Statsråd ska inte behöva jag bostad

Den mediedebatt som rasat kring utrikesminister Margot Wallströms lägenhet i Stockholm ger anledning att ställa frågan om det är rimligt att de statsråd som kommer från andra delar av Sverige än Stockholm också ska behöva jaga bostad i Stockholm. I dag har statsministern tjänstebostad i Sagerska huset. På motsvarande vis borde staten se till att de ministrar som har sitt hem utanför Stockholm kan få en tjänstebostad att använda så länge de sitter i regeringen. I dag är den som hamnar i landets regering och som har sin familj och sitt vanliga boende i en annan del av Sverige helt hänvisad till att själv söka bostad Stockholm. För den som inte vill ge sig in i den stora budgivningen för att köpa sig en bostad som man vet att man kanske bara kommer att ha bruk för under den tid man är kvar som statsråd finns bara vägen kvar att vända sig till de privata hyresvärdar som vid sidan av den vanliga bostadskön också håller sig med en egen. Att en minister i landets regering måste ha en bostad i Stockholm behöver knappast betvivlas. I stället för att angripa ett statsråd som hos en fastighetsägare lyckats få en andrahandslägenhet med ett korttidskontrakt som ger besittningsrätt så länge den sitter kvar som minister borde frågan vara: Hur ska de statsråd som inte kommer från Stockholm få en bostad om de inte får vända sig till de fastighetsägare som har lägenheter? Många av de fastighetsägare som har lägenheter är dessutom tveksamma till att hyra ut till statsråd då säkerhetspolisen ofta ställer speciella krav på säkerhetsdörrar, skottsäkra glas i fönster och andra säkerhetsdetaljer som alla kan kräva omfattande ombyggnadsarbete. Riksdagen har sedan länge haft ett antal lägenheter i Stockholm att hyra ut till riksdagsledamöter som kommer från annat håll än Stockholm. Det är lägenheter helt kopplade till uppdraget i riksdagen. Den dag uppdraget där upphör går lägenheten tillbaks till riksdagen. Staten borde ha ett liknande system. För att undvika att få en diskussion av det slag som nu kommit upp kring utrikesministerns bostad och som tidigare blommat upp till exempel kring socialministern i Fredrik Reinfeldts regering Ulf Kristersson som fick en lägenhet från den privata fastighetsägaren Ersta Diakonisällskap på villkor liknande de Margot Wallström fått borde staten hålla med till tjänsten bundna lägenheter. I det kontrakt Margot Wallström tecknat ska lägenheten lämnas åter till Kommunal den dag hon lämnar regeringen. Genom att ha tjänstelägenheter och därmed inte tvinga statsråd utan koppling till Stockholm att börja jaga bostad skulle också alla misstankar försvinna om att ministrar gått förbi bostadsköer, fått en bostad som kan betraktas som muta eller anses ha gjort sig beroende av någon enskild fastighetsägare. Med dagens system är det i det närmaste omöjligt för ett statsråd som inte vill investera miljonbelopp i ett tillfälligt boende att inte hamna i en situation som riskerar att dra på sig kritik. I våra nordiska grannländer Finland och Norge har man löst problemet. I Norge har statsministerns kontor lägenheter som den kan hyra ut till ministrar som kommer från platser utanför Oslo. I det finska systemet är det som i Sverige enbart statsministern som har en garanterad tjänstebostad. Men samtidigt har finska staten också tillräckligt med bostäder för att kunna förse såväl de ministrar som kommer från platser utanför Helsingfors som ministrar som kan behöva bygga om sina bostäder i Helsingfors med lägenhet. Motsvarande borde även vi Sverige kunna klara av. Ty ingen vill väl att ett system där en regering består av enbart stockholmare och ingen som kommer utanför huvudstadsregionen!? Robert Björkenwall tillsammans med Jaan Ungerson (Publicerad i Arbetarbladet 19/1,Östra Småland 21/1,Borås tidning 23/1, Sundsvalls tidning 25/1, LT i Jämtland 26/1-16 m fl)