the EU's sanctions policy against the Putin regime's annexation of Crimea and shrunk among others the Finnish food exports to Russia. The average income of a worker in the Kaliningrad region is around 20 000 to 25 000 rubles (just over 4, 000) and in which one pays 13 percent of a straight, flat tax. This applies, for example, even those who process the amber jewelry of various kinds. Working hours are 40 hours and when they retire they get out about half his previous salary in retirement. Here, near the area where the amber is extracted is a memorial to the Nazi brutality, on January 31st 1945, when slightly fatigued thousands of Jewish men, women and children were driven in Palmniken into the sea and were gunned down by the Germans. A heartbreaking monument of outstretched arms and hands at the beach demonstrate. UNESCO World Heritage Site, the närkliga Curonian Spit, which is shared between Russian Kaliningrad region and Lithuania, is also frequently visited. Not least because of ornithologists and other nature lovers. So despite Iskander missiles and other's Kaliningrad enclave, where between Poland and Lithuania worth visiting. Robert Björkenwall, Stockholm

Storregioner – ett demokratiskt haveri?

Redan grundläggande demokratiska skäl borde vara nog för en socialdemokratisk regering att säga nej till Indelningskommitténs förslag att i stället för dagens 21 län och landsting dela in Sverige i sex nya storregioner, skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungerson. Tvärt emot det som tidigare varit mål för Socialdemokraterna, att öka antalet politiskt förtroendevalda och därmed minska avståndet mellan medborgarna och deras politiska företrädare, hotar storregionerna att vidga avståndet och göra politik och politiker ännu mer anonyma för väljarna. Att det ur administrativ och ekonomisk synpunkt kan kännas lockande att skapa större regioner är fullt begripligt. Såväl befolkningsutvecklingen i Sverige där glesbygderna blir fler som behovet av för drift och nya investeringar ekonomiskt starka enheter kan tala för det. Samtidigt finns det tunga argument och erfarenheter som talar mot. Den demokratiska kostnaden är för hög. Erfarenheterna från 1960- och 70-talens kommunsammanslagningar vittnar om det. Med en allt mer centraliserad ledning och allt färre politiskt förtroendevalda som reformen förde med sig tappade man viktiga delar av kontakten med medborgarna. Förändringen fick följder också för de politiska partierna, det politiska samtalet och för partiernas förankring i samhället. Allt färre kände någon politiker. I dag vet allt färre vilka som sitter i kommunernas nämnder och fullmäktige. Med sex regioner, sex landsting och sex residensstäder i stället för dagens 21 är risken uppenbar för att gapet mellan medborgare och politiker vidgas än mer. För civilminister Ardalan Shekarabi borde den första frågan vara om den magert utredda nya regionindelningen alls går att genomföra om man vill att demokratin och medborgarnas känsla för närhet till politik och politiker stärks och inte försvagas. I en rapport från Demokratiutredningen noteras att av landets över sju miljoner röstberättigade är bara omkring 100 000 idag så pass partiaktiva att de någon gång går på ett möte och att den svenska demokratiska modellen med ett folkstyre byggt på partier och partidemokrati är i påtaglig fara. En förklaring är att avståndet mellan medborgare och politiker vuxit samtidigt som känslan av att de frågor man vill ta upp oftast bara försvinner i den oåtkomliga organisationens processkvarn. Att en på demokratiska grunder och politisk förankring byggd organisation med uppgift att tjäna och ge service till landets medborgare måste ha andra mål och måttstockar än ekonomi borde inte behöva diskuteras. I stället för att låna idéer från bolagsvärlden om vinstmaximering, sammanslagningar och skalfördelar måste den demokratiskt verkande politiska organisationen sätta tillgänglighet och medborgarens möjlighet att vara med att styra och påverka i centrum. Förslaget att ersätta dagens län och landsting med sex storregioner uppfyller alls icke de kraven. Det har med tanke på de reaktioner som redan framkommit heller ingen förankring hos medborgarmajoriteten i berörda regioner. För civilministern borde det vara av största vikt att i stället för storregioner hitta nya vägar för en bra medborgardialog och nyskapad närhet mellan medborgare och lokalt välförankrade förtroendevalda. Systemet med stads- och kommundelsnämnder bör kunna utvecklas till bra plattformar för aktiva politiska kontakter. Det ställer givetvis krav på att dem som tar på sig de uppdragen också ges rätten att ta lokala beslut och möjlighet att i olika sammanhang fungera som medborgarnas valda företrädare. Motiveringen att vården inför framtiden kräver de nya storregionerna är heller inget argument som bär. I stället för att skapa de nya och av ännu mer anonyma politiker styrda jättarna kan kommuner och landsting tillåtas samarbeta och fritt bilda förbund kring olika former av verksamhet. Vinsten med det skulle vara inte bara att fler kunde engageras i politiken. Dessutom ge en ökad flexibilitet där gränser får mindre betydelse och servicen till medborgarna större. Det skulle vara en demokratisk vinst i ett modernt samhälle med hela folkets bästa för ögonen. Gör om och gör rätt i denna viktiga fråga. Robert Björkenwall tillsammans med Jaan Ungerson (Publicerad i bl a Hälsinglands tidningar (HT,S-K,Lj-P,Lj) 28/9, Gefle Dagblad 29/9, ÖstraSmåland 2/10, Västerbottens Folkblad 1/10,Sundsvalls tidning 11/10, Värmlands Folkblad 19/10 m fl)