Utveckla svensk försvarsindustri

En av omvärlden accepterad och trovärdig svensk alliansfri, säkerhetspolitisk linje kan inte byggas utan ett starkt försvar och en bra svensk försvarsindustri. Lika angeläget som det är för Sverige, svensk säkerhetspolitik och vår möjlighet att tillsammans med ett alliansfritt Finland stå som en stabil buffert i norra Europa, lika viktigt är det för den politikens trovärdighet att vi är rustade med en för våra försvarsbehov inriktad modern, avancerad och på teknisk spetskompetens byggd försvarsindustri, skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungerson. På samma vis som försvaret bantades i spåren efter Sovjetunionens fall och hoppet om avspänning och fredlig utveckling i Europa bantades också den svenska försvarsindustrin ner under 1990-talet. Tunga delar som Bofors med tillverkning av kanoner, ammunition och avancerade sprängämnen och Hägglunds med tillverkning av stridsfordon hamnade i amerikanska och brittiska händer. Andra företag såldes ut till franska och tyska intressen. Det nedrustade försvaret blev i allt högre grad beroende av materiel från tillverkare utanför Sverige. Att alliansfrihet och strävan att kunna hävda neutralitet i händelse av krig i vårt närområde inte bara ställer krav på en fungerande försvarsmakt utan också på kapacitet att förse den med viktig materiel vittnar historien om. Efter försvarsbeslutet 1925 då försvaret i Sverige hårdbantades stod Sverige illa rustat då andra världskriget startade 1939. Landet behövde återupprustas och försvaret förses med vapen och materiel. Vi behövde kunna försvara våra gränser och visa omvärlden att vi hade förmågan att också med militära medel värna neutraliteten och vår alliansfrihet. Som ett land som inte ville ställa in sig i ledet på någon sida möttes Sverige av kalla handen när vi ville köpa de vapen och det mest kvalificerade materiel vi ansåg oss behöva för att kunna värja oss mot angrepp. Ingen ville leverera. För att inte tvingas in i någon allians och för att visa att vi trots det hade förmågan att värna vår neutralitet behövde vi då snabbt bygga upp en egen försvarsindustri. I samverkan mellan staten och svenskägd industri blev vi fort skickliga på att bygga flyg, u-båtar, stridsvagnar och haubitsar, gjorde oss mer oberoende av stormakterna och utvecklade en rejäl kompetens på högteknologiska produkter. I stället för att tvingas importera kunde Sverige börja exportera avancerat försvarsmateriel från en väl utvecklad industri med internationellt gott rykte. Med de nu stigande spänningarna i vår del av världen har behovet av att tydligt kunna markera vår förmåga att också med militärmakt värna alliansfriheten ökar igen. I stället för att förlita oss på materiel från utlandsägda vapentillverkare måste vi nu få till stånd en ny samverkan mellan staten och industrin där områden som flyg, undervattensteknologi, data- och telekommunikationer och nya vapensystem för tidiga insatser mot angripares underhållslinjer sätts i fokus. En satsning på försvarsforskning och utveckling med inriktning på nya och för det svenska försvarets behov väl anpassade lösningar måste till. Det skulle inte bara stärka försvaret utan också ge bra spin off-grund till utveckling av högteknologiska innovationer och nya civila produkter för svensk industri. Förutom de säkerhetspolitiska vinster som en satsning på försvarsindustrin skulle ge så skulle det också ge bra tillskott av arbetstillfällen och utveckling inom vår försvarsindustri. I takt med tidigare utförsäljningar försvann mycket av tillverkning och arbetstillfällen bort från Sverige. Samtidigt försvann även viktiga delar av avancerad forskning och utveckling. I dag arbetar knappt 30 000 personer inom det som finns kvar av vår försvarsindustri. Med en aktiv satsning skulle den siffran kunna stiga rejält. Svensk försvarsindustri har fortfarande ett internationellt gott rykte. Klok politik och en medveten satsning skulle kunna göra det möjligt att inom ramen för de nyligen reformerade svenska reglerna för vapenexporten både öka exporten något och samtidigt ge en signal till omvärlden att vi på egen hand förmår värna vår alliansfrihet. Och göra det i samverkan med alliansfria Finland. Robert Björkenwall tillsammans med Jaan Ungerson (Publicerad i bl a Gefle Dagblad 10/12, Östra Småland 11/12,Hudiksvalls tidning,Söderhamns-Kuriren, Ljusnan och Ljusdals-Posten (Hälsninglands tidningar) 12/12 2015 m fl)